Lukas Jonsson är inne på sitt sjunde år i Sirius. De två senaste säsongerna i allsvenskan har han varit tydlig förstamålvakt i laget, men det har ändrats drastiskt i år. Hittills har han inte ens tagit plats på bänken under de tio försäsongsmatcherna. Det förklaras delvis av ny konkurrens från David Mitov Nilsson som värvats in från Sarpsborg, men är likafullt anmärkningsvärt.
– Som fotbollsspelare har jag helt klart sett bättre dagar, att säga något annat vore en lögn, säger Lukas Jonsson och fortsätter:
– Det är verkligen inte roligt, jag spelar ju fotboll för att spela matcher. Men klubben har valt att åsidosätta mig, vilket har blivit tydligt. Vi har spelat ett tiotal matcher nu och jag har inte varit med enda gång. Om det är på fotbollsmässiga grunder eller inte kan man tro vad man vill om, men det får klubben svara på.
Sirius har till i år bytt tränare, Henrik Rydström har lämnat och in kom Daniel Bäckström från Malmö FF.
Hur är dialogen med klubben?
– Vi pratar med varandra, men vad som sägs där håller vi mellan oss. Men jag vet inte om jag behöver så mycket tydligare besked än att inte bli uttagen en enda gång.
Besvikelsen är av förklarliga skäl stor, men Lukas försöker att inte låta känslorna ta överhanden.
– Samtidigt spelar det ingen roll hur besviken eller förbannad jag är, det är så här situationen ser ut. Men att gå från förstamålvakt till att inte vara påtänkt i en matchtrupp, det är väldigt speciellt. Särskilt i en klubb där jag varit i 6,5 år och gjort allt från klubben, försökt vara en bra ambassadör för klubben... Det framkallar känslor, men situationen är som den är oavsett hur jag känner för den.
Lukas upplever inte att det finns någon enskild händelse som har bidragit till situationen.
– Jag är inte medveten om att det skulle ha hänt något som gjort att det skurit sig, utan klubben har gjort ett val och en inriktning. Jag vet inte varför men jag kan ha mina hypoteser.
Kan du dela med dig av dina hypoteser?
– Det man kan säga är att jag har ju inte gått och blivit klappkass på ett par månader, utan min känsla är att det beror på annat än fotbollsmässiga skäl som jag inte är med i matchtruppen.
Det svenska transferfönstret stänger den 31 mars.
– Varken jag eller Sirius ser den här situationen som optimal för någon av oss. Om det dyker upp en lösning som vi båda är nöjda med så kommer ingen sätta käppar i hjulet. Jag känner mig ganska trygg i mitt värde och min kvalité och det är vad jag lutar mig mot. Jag vill spela fotboll, det är nummer ett för mig, sedan måste det ske på rätt nivå.
Känner du till något intresse från andra klubbar?
– Det finns intresse, absolut, men hittills har det inte dykt upp någon lösning som både jag och Sirius är nöjda med.
Att ta steget ner en nivå till en klubb i Superettan är inget alternativ som lockar.
– Min förhoppning är att spela högre än Superettan. I den här branschen har man i och för sig lärt sig att man inte kan stänga några dörrar åt något håll, men jag vill spela högre upp än Superettan.
Lukas situation påminner om något man hör talas om från tuffa proffsklimat ute i Europa, men som inte förekommer särskilt ofta i Sverige.
– Det kan man absolut tycka, och det har jag full förståelse för om man tänker. Det hade jag någonstans trott själv också, men nu sitter man här...
Man upphör aldrig att förvånas?
– Nej, och sex år i samma klubb spelar mindre roll när det väl kommer till kritan, då är det business som gäller, säger Lukas Jonsson.