Domaren Leif Pettersson har dömt cirka 2 800 matcher, men nu lägger han av.
Anledningen är enkel:
– Motivationen. Jag känner och har känt ett tag att den inte funnits där fullt ut. Jag tycker fortfarande att det är kul när jag väl är där, men det är ju mycket innan. Det känns som att det är klart.
Han spelade fotboll tillsammans med Rolf Wahlgren-Nirs som även dömde och han tjatade på Leif om att börja döma fotboll
– Han tyckte jag kunde gå en domarutbildning, men varför om det var att han tyckte jag kunde bli en bra domare eller om det var för att jag gnällde på planen, det vet jag inte, säger Leif och skrattar.
– Jag ville ha kvar kontakten med fotbollen när jag slutat att spela själv, alternativen var att bli ledare eller domare, men som ledare går det åt dubbelt med tid, fortsätter han.
Sin första match kommer han inte ihåg.
– Min första match som huvuddomare var ute i Havdhem, jag och Kjell (Karlström) åkte tillsammans ut. Kjell skulle vara huvuddomare, men på vägen ut sa han, "vill du blåsa?". Jag hade väl fem sekunder på mig att bestämma mig, men så blev det.
2 800 matcher har han dömt och han har gjort en liten anteckning från varje match.
– Jag har skrivit ner lite fakta, lagt det på data var jag varit och vem jag dömt ihop med.
Alla möjliga fotbollsarenor har han besökt.
– Jag har varit på de flesta på Gotland, till och med Lye, Hablingbo och Tingstäde.
Hur var du själv som spelare?
– Jag var väl ungefär som de är i dag, man tyckte en hel del om domsluten och om det gick med eller mot. Jag var väl kanske inte den snällaste, men jag har försökt att vara ärlig på planen.
Men åren som spelare tror han har hjälpt mycket som domare.
– Jo, det är nog en fördel om man spelat själv, man har koll på dels taktiska drag.
Att döma matcher där man känner spelarna har inte varit något problem, tycker Leif.
– Jag har alltid tyckt det varit bra, man kan ha en bra dialog både före, under och efter matchen.
Han har alltid försökt att vara en ledare på planen, men någon domarförebild har han inte haft.
– Nej, egentligen inte. Jag har gjort min resa, rätt eller fel får andra bedöma.
Hur är statusen på gotländska domare?
– Vi har inte haft en allsvensk domare sen Rune Larssons tid, men det som är fantastiskt är att både Ida Kellström och Adam Ladebäck är där och det är kul att visa för de som börjar döma vilka möjligheter det finns att komma ut i världen, det är upp till var och en hur mycket man vill engagera sig.
Men det finns för få domare på Gotland, enligt Leif.
– Det tillsätts runt 700 till 850 uppdrag det är ungefär som förr, men då med 40 domare, nu är vi runt 20, det är det stora problemet. Jag tycker vi varit för dåliga att följa upp nya domare. Man ska se till att det finns observatörer som kan följa upp och stödja de nya.
För Leif Pettersson är det färdigdömt, men han ska hjälpa till i förbundet och bli fadder för nya domare och instruktör.
Vad kommer du att sakna mest?
– Kollegorna, de kommer jag att sakna.
Och tillägger:
– Det är viktigt att säga att man måste ha stöd från familjen annars hade man inte kunnat hålla på, varje match tar i snitt fem timmar, så stödet hemifrån är viktigt.
Tror du att du kommer ångra dig och att du kommer att döma igen?
– Nej, som det känns nu är det färdigdömt.