Hillion kom till FC Gute förra sommaren.
Våren 2022 var Neil Hillion bestämd: aldrig mer Sverige!
Han hade nyss återvänt till Paris efter ett par år på svensk mark, där han hade spelat för Eskilstuna City och Fagersta.
Det hade gått bra, fransmannen hade provspelat för superettanklubbarna AFC Eskilstuna och Västerås SK, men det hade inte räckt hela vägen.
Det hade också funnits anbud från division 1-klubbar, men då hade Fagersta satt stopp.
Nu var han färdig med det avlånga landet norrut, trodde han, tills att en agent ringde med ett erbjudande att komma till Gotland.
– Jag visste ingenting om Gotland eller Gute. Men jag hade inte så kul i min klubb i Paris. Jag vet inte varför, men jag hade börjat fundera på att sluta med fotboll... Skulle jag vara kvar i Paris, eller skulle jag fortsätta med fotbollsdrömmen?, säger Hillion.
– Jag var “pissed off” på Sverige, att det inte hade gått bättre, men sen kom den här möjligheten. De hade en fransk tränare, och jag tänkte att en ö kunde vara trevligt. Här kanske jag kunde hitta lycka, och det har jag hittat nu. Nu mår mitt huvud bra och jag är lycklig!
Neil Hillion växte upp i en fattig förort utanför Paris tillsammans med sin mamma och sina bröder, och kärleken till fotbollen kom snabbt.
Han började spela som sexåring, och sen dess har han kört på.
– Vem jag är? En kille från Paris. En enkel kille, vars dröm sen han var liten är att lyckas i fotboll. Jag kämpar fortfarande för det. Jag har mycket ambition, i allt jag gör. Inte bara fotboll.
– Om du frågar alla mina vänner så kommer de att säga att jag har mycket ambition, och att jag är en drömmare. I mina drömmar har jag inga gränser. Det är därför jag är här, till exempel. Jag har många kompisar som aldrig skulle komma till Sverige för att spela fotboll, men jag har inte bara varit i Sverige utan på många andra platser också.
Ja, FC Gutes mittfältare har tagit många vägar som vänner till honom inte skulle ta. En nyfiken och rastlös drömmare som inte verkar se några hinder med saker och ting.
Redan som 13-åring flyttade han hemifrån för att bo och spela för en fotbollsakademi i Paris. Under de åren mötte han på talanger som världsstjärnorna Kingsley Coman och Moussa Dembele, och konkurrensen i Paris-området var stor.
När han väl gick ut ur skolan ville han bort och ut i världen, och valde att flytta till Rumänien.
– Vad gäller fotbollen var det kanske ett felbeslut. Om jag hade gått till en fransk klubb hade jag kanske spelat högre upp idag, jag vet inte, men för livet i stort var det inte ett felbeslut, säger han.
Neil Hillion ligger bakom mycket offensivt i FC Gute.
Efter äventyret i Rumänien kom han tillbaka till Paris, men skadade knät allvarligt i januari 2018 i en match i Frankrikes femtedivision.
Om han grävde ned sig? Nej, istället lät han den inneboende kreativiteten flöda och tillsammans med en nära vän startade han ett klädmärke.
Affärerna rullade på, men snart ville han röra på sig igen. Hans bästa vän som då var i Sverige hörde av sig och plötslig hade Hillion skrivit på för Eskilstuna City.
– Han började tjata på mig: “kom hit, kom hit!”. Jag tänkte och tänkte och boom så bestämde jag mig för att åka.
Där gick det bra, och även i nästa klubb Fagersta, och han fick som tidigare nämnt provspela för bra mycket större klubbar.
Hillion, idag 26 år, är fast övertygad om varför han inte lyckades i provspelen.
– Jag vet att de andra spelarna inte är bättre än mig, men när jag väl var där började jag bli stressad. Jag var blyg och tog inga risker i mitt spel. Och det måste jag göra.
– Om du kommer till ett provspel och inte tar risker kommer de inte lära känna dig på riktigt som spelare. Om du slår passningar precis som alla andra behöver de inte dig. Jag visade inte det där extra som jag har. Problemet var mitt mindset, tror jag. Jag ångrar att jag inte tog chansen och gav allt jag hade.
“Mindset”, inställning, fastnar vi länge vid. Hillion beskriver att han tidigare i sitt liv suttit fast i två olika stolar.
I den ena har han haft livet i Paris, med möjlighet att jobba och skapa en civil karriär med bra inkomst.
I den andra stolen ryms drömmen om en fotbollskarriär.
Nu, i FC Gute, känner han att han har landat och är fullt fokuserad på att bli så bra han kan fotbollen.
Samtidigt har han planer för sitt nästa klädmärke, som ska ha namnet “Vie de Soldat” - “Soldatens liv”, och han gillar att tänka eller identifiera sitt liv med en soldats.
– Jag tänker på kriget med dig själv. Du ska gå till gymmet vid nio på morgonen och har träning på kvällen. Du vill inte träna, det kommer bli jobbigt, men du behöver kämpa mot dig själv. Disciplin handlar om att göra det du måste även om du inte vill. En soldat kämpar. Tror du han sover när det är krig?
– Om man vill nå framgång måste man ha en plan och en destination. Om du har det kommer du att nå dit. Du kanske inte gör det direkt, men du kommer att nå målet till slut. Om du inte har en plan och ett mål, vart ska du då? Nu har vi det i Gute, och det går bättre och bättre hela tiden.
Hur ser planen ut?
– Vi har en tydlighet. I defensiven ska vi göra så, offensivt ska vi göra så här. I den zonen eller hörnan gör vi så.
– Jag gillar att jämföra mitt liv med krig. Du behöver övervinna många slag för att vinna ett krig. Du kan förlora de första slagen, men du förlorar inte kriget. Och i krig behöver du en plan för att lyckas. Så planen är att vi är mer taktiska, och nu är vi på väg nånstans. För varje match blir vi bättre hela tiden.
Neil Hillion har hittat glädjen i FC Gute.
Den här inställningen till livet och disciplin har Neil Hillion inte alltid haft.
– Nej, nej, nej. I hela mitt liv har allt känts enkelt. I skolan, fotbollen. Det gick lätt för mig, jag var talangfull. Men när du är sån blir du lätt lat. Så jag var lat. Jag tyckte att jag var så bra, men det är bara talang. Det räcker inte.
– När jag var barn trodde jag att jag skulle spela i Barcelona. Och det trodde många andra runt om mig. Min mamma, folk i mitt kvarter. Jag blev lat, men till slut förstod jag att talang inte är allt.
När förstod du det?
– Jag tror det var när jag fick min skada, när jag var 20. Jag insåg att arbete ger resultat. Jag tänkte att jag kan göra vad som helst, bara jag lägger ned hårt jobb. Tidigare tänkte jag: Jag är en talang, allt kommer att komma till mig. Nu förstår jag att jag behöver ta mig dit jag vill.
Förutom soldaten hittar Neil Hillion inspiration hos lejonet, precis som en viss Zlatan Ibrahimovic.
Han blir passionerad när han pratar om “djungelns konung”.
– Lejonet är inte snabbast, inte smartast, inte störst. Det har inte nån enskild kvalitet som är bättre än någon annan. Men den går som en kung, haha! Jag tänker att du måste agera så som du själv vill bli.
Han fortsätter:
– I Zanzibar såg jag lejon på riktigt. De är så små, jämfört med elefanter till exempel. Men sättet de går på! Du ser i deras ögon att de inte har någon rädsla. Vi kom med en bil, men de låg där och sov mitt i vägen. De bryr sig inte, de har ingen rädslor. Lejonet är ju ett kattdjur! De är inte så stora som vi tror. Andra djur, som elefanterna, var rädda för oss. Okej, det handlar om rädsla, tänkte jag.
Nu är Neil Hillion en nyckelspelare i det FC Gute som efter en svår start på säsongen är inne i en positiv trend.
För honom finns nu inga rädslor, han vill drömma stort, och på planen ser han ut att ha roligt.
– Det är bra! Det är det jag vill visa. Jag vill vara glad, och ge glädje till andra när jag är på planen. Jag vill ge en show! Jag älskar när det är mycket publik, när den skriker om man gör en tunnel. Det gillar jag!
Neil Hillion är en drömmare som vill nå långt i livet.
Hur långt Neil Hillion och Gute kan nå?
Om du frågar honom finns inga gränser för något.
– För mig är inte ambition samma sak som arrogans, jag tycker att vi kan höja målen hela tiden. Jag känner nu att vi kan vara i toppen i slutet av säsongen, vi känner ingen rädsla. Jag är en drömmare, så jag känner hela tiden att vi kan och ska vinna alla matcher. Vi får se vad som händer.
Och på väggen hemma i Visby hänger en lapp med hans personliga mål.
– Jag föredrar att inte säga vilka de är exakt, men det handlar om hur många mål och assist jag vill göra, min vikt... Många olika saker. Jag har ett papper i mitt rum, och jag kommer att klara av dem.
– Jag har inget stopp. Jag kanske är här två år till eller mer, jag kanske hamnar i Spanien. Jag har ingen aning. Jag går dit jag måste vara.
Neil Hillion
Ålder: 26 år
Från: En förort till Paris
Familj: "Jag har min mamma, jag träffade aldrig min pappa, och två äldre bröder. Sen är min brorson som min lillebror."
Favoritlag: "PSG! Och Frankrikes landslag. Jag ser inte så mycket fotboll, men jag ser på PSG och Frankrike."
Favoritspelare genom tiderna: "Ah, Ronaldinho! Han är min idol."
Drömresmålet: "Japan. Jag vet inte varför, men det känns som en annan värld."
Favoritplats på Gotland: "Högklint, jag älskar den platsen. Jag gillar natur och att vara nära havet."
Lyssnar på: "Fransk och svensk hiphop och afro, bara det."
Tittar på: "Jag kollar inte så mycket på tv, men jag gillar Vikings. Jag kan se den igen och igen och igen. Ragnar, jag älskar honom. Det är min kille. Han är som Zlatan, no fear."