77-årige Kurt ”Kurrejohan” Johansson och hans hustru Lilian flyttade för tio år sedan från villan i Vibble till den här lägenheten i den så kallade Brömsebrolunden i norra Visby. Alltså till området där Norrbackas fotbollsplan fanns i många år. Och var hittade de sin lägenhet – om inte mitt på det som en gång var fotbollsplanen…
– Fast det var nog mest en slump att vi hamnade precis här, erkänner Kurre och tittar lite lurigt mot hustrun Lilian. Nu trivs vi förträffligt här.
En mer allsidig, drivande och energisk idrottsman än Kurre Johansson är svårt att finna på den här ön. Han har som sagt hunnit bli 77, och än är karriären minsann inte över.
– Titta där, säger plötsligt den före detta militären och pekar med hela handen ut genom fönstret. Där ligger vår fina boulebana. Boule är en större sport här på ön än vad många tror, själv spelar jag ett par gånger i veckan tillsammans med andra pensionärer.
Det är förstås också Kurre som ser till så att boulebanan i Brömsebrolunden är i bästa skick.
När vi träffas för den här intervjun plockar Kurre fram några av alla de pärmar där han samlat urklipp, matchprogram, bilder, statistik och en massa annat från alla åren. Allt finns prydligt samlat i olika plastmappar. Ordning och reda har alltid varit Kurres signum.
– Det har blivit totalt 33 (!) pärmar, berättar han. De flesta har jag skänkt till Gotlands Idrottshistoriska museum.
Och det behövs sannerligen 33 pärmar för att dokumentera Kurrejohans långa karriär. Som 7-åring kom han till Hejnum från småländska Lessebo. Fotboll började han spela i Tingstäde TK (Tyngdlyftningsklubb). Talang fanns redan i unga år.
– Minns att jag gjorde alla nio målen när vi vann med 9-0 mot Slite i en pojklagsmatch. Jag hade nummer 9 på ryggen och Slites ledare Affen Lindvall skrek hela tiden ”ta den där 9:an”.
Men vad hjälpte det. En gotländsk fotbollsstjärna var född och som 14-åring gjorde han sin första match i Tingstädes A-lag. Ett lag som fick läggas ner när Kurre och ett par andra lämnade klubben. För Kurre blev Othem IF nästa klubbadress. I Othem fanns en annan fotbollslegend, ”Henna” Karlsson, som hade ordnat jobb åt Kurre på Slite Stenhuggeri. Men där blev han inte särskilt långvarig.
– Blev värvad av VIF Gute samma dag jag muckade från lumpen på P 18. I kontraktet ingick också att jag skulle utbilda mig till yrkesmilitär. Henna var väl inte direkt glad eftersom jag då lämnade både Othem IF och mitt jobb som stenhuggare i hans företag.
I VIF Gute var Kurre, från sin mittfältsposition, en klart lysande stjärna i många år. Gav energi åt hela laget. Konditionsstark, bra blick för spelet och ledaregenskaper. Runt hörnet väntade förstås också spel i Gotlandslaget. Det blev totalt 22 matcher och snudd på Gotlandsrekord. Rune Nilsson i Visby AIK hann med 23 matcher. På den här tiden spelade Gotland ofta sommarmatcher mot Småland, Öland och Blekinge. Något av en höjdpunkt för en gotländsk fotbollsspelare att komma med där.
Men det är kanske ändå som tränare Kurre gjort störst avtryck. Han började som spelande tränare i både VIF Gute och Bro.
– Sen gjorde jag också FN-tjänst på Cypern i ett halvår och hann med 22 matcher i det svenska FN-laget. Där nere fick jag ett brev från Hoburgs lagledare Gustav Jakobsson som ville att jag skulle bli Hoburgs tränare när jag kom hem. Det lät lockande.
Det blev flera år i Gotlands sydligaste lag som då spelade i division 4 Stockholm innan nästa utmaning – Dalhems damer i division 2. Och det blev en första säsong med ömsom vin ömsom vatten. Hårdkörning modell Kurrejohan.
– Hade aldrig tidigare tränat så hårt med ett lag, minns Kurre.
Det höll på att sluta i förskräckelse. Underläge med 0–2 mot Norsborg med kvarten kvar att spela i sista vårmatchen och en placering långt ner i tabellen.
– Men vi vände och vann med 3–2. Under hösten var vi sen ett topplag och förlorade bara mot Djurgården. Är övertygad om att den hårda träningen till slut gav resultat.
Men en förlust som sved ordentligt var DM-finalen mot Hemse BK 1983. Hemse var ju något av föregångare inom damfotbollen på den tiden. Men nu hade Dalhem kommit ifatt och var favorit i DM-finalen på Sudervallen.
– Jag lovade att springa eller gå till stan om vi förlorade, berättar Kurre. När det var två minuter kvar och Hemse ledde med 3–2 tog jag på mig löparskorna.
Kurre höll sitt löfte – han tog sig till Visby genom att både springa och gå. Trots att erbjudande om skjuts inte saknades.
Men det nederlaget kunde inte hindra Kurres fantastiska resa (tillsammans med Björn Ahrling) med Dalhems damer – från division 2 till SM-semfinal 1987 och en allsvensk säsong 1988. 2-2 i första semifinalen borta mot Jitex 1987 och förlust 1-3 hemma i Dalhem inför 1 200 åskådare i returen.
– Då var vi bland Sveriges fyra bästa lag, fantastiskt att vi kunde nå så långt. Vi hade dessutom ett lag där de flesta kom härifrån Gotland - Åsa Jakobsson, Åsa Sigalit, Lotta Edmark, Liselott Rubbestad och flera andra.
När vi försöker summera Kurres tränarkarriär kommer vi fram till totalt åtta klubbar. Efter Dalhemtiden tränade Kurre även IFK Visby, Graip och damlagen P 18 och Gotland södra. En vinter hade han också hand om speedwaylaget Bysarnas fysträning.
Det finns så mycket mer att skriva om Kurres alla år som fotbollstränare, utrymmet på det här uppslaget räcker inte till. Men vi skall inte glömma att han även gjort 15 år som tränare på elitflicklägret och elitpojklägret i Halmstad och faktiskt även coachat flicklandslaget.
21 DM-tecken i fotboll, handboll, bandy och skidor vittnar om bredden och allsidigheten. Alla kanske inte vet att Kurre varit duktig målvakt i både handboll och bandy. Ja, som riktigt ung även ishockeymålvakt i Stenkyrka.
– Att vara handbollsmålvakt är ett jäkla självplågeri, man är ju väldigt utsatt med hårda bollar som kan träffa både här och där.
En gång i Eriksdalshallen visade Kurre humör:
– Tyckte vi fick ett domslut emot oss och jag ”råkade” kasta bollen i huvet på domaren. Jag gick och satte mig på utvisningsbänken direkt…
– Som bandymålvakt var jag rätt bra på att läsa spelet, stå rätt i målet och var även greppsäker.
Bordtennis är ytterligare sport Kurre ägnat sig en hel del åt, även här var klubbadressen Othem IF med klubbkompisar som Siv Westergren och Birger Sjösten. Kurre var riktigt bollsäker, motståndaren fick absolut inget gratis.
Mer från karriären: Som yrkesmilitär och idrottsofficer gäller det att behärska det mesta. En envis och konditionsstark Kurre har faktiskt varit regementsmästare på P 18 i nio olika idrotter! Och inte nog med det:
– Tror jag sprungit åtta maratonlopp med 3,08 som bästa tid. Tre gånger har jag också åkt Vasaloppet, klarade medaljen två gånger.
– Men det allra tuffaste jag varit med om är ändå fjällorienteringen tillsammans med Stig Hoffman där stora delar av svenska skid- och orienteringseliten deltog. Lilian kände knappt igen med när jag kom i mål, är nöjd med att vi fullföljde en tävling som många andra bröt.
Som sagt, än idag är idrottskarriären inte över. Kurre ger sig inte i första taget.
– Nu har jag som målsättning att bli Topp 10 i boule här på Gotland, fast konkurrensen är hård.
Vi är också med i samma tipsbolag, Kurre och undertecknad. Kurres 10 rätt senast gav 21 kronor.
– Jäklar också, nu är jag en krona efter dig, skrattar han.
Nog är han en tävlingsmänniska alltid, Kurre Johansson.