Domarnas stora betydelse för en fotbollsmatchs utgång gör att de ofta hamnar i fokus. Ofta blir de starkt kritiserade, många är de engagerade supportrar som utvecklar en hatkärlek till personen med pipan och makten i sin hand.
Adam Ladebäck är det gotländska framtidsnamnet som i år gör sin tredje säsong på division 1-nivå. 24-åringen tillhör i år även den exklusiva skara som går steg 5-utbildningen, Sveriges högsta domarutbildning som ger behörighet att döma elitfotboll i allsvenskan och superettan. Det finns enbart tre platser per år.
– Det känns fantastiskt bra. Utbildningen är tre tillfällen, två på våren och ett på hösten, som vardera är nästan en vecka långa. Allting analyseras ner på minsta detaljnivå, säger Adam Ladebäck.
Hans försäsong har dock inte blivit riktigt vad han tänkt sig.
– I månadsskiftet januari-februari skadade jag mig i lårets baksida, slet sönder muskeln.
Muskelbristningen innebar ofrivillig vila följt av rehabträning i närmare två månader. Det var dock inte slut på eländet där.
– När jag kom tillbaks så blev jag sjuk. Det var olycklig timing att det kom precis när jag var färdig med min skada.
Normalt sett dömer han fem-sex matcher under försäsongen. I år har det blivit en enda. Egentligen skulle han ha gjort sin första match i division 1 i lördags, men mot bakgrund av den haltande försäsongen skyndar han långsamt.
– Det är inte givetvis inte optimalt, men säsongen är lång och sträcker sig till november. Nu tränar jag för att vara redo vid månadsskiftet.
Fysiken ska vara på topp för att minimera risken för felbedömningar. När tröttheten sätter in är det svårare att tänka klart.
– I slutet av matcherna, från minut 80, sker de flesta domarmisstagen. Oftast är det också då det uppstår flest svårbedömda situationer, när det lyfts långa bollar in mot straffområdet.
När kan du realistiskt hoppas på att få leda en match i allsvenskan?
– Av de senaste nio domarna som har gått utbildningen var det fram till för en vecka sedan endast en som fått döma i allsvenskan. Det gäller att ha tålamod och tur med timingen, mitt nästa steg är att döma i Superettan. Jag kommer fortsätta att jobba hårt för att göra det så bra som möjligt.
Under pratstunden är det oundvikligt att den evigt diskuterade handsregeln kommer på tal.
– Den är otroligt svår. På domarkurser hamnar vi ofta i diskussioner där hälften tycker att en situation är straff och hälften inte gör det.
Men jag tycker att det i fotbollen finns andra problem som är större än hands. Släpp bollen om du får en frispark mot dig till exempel. De spelförstörande momenten vill man så klart justera.
Varför görs det inte tydligare då?
– Jag tror tyvärr att det inte har belysts i tillräckligt stor utsträckning. Det är förändringar som måste börja på toppnivå, det fungerar inte med det omvända.
Bedömningsaspekten, att det inte alltid finns något tydligt rätt eller fel, är något som tilltalar rättskiparen.
– Om vi talar i trafikljustermer, vill man att fotbollen bara ska ha rött och grönt, eller vill man att det ska finnas gult? Det är någonstans det gula som väcker känslor och genererar ännu mer intresse. Det finns mycket gott med det onda i att det inte alltid är helt självklart hur en bedömning ska göras.
Hur upplever du bemötandet från publik och spelare?
– Som domare har jag nog hört det mesta från läktarhåll. Numera uppfattar jag aldrig publikens gapande när jag dömer och fokuserar på matchen, man kan på sin höjd höra vissa ramsor. Det är tillräckligt mycket folk på matcherna i division 1 för att jag inte ska höra något enskilt som skriks. När jag själv är åskådare blir jag ofta lite fundersam på ord som folk kastar ur sig. Ofta beror åskådares upprördhet på okunskap.
Och från spelare under match?
– Det som i media förs fram om en domares insats är nästan alltid det dåliga. Om jag under en match har en väldigt bra dialog med spelarna, når det aldrig åskådarna. Jag försöker kommunicera med spelarna under 90 minuter, både beslut och ickebeslut. Jag upplever att det uppskattas och tycker att spelarna generellt är professionella. Dock behöver klimatet vid stora matchavgörande beslut ändras, då omringas domaren alldeles för ofta.
I vilka matchsituationer ställs domaren inför störst utmaningar?
– Klungor, exempelvis vid hörnor, är alltid svåra. Oftast är det då 15 spelare i straffområdet och jag tror att i 80 procent av hörnorna skulle vi kunna blåsa både straff och defensiv frispark. Ändå tycker jag inte att det är där det uppstår flest diskussioner. Det är istället bedömningsnivån vid det andra gula kortet för en spelare, i och med att det betyder så mycket. Men vi domare diskuterar inte att vi ska behandla det a ndra gula kortet på något annat sätt än det första. Ett gult kort är ett gult kort, bedyrar Adam Ladebäck.