– Jag gjorde faktiskt båda våra mål och Thierry Henry gjorde bara ett av målen för Bordeaux. Det är ett riktigt kul minne, säger Fredda. Vi hade då ett lovande gäng grabbar födda 1977.
För er som inte känner Thierry Henry kan vi berätta att han gjorde 123 landskamper och 51 mål i franska landslaget, 174 mål för Arsenal och var årets spelare i England tre gånger!
För Fredrik Larsson gick det också bra. I såväl fotboll som innebandy. Var oftast en publikfavorit med sin glänsande teknik och finfina speluppfattning. Även på jobbet går det bra för 45-åringen, han är teammanager/gruppchef över ett gäng på Payex i Visby. Numera, med ålderns rätt, ser han inte i första hand på sin egen utveckling.
– Jag drivs av att se andra här på Payex växa och utvecklas, tycker väldigt mycket om att coacha mina medarbetare framåt.
När plikterna på jobbet är avklarade bär det oftast av raka vägen till Form Visborg på söder.
– Det har blivit lite av mitt andra hem, där tränar jag mer eller mindre varje dag. Tycker om att hålla min egen kropp i trim.
Under vår timslånga träff i ett av Payex konferensrum märks det på utstrålning, självkänsla och hållning att Fredrik Larsson inte är en person som ligger hemma på sofflocket och käkar godis. Vältränad som få i samma ålder.
Med en pappa vid namn Lars-Erik ”Lasseman” Larsson (legendarisk sportjournalist här på GA och stor bollbegåvning) och äldre syskon som Maria (basket) och Henrik (innebandy och diverse andra sporter) var det inte så konstigt att lillgrabben Larsson också skulle ägna sig åt idrott.
– Som liten höll jag på med alla möjliga sporter, till och med varpa. Men jag kände hela tiden att det var fotboll jag ville satsa på.
Ja, det där med varpa är inte så konstigt. Mamma Lenas pappa Gillis Lundgren var mästerlig i just varpa. Så där har vi en idrottslig koppling också på Lenas sida.
Fredda påpekar gärna och ofta att stöttningen från de mycket idrottsintresserade föräldrarna varit på topp under hela karriären. Inte alls några krav på framgång.
– Bara grym support hemifrån, som Fredda uttrycker det. Alltid ett positivt pushande från båda mina föräldrar.
Redan som 18-åring 1995 fick han chansen i VIF Gutes A-lag i fotboll som då höll till i den näst högsta serien, division 1 norra. Alltså serien precis under allsvenskan.
– Janne Sandberg var tränare och gav mig stort förtroende.
Just året 1995 minns nog alla fotbollsintresserade gotlänningar med stor glädje. Det var året då VIF Gute med spelare som Vladimir Kapustin, Tony Martinsson, Jesper Hammarlund, Jonas Nygren, Anders Gripne, Niclas Hansson, Mikael Cupan, Peter Salomonsson, Patric Nilsson, John Sama… ja, ni märker vilka namn som här räknas upp. Det var året då VIF Gute inte var så långt från landets högsta serie, allsvenskan!
– Med två omgångar kvar låg vi faktiskt på allsvensk kvalplats, minns Fredda.
Så här skrev GA:s sportchef Mattias Karlsson i en minnesartikel om året 1995: ”Mot Lira från Luleå tar VIF Gute en viktig 3– 2-seger och det de flesta pratar om är Fredrik ”Fredda” Larssons inhopp. 18-åringen skruvade en volley i kryssribban och stod för flera fina framspelningar under den kvart han fick på planen”.
Från 1996 och flera år framåt var Fredda därmed en ordinarie och synnerligen viktig kugge som offensiv mittfältare i VIF Gute.
Vad berodde det på?
– Det är spelsinnet jag försökt leva på. Jag var väl rätt snabb i tanken, kunde läsa spelet och var dessutom tvåfotad.
Svagheter?
– Hade önskat att jag var lite mer bollvinnare, tuffare i närkamperna och en aning kvickare.
De bästa du spelat med?
– Utan tvekan Vladimir Kapustin och Alexander Gerndt.
1998 kom en tillfällig inbromsning i fotbollskarriären. Fredrik Larsson sågs den säsongen i Visby AIK:s svart-vitrandiga tröja i division 4.
– Jag ville också ge innebandyn en chans.
Men han kom tillbaka i VIF Gute. Och det med besked. År 2000 belönades Fredda med GA-bollen som ett bevis på att han det året var öns bästa fotbollsspelare. Ett pris som också pappa Lasseman erhöll 1969.
Du borde haft anbud från storklubbar på fastlandet?
– Norrköping och Landskrona var de som hörde av sig. Men det blev inget konkret på bordet.
Parallellt med fotbollen var också innebandyn (Gråbo 92, Visby IBK) en stor del av Freddas idrottsliv.
– En sport med mycket fart och fläkt. Här såg jag mig själv, i motsats till fotbollen, som en grovjobbare. Gillade att springa och kriga för laget.
Inte bara det, han var också en flitig målskytt. Tillsammans med Joakim Jönsson (numera Bandholtz och Visby IBK:s tränare) och Mikael Järlö bildade han den för motståndarna så fruktade ”Jönssonligan” som avgjorde match efter match till Visbylagets fördel.
– Visste var vi hade varandra – Järlö var målskytten, Jönsson en playmaker och bollvinnare och jag bidrog också till en hel del jobb och mål. Och glöm inte att vi bars upp bakifrån av backarna Tobbe Dahlström och Robert Larsson.
Lite av höjdpunkt i innebandyn, som dock inte slutade lyckligt, var seriefinalen i division 2 mellan Visby IBK och Råsunda. En fullproppad Södervärnshall där Råsunda vann med 4–3 och avancerade till landets näst högsta serie.
Förhållandet fotboll-innebandy beskriver Fredda: ”Prioriterade fotbollen, lekte innebandy”.
En bollbegåvning som Fredrik Larsson har också visat framfötterna i andra sporter med boll. I golf till exempel var han ett tag nere på 4,5 i handicap och tillhörde därmed gotlandseliten.
– Nu ligger jag på 11, har spelat för lite och för dåligt de senaste åren, säger han.
Ännu bättre har det gått i nya innesporten padel tillsammans med fotbollskompisen Daniel ”Dante” Engström.
– Vi har vunnit högsta gotlandsserien fem gånger. Men nu känner jag inte längre samma driv.
Det regnar när våra vägar skiljs. När bilden framför arbetsplatsen är tagen springer Fredda med rappa steg uppför trappan till sin arbetsplats.
– Om en kvart har jag ett nytt möte, skrattar gruppchefen.