Villiam Dahlström.
Villiam Dahlströms säsong tog slut för ett par veckor sedan. Nu hoppar 26-åringen på kryckor med en gipsad högerfot samtidigt som hans Halmstad spelar för nytt allsvenskt kontrakt.
Tanken var att han själv skulle varit med och skjuta Örgryte mot nytt superettankontrakt, men en smäll på en träning satte punkt för säsongen.
– Jag är mentalt inställd på det här och då är det bara att ta det för vad det är, säger han till Helagotland.
Nu handlar det om att ge foten tid att läka, men att sitta stilla är inte Villiam Dahlströms melodi.
– Jag är på gymmet nu, men försökter ta det lugnt. Jag tränar tungt men med många pauser. Jag får inte bli för svettig så att gipset släpper. Men det tar sån tid bara.
Tillsammans med den tidigare Visby Ladies-spelaren Johanna Petersson har han barnen Valter, 4, och Lova, 1,5 år. Fa
Men att hoppa på kryckor är inte det lättaste som tvåbarnspappa.
– Det är tufft att bära den lilla när du har kryckor. De har gipsat lite snett för att benet ska gå ihop så det går inte att gå på foten. Egentligen skulle min fot kanske må bra av att vara helt stilla, men så är inte verkligheten med två små barn och en del energi som ska ut.
Familjen är viktig och föräldraskapet medför perspektiv till idrottandet som går upp och ner.
Att bli pappa, vad gör det med dig?
– Mycket. Allt kretsar inte kring fotbollen helt plötsligt och då blir det enklare att ta motgångar. Nu är det fyra år sedan vi fick vårt första barn och jag minns knappt hur det var innan. Det är tydligt när man är på träningar vilka som har barn och inte. De som inte har barn kan ta en heldag på anläggningen, käka lunch eller ta en bastu. De kan sköta om kroppen. Eller när man hör att de ska hem och sova två timmar... Det finns ju inte. Man har tur om man ens får sova på natten.
Villiam Dahlströms säsong i Halmstad blev inte alls vad han såg framför sig. Under tränare Magnus Haglund har han förpassats till bänken.
Totalt blev det bara två inhopp i HBK i år innan han lånades ut till Örgryte i superettan.
– Det har funnits en startelva så det varit vi andra som inte är med startelvan. Det har varit få byten över huvudtaget och vi som inte spelat har försökt pusha varandra.
Hur tacklar du det?
– Jag känner på träningsplanen att jag är en minst lika bra spelare som de som spelar. Så har jag känt hela tiden. Det handlar mer om tränare, tajming och form. Det handlar om kemi med andra spelare också. Om du inte får bollen när du tar en löpning så gör du inga mål. Det är jävligt komplext.
Med utebliven speltid påverkas också självförtroendet.
– Det är klart att du tidvis tvivlar, men viktigast är att du är i en miljö där man får tävla. Startar du inte ska du veta att spelare 12-14 nästan alltid får hoppa in och ges en chans att slå sig in i laget. Så har det inte varit för mig i år.
Vi återkommer till familjen och hur den finns där som ett skyddsnät när fotbollen går tyngre.
– Är det mentalt tungt så släpper man det när man kommer hem. Då finns det ingen tid för att grubbla.
Signalerna från klubbledningen var tydliga och redan i somras började man se över vilka alternativ som fanns för att få speltid.
Det var ganska nära med en klubb i den belgiska andraligan, men det rann ut i sanden på grund av ett ägarbyte.
Istället föll valet på superettan där han levererat tidigare och ett krisande Örgryte.
Hur var det att komma till ett lag utan självförtroende?
– Det är märkligt att när du kommer till ett lag i botten av tabellen. Det släpper in mål på sätt som du inte gör när du är på övre halvan. Det är konstig psykologisk känsla.
Fem matcher och ett mål senare gick foten sönder på en träning.
– Det känns konstigt. När jag skadade mig tänkte jag att jag är snart tillbaka till att det nu inte blir något mer spel och jag har typ inte sagt hej då.
Matchhjälte i första matchen för Örgryte.
Villiam Dahlström kommer från en entreprenörsfamilj där pappa Jonas är specialiserad inom vindkraft och sedan tidigt 2000-tal driver familjen även klädbutiken Julia Hultgren på Adelsgatan.
– Det har alltid varit familjens lilla gullegris. Jag är uppväxt på Julia Hultgren och har jobbat där sedan jag var 15. Mamma jobbade där och pappa hjälpte till med ekonomi. Sen köpte vi butiken av Jane Ek... jag tror att det var 2002. Nu är det mina syskon som driver den.
Det faktum att Villiam Dahlström redan jobbat några år innan han blev professionell fotbollspelare har gjort att han redan är förberedd för ett liv efter fotbollen.
– Många idrottare får de här tankarna när de är 30–35, men jag har haft det hela tiden, säger han.
Redan i dag är han delägare i padelhallen Hangaren och nyligen gav han sig in i ett nytt projekt som han tror mycket på.
I veckan öppnade han och Jonathan Engqvist en modern anläggning för inomhusgolf i samma lokaler som padelhallen.
– Det är Gotlands första simulatorer av märket Trackman. Du kan få en helt annan data på ditt golfspelande och kan spela mellan flera hundra banor i världen. Det är en dyr teknologi, men den är också väldigt avancerad. Det är stort på fastlandet både som träningsverktyg och för entertainment.
Villiam Dahlström brinner för företagande och berättar hur det började med jultidningar där även hans tävlingsinstinkt gav goda resultat.
– Jag har fått det i blodet. Jag brukar se något jag gillar och så sätter det igång tankar. Jag tänker oftast att "Varför finns inte det här på Gotland och är det här är något som jag vill ta till Gotland".
– Än så länge är bara i startgroparna, men ag har för många idéer. Som tur är har jag Johanna därhemma som håller i mig och är ett ankare. Idéerna sågas några gånger innan de blir verklighet, skrattar han.
Villiam Dahlström på klassisk mark utanför Gutavallen. Här slog han igenom och byggde grunden för sig själv som fotbollsspelare.
Att familjen kommer att bo på Gotland när Villiams fotbollskarriär är över råder det inga tvivel om.
– Vi har en familjer hemma på Gotland som längtar efter oss och för varje år blir man mer sugen att flytta hem.
Hur ser du på möjligheten att avrunda karriären med en säsong i Gute?
– Jag vet inte. Jag har sett två matcher på plats i år. Såg Viggbyholm och det var en onödig förlust, men det är otroligt kul att de slåss i rätt sida av tabellen. Jag har sagt att jag skulle vilja spela något år med Valter om han är långt fram som 14-15-åring, men vi får se. Du ska aldrig säga aldrig.
Hur länge ser du dig spela på den nivå du befinner dig nu?
– Fotboll är roligt när du är med och tävlar men så som det varit senast... Jag har inte lust att sitta på en bänk i ett år till och spela U21-matcher. Då kan jag faktiskt jobba med annat. Allt beror på vilken klubb jag hamnar i och hur det kommande två åren går. Ett mål har varit att etablera sig i allsvenskan, men det hade också varit kul att testa ett utlandsäventyr.
Kontraktet med Halmstad går vid årsskiftet in på sitt sista år, men om det faktiskt blir spel i HBK är oklart sett till speltid.
– För mig handlar det nu om att ta mig tillbaka från skadan och hitta en klubb nästa år där jag är tänkt att få spela och där jag kan få en så rolig roll som jag en gång hade. Sen om det är i Halmstad, utomlands eller någon annanstans i Sverige vet jag inte.
För du någon dialog med klubbledningen?
– Nej, alla vill nog veta vilken serie klubben tillhör. Beslutet är bara mitt helt utan jag har ett år kvar på kontraktet. Om du blir utlånad så är det antingen ett sätt att spela igång en spelare eller så är det för att klubben vill hitta någon annan på den positionen. Det finns en del frågor som ska besvaras inför nästa år, men jag känner ingen stress och transferfönstret är ju öppet till mars.