Den hÀr veckan berÀttar vi om Kent Skarphagen, en gotlÀndsk fotbollsexport av hög klass.
Fotbollen tog honom snabbt vidare till klassiska Ă tvidaberg och senare till uppdrag som trĂ€nare i olika klubbar i Ăstergötland.
Nu Àr han hemma och besöker mamma Inga-Lill, 83, pÄ à kermanska i Visby.
â Jag brukar hĂ€lsa pĂ„ henne nĂ„gra gĂ„nger om Ă„ret, dĂ„ tar vi ocksĂ„ en svĂ€ng ut till FĂ„rösund, vill gĂ€rna kolla lite hur det ser ut dĂ€r idag.
Kent Skarphagen vÀrvades redan som 18-Äring till à tvidaberg i nÀsta högsta serien, som dÄ hette division 2. Marschen uppÄt i seriesystemet gick rekordsnabbt.
â Ena Ă„ret spelade jag division 4-fotboll mot Hangvar pĂ„ SkogsglĂ€ntan, ett Ă„r senare var jag startspelare i ett allsvenskt kval med Ă tvidaberg mot Trelleborg pĂ„ arenor som Kopparvallen och VĂ„ngavallen. RĂ€tt fantastiskt egentligen nĂ€r man tĂ€nker tillbaka.
Hur det gick i kvalet?
â Vi vann hemma med 1â0, men fick stryk i returen i Trelleborg med 3â1. Vi var bara ett mĂ„l frĂ„n allsvenskan den gĂ„ngen, minns Kent. Det dĂ€r första Ă„ret var nog mitt allra bĂ€sta i Ă tvidaberg.
Vi tar oss tillbaka till 1960-talet. Det var en tid dÄ KA3 var en maktfaktor som dominerade hela samhÀllet FÄrösund. DÀr jobbade bÄde Hasse Rosengren och Kents pappa Sölve, duktig handbollsspelare som gick bort alldeles för tidigt. Fotbollen var stor i öns nordligaste samhÀlle och den ena talangen efter den andra sÄg dagens ljus, mycket tack vare Hasse Rosengren.
â Jag har alltid tyckt att Hasse Ă€r en riktigt bra trĂ€nare, berömmer Kent.
Kent var dock inte ensam talang i FÄrösunds GoIK som klubben heter. Det rÀcker att vi nÀmner spelare som Jörgen Olofsson, Stefan Tillberg, Tommy Mattsson, bröderna Anders, Per och Ulf Bogren, Thomas och John Erlandsson, Mikael och Magnus Sunneborn med flera.
â VĂ„rt pojklag tillhörde Gotlandstoppen i flera Ă„r. Minns att det var riktigt lĂ„nga resor nĂ€r vi skulle möta lag som Hoburg, Fardhem, Garda och Hemse. Men vi brukade klara det med tvĂ„ bilar.
Kents stora talang visade sig snabbt, inte minst genom mĂ„lskyttet. Ta en match mot Bro som exempel. 10â0 till FĂ„rösund.
â Jag gjorde faktiskt alla tio mĂ„len.
Snabbt till seniortiden. MÄhÀnda var det segern (18 mÄl) 1983 i den gotlÀndska skytteligan i division 4 som gjorde att de större klubbarna fick upp ögonen pÄ den unge Kent Skarphagen. Att han hade nÀsa för mÄlet har ni redan förstÄtt. NÀr han sjÀlv fÄr beskriva sina bÀsta sidor blir det:
â Visst var mĂ„lskyttet en styrka. Men trots att jag Ă€r ganska stor var jag rĂ€tt snabb och smidig, kunde ta emot bollar och nickskarva. Var rĂ€tt allround.
Kents favoritlag har alltid varit à tvidaberg. En lycka dÄ att just den klubben hörde av sig och ville titta nÀrmare pÄ talangen frÄn FÄrösund. Ett lyckat provspel följdes av ett telefonsamtal frÄn ingen mindre Àn förra Bayern Munchen-proffset Conny Thorstensson som dÄ satt i styrelsen för klubben. Han tyckte att Kent skulle byta FÄrösund mot à tvidaberg. Ett stort steg för en 18-Äring.
â Ja för sjutton, Kent kommer jag ihĂ„g, skrattar Conny Thorstensson. Minns att det var full snöstorm nĂ€r hans förĂ€ldrar kom och lĂ€mnade honom, tror det var trettonhelgen.
Conny Thorstensson funderar en stund nÀr jag ber honom komma pÄ nÄgot som gjorde Kent till den spelare han var. Och han kommer med nÄgot som Kent sjÀlv inte nÀmnt.
â Han hade förmĂ„gan att springa snabbt i sidled och vĂ€nta pĂ„ passningen i djupled och sedan sĂ€tta fart mot mĂ„let. Kent hade bra tajming och utnyttjade mĂ„lchanserna ganska vĂ€l. Det var inga större pengar i fotbollen pĂ„ den tiden och vi i Ă tvidaberg fick vĂ€rva spelare frĂ„n de lĂ€gre divisionerna, pĂ„pekar Conny.
Kent sjÀlv om första tiden:
â Jag fick jobb pĂ„ Facit och en madrass pĂ„ golvet i en tvĂ„rummare som föreningen betalade, ingen lyx direkt. Men Ă tvidaberg kĂ€ndes Ă€ndĂ„ som riktigt stort nĂ€r man kommer frĂ„n FĂ„rösundâŠ
Det blev Ätta sÀsonger som spelare i à tvidaberg, sex i nÀsta högsta serien och tvÄ sÀsonger i tredjedivisionen. Han fanns ofta bland de bÀsta mÄlskyttarna i klubben.
â Det blev sĂ„dĂ€r mellan fem och tio mĂ„l per sĂ€song och vi var för det mesta ett mittenlag.
Men spelarkarriĂ€ren blev betydligt kortare Ă€n Kent hoppats. Blott 26 Ă„r gammal â sista Ă„ret som spelare â nappade han pĂ„ ett erbjudande om att bli spelande assisterande trĂ€nare i Ă tvidaberg.
â Jag erbjöds ocksĂ„ jobbet som huvudtrĂ€nare eftersom klubben sparkat den ordinarie trĂ€naren.
Samtidigt började ocksÄ kroppen sÀga ifrÄn. FrÄn en position lÄngt fram i banan slutade Kent som mittback.
â Jag rĂ„kade ut för bristningar i baksidan pĂ„ lĂ„ren. GĂ„ng pĂ„ gĂ„ng. Det hĂ€nde att jag fick lĂ€mna planen efter bara nĂ„gon minut. Till slut gick det inte lĂ€ngre och jag fick lĂ€gga av. Utan de dĂ€r bristningarna hade jag nog kunnat spela i ytterligare fem-sex Ă„r.
Samtidigt vÀxte familjen, först kom Robin 1988, tvÄ Är senare Richard, Rasmus 1992 och Daniela 1995. Samtliga har pÄ nÄgot sÀtt spelat fotboll i à tvidabergs FF dÀr Kent varit inblandad som trÀnare eller ledare.
TrÀnarrollen var nÄgot som tilltalade Kent Skarphagen. Lockande erbjudanden saknades inte.
â 1994 ville IFK Norrköping ha mig som assisterande trĂ€nare i allsvenskan, men jag tackade nej. DĂ„ hade vi redan tre barn och den fjĂ€rde var pĂ„ vĂ€g, kĂ€nde att det inte skulle hĂ„lla. Jag valde istĂ€llet att trĂ€na ungdomslag i Ă tvid.
Hur var du som trÀnare?
â Klara riktlinjer, ville ha flyt och högt tempo pĂ„ trĂ€ningarna. Har man vuxit upp med Hasse Rosengren som trĂ€nare och pappa som lagledare vet man var skĂ„pet ska stĂ„.
Steg 1 som trÀnare redan som 15-Äring följdes av ytterligare ett par utbildningssteg, steg 2 och steg 3. Eftersom den aktiva karriÀren var tillÀnda kunde Kent nu Àgna sig Ät trÀnaruppdrag i mindre klubbar som Falerums IF i division 5, BjörsÀters IF i division 6 och Grebo IK i division 4.
Det dÀr lÄter ju inte sÄ upphetsande nÀr bÄde à tvidaberg och IFK Norrköping dessförinnan kommit med fina erbjudanden.
â Visst kan jag tĂ€nka tillbaka pĂ„ det ibland, det hade sĂ€kert lyft min karriĂ€r om jag valt en större klubb. Men jag Ă€r inte pĂ„ nĂ„got sĂ€tt bitter, tycker att jag fattat bra beslut. Jag har fyra barn och sex barnbarn, det Ă€r ocksĂ„ nĂ„got att vara stolt över.