Han kan än idag, 73 år, prata fotboll hur mycket och hur länge som helst. En träff på två timmar i den nyligen inköpta tjusiga våningen på Korpklintsvägen norr om Visby räcker egentligen inte.
Hustrun Margareta sitter en bit bort och lyssnar på vårt samtal. Säger plötsligt:
– Hasse är jättebra på att bygga hus och träna fotbollslag, men värdelös på matlagning och städning…
– Jag har varit bortskämd, erkänner Hasse. ”Maggan” har dragit ett stort och tungt lass här hemma, det är jag tacksam för.
Bygga hus? Ja, som byggnadsingenjör ligger Hasse bakom en hel del hus och byggnader som finns här på ön. Hasse själv nämner gärna Gutavallen där den gamla träläktaren brann ner och totalförstördes vid en häftig brand 1998. Hasse såg till att nuvarande läktaren byggdes så snabbt och effektivt som möjligt.
– Ett tag jobbade jag 16 timmar om dygnet för att den nya läktaren skulle bli klar i tid, minns han. Tycker Gutavallens cafeteria borde utnyttjas mer av hela idrottsgotland. Synd också att inget damlag spelar sina hemmamatcher på vår största arena.
Att hålla sig borta från byggen (och fotboll) är än idag svårt för Hasse. Han är som byggledare med och ser till så att lägenheterna på Kolonigatan i Visby, mitt emot Södervärnsskolan, blir klara i tid.
– Jag har ju en del erfarenhet och kan man bidra med något ställer jag gärna upp.
Hasse är utan tvekan en fotbollsnörd. Det är inte bara själva spelet och spelarna han fokuserar på. Han betonar helheten. Alltså allt runt om som ekonomi, träningsförhållanden, matcharrangemang, planer, sponsorer, ledare, tränare, framförhållning och mycket annat.
– Här måste jag få nämna Palle Nilsson, han fixade det mesta med organisationen kring klubben och A-laget. Men totalt var det nog 20 personer som jobbade idogt och gjorde att vi 1994 lyckades nå division 1 norra som då var den näst högsta serien.
Tillbaka till Hasses barndom. Han föddes och tillbringade de första fyra åren i Grötlingbo, pappa Henrys hemsocken. Mamma Gunhild kommer från Havdhem. Så rötterna finns där på Sudret och familjens sommarstuga ligger inte helt oväntat i Grötlingbo. Längtan tillbaka fanns dock redan i barndomen, sedan familjen flyttat till Visby.
– Minns att jag bara sju år gammal längtade till min morbror i Havdhem och cyklade de sju milen från Visby.
Fotboll och orientering blev huvudsporterna i Hasses liv. Några DM-tecken som junior och Tiomila hann det bli i skogen innan fotbollen tog över mer och mer. Fast här kommer ett tillägg:
– Jag var faktiskt med i Gotlands första TV-pucklag utan att kunna spela ishockey…
Men det är fotbollen som präglat Hasse Lindkvists liv. 16 år gammal gjorde han debut i VIF Gutes A-lag och året efter var han ordinarie. Under studierna till byggnadsingenjör spelade han flera säsonger (1970-1974) i Södertälje SK i näst högsta serien.
– Vi var aldrig nära allsvenskan, kämpade mest på nedre halvan av tabellen. Jag hade bra fysik, men var inte tillräckligt rapp i fötterna. Kombinationen orientering och fotboll är inte bra för snabbheten.
1972, blott 24 år gammal, var Hasses spelkarriär över, ena knäet höll inte. Samtidigt föddes äldsta dottern Anna och fyra år senare kom Emma som under några år var en framstående mittfältare i Dalhem. Idag är hon fysioterapeut (sjukgymnast) i samma klubb.
Under senare hälften av 1970-talet var VIF Gute inget bra fotbollslag. Långt därifrån.
– Jag har räknat ut att vi under en period bara var 13:e bästa lag på Gotland. Men vi har också varit bästa laget i 55 år.
Visst har han koll på statistiken, Hasse. Koll hade han också på de yngre förmågorna som fanns i VIF Gute. Det var där tränarkarriären tog fart i början på 80-talet.
– Det var ”Galla” Larsson och Göran Hammarlund som hade hand om det talangfulla pojklaget och jag fick frågan om jag kunde träna dem.
Sagt och gjort. Med spelare som bland annat Pelle Olsson, Jesper Mattsson, bröderna Hammarlund, Patric Nilsson, Joakim Söderstrand och flera andra gick det som en dans. Som sedermera, på seniornivå, kryddades med importer som bland andra Vladimir Kapustin, Jurij Popkov och Mikael Cupán. Det finns många, många andra som borde nämnas, men utrymmet räcker inte.
VIF Gute kom, under ”Hasse-Linkans” gedigna och genomtänkta träning, att raskt avancera genom seriesystemet. Läs här bara: 1984 etta division 5, 1986, etta division 4, 1988 och 1991 etta division 3 och 1993 etta division 2. Tränare under den här framgångsrika perioden var även Lennart Wass, Göran Hammarlund, P-A Sterner och Janne Sandberg. Wass och Sandberg gjorde störst avtryck.
– Under Sandbergs tid var jag assisterande tränare, vi funkade väldigt bra tillsammans. 1995, när vi spelade i division 1 norra, var vi bara 1,5 match från allsvenskt kval när vi fick stryk uppe i Luleå med 2–1. Wass var väldigt seriös, han lärde de gotländska spelarna att det behövs hård och målmedveten träning för att nå framgång.
Det blev tre minnesvärda och krävande division 1-säsonger för VIF Gute – premiäråret 1994 klarade man sig kvar via kval, höjdaråret 1995 blev det en fjärdeplats och 1996 nerflyttning via kval mot Enköping.
– Enköping hade ett riktigt bra lag och gick sedan upp i allsvenskan, påpekar Hasse.
När jag ber Hasse nämna några höjdpunkter i karriären blir, kanske lite oväntat, det första han säger:
– När vi vann Mellansvenska juniorcupen i Örebro. Då märkte jag att vi var på rätt väg, det här kunde bli något…
Andra högst minnesvärda händelser är förstås fjärdeplatsen i division 1 norra 1995 och seriesegrarna i både division 2 och division 3. Lägg därtill segern mot BP i Svenska Cupen, det var första gången ett gotländskt herrlag vann mot ett elitlag.
Hasse Lindkvist har alltid varit en krävande tränare och ledare - mot spelarna, mot övriga ledare, mot klubben och inte minst mot kommunen/regionen. Han har år efter år kämpat för att fotbollen ska få bättre villkor. Och han har även fått igenom en hel del av sina önskemål.
Men du är fortfarande inte riktigt nöjd?
– Vi behöver tre konstgräsplaner i Visby. Tycker också fotbollstränarna här på Gotland borde gå samman och bilda en tränarförening, det skulle öka kvaliteten på träningarna.
Du är också lite besviken på ”din” klubb FC Gute?
– Tycker inte Gute tar tillvara på sina ledare och tränare på bästa sätt, nu finns flera i andra klubbar. Jag själv har också erbjudit mig att hjälpa till, men de verkar inte så intresserade.
Istället har Hasse då och då dykt upp som en extra resurs i andra gotländska klubbar. Kan också vara bra att sprida Hasses kunskaper utanför FC Gute.
Till sist: När jag några dagar efter den här intervjun får ett kompletterande SMS av Hasse med lite faktauppgifter passar han på att notera, med tanke på vad hustrun Margareta i början på artikeln sa om Hasses talang för matlagning:
– Jag lagade mat i kväll och det blev bra.