Viktor Segerlund skadade sig redan efter sex matcher. Nu närmar han sig comeback.
Viktor Segerlund, 29, tänkte lägga av efter att ha varit med och tagit IFK Visby till division 3 i höstas.
Men ändrade sig trots att han och sambon väntade sitt andra barn i sommar.
– Jag visste ju att den här säsongen skulle bli svår att ratta i och med barnet. Jag var tveksam eftersom jag vet hur mycket tid det tar, men jag var tydlig mot laget och styrelsen hur det såg ut, säger han.
Vårsäsongen blev dock kortvarig. Efter sex matcher drog han baksidan och sedan dess har han fått se sin moderklubb sjunka som en sten i tabellen.
– Jag har haft problem med mina baksidor sedan jag lämnade Gute. Jag har dragit upp den i stort sett varje säsong. Nu var det den andra och det var situationsbaserat. Jag sprang in med fullfart sen kom den andra killen i full fart och all min belastning kom på ena sidan, säger han.
– Det har varit trist att inte kunna vara med och bidra så mycket man bara kan. Efter sommaren har jag varit hemma med barnen och bara sett online och det är ännu värre. Det är tråkigt och speciellt när det gått lite knackigt, säger han.
När skadan var läkt var det dags att bli pappa för andra gången. Den här gången till en liten pojke.
Det har gjort att han inte kunnat vara med fram till nu, men i måndags lämnade den rutinerade mittbacken babybubblan och gjorde sitt första fotbollspass på länge.
– Det kändes okej, lite sitter i ryggmärgen. Det är mest touchen och tajmingen som ska sitta. Det kommer tillbaka.
När IFK Visby i helgen möter Brandbergen borta kommer Segerlund sannolikt inte vara med, men han hoppas kunna förstärka laget i den fortsatta streckstriden.
– Det är klart att det alltid är jobbigt att vara inblandad i en bottenstrid. Jag hade ett par jobbiga år i Gute där vi fick slåss för det hela vägen in och även någon säsong i Dalhem. Jag vet att det låter klyschigt men det är verkligen en match i taget nu. Vi slåss för vår överlevnad och det var egentligen vad vi räknade med inför säsongen. Ingenting är kört på något sätt.
Tillsammans med spelare som Elias Stenhoff och Calle Starkenberg tillhör han veteranerna i ett ungt IFK Visby och med sin erfarenhet blir dom viktiga i streckstriden.
– Jag tror det är lätt som ung spelare att bli lite panikslagen och tycka att situationer som den här är jobbig. Det gäller att hålla det upp på träningarna, inte grotta ner sig alltför mycket och ta det på för mycket allvar för då blir det bara värre. Fös oss äldre handlar det om att försöka hjälpas åt att lugna, släcka bränder och få ihop gruppen så att vi kan göra det tillsammans. Det är lite svårt när vi har så många skador, men vi måste för att försöka rädda kontraktet.
Betydelsen av att IFK Visby blir kvar i division 3?
– Det är klart att det är viktigt. Vi har kämpat mycket för att ta oss upp i division 3 och kunna göra den här satsningen på unga spelare. Men det är heller inte världens ände om det inte skulle gå vägen. Då får man ta en ny kraftansträngning för att ta sig upp igen. Det kan bli lite jojo mellan serierna innan man etablerar sig. Vi har en trupp som är byggd för framtiden.
Helgens motståndare – Brandbergen – vann vårmötet med 2–0 och då spelade Viktor i mittlåset.
– Jag minns Brandbergen som spelskickligt med en duktig tia som styrde och ställde. För oss blir det viktigt att komma rätt in i matchen för annars finns risken att de rullar bort oss.