För knappt två år sen anlände Minami Oi, 26, till Visby för första gången. Hon hade länge drömt om ett äventyr, och hade haft ett tydligt mål: att spela fotboll utomlands.
Minami växte upp på landsbygden i södra Japan och hade tidigare aldrig lämnat landet.
– Jag var så nervös, men mina lagkamrater var så snälla och hjälpte mig mycket. Med allt. Jag kunde inte prata engelska överhuvudtaget, så jag försökte gestikulera men de försökte förstå mig och var verkligen hjälpsamma.
Den första månaden kände hon sig ensam. Det var svårt att kommunicera, och före och efter träningarna satt hon mest ensam i sin lägenhet.
Men bit för bit hittade Minami Oi in i P18, och har nu skaffat sig ett starkt band till lagkamraterna och klubben.
– De har blivit mer som en familj för mig, säger den kreativa mittfältaren.
Det var mycket som var nytt när hon kom till Sverige. Bland annat folks medvetenhet kring källsortering, och semlor har hon lärt sig att älska.
– Folk från Japan är inte så... Hur ska jag säga... Vi är ganska slutna, men här är det annorlunda. Om jag känner något kan jag berätta om det för någon annan, och hjälpa eller få hjälp. Det är bra för mig.
Fotbollen var också annorlunda.
I Japan var hon van vid en mer teknisk och smart fotboll – i Sverige var lagkamrater och motståndare mer fysiska.
– Jag tänkte att jag kan lära mig av det. Jag behövde tänka mycket kring hur jag kan använda mig av det och spela tillsammans med de andra. Jag tror att det har hjälpt mig att utvecklas som fotbollsspelare.
Minami Oi växte upp tillsammans med sin mamma, pappa och två systrar.
När hon var 15 år flyttade hon hemifrån för att studera och spela i ett bättre fotbollslag, och beskriver sig som en “bråkstake” på den tiden.
– Jag var galen, säger hon och skrattar.
– Jag gillade inte att lyssna på lärarna. Men jag spelade i fotbollslaget och om jag skapade problem i skolan så fick jag inte spela. För mina föräldrar är väldigt strikta.
Den sidan av Minami Oi är svår att förstå idag. Hon spelar ofta med ett leende och har blivit mycket uppskattad i P18.
Och mycket har hänt med språket jämfört med när hon kom till ön. Dels pratar hon en mycket bättre engelska idag, och under våren har hon pluggat svenska på folkhögskolan i Hemse.
Den första svenska meningen hon lärde sig i P18 var “spring för fan”, och nu har ordförrådet uppdaterats.
– Ja! Jag har lärt mig “domarjävel” också, säger hon och skrattar.
Hon trivs med studierna.
– Men det är så svårt! Men det är också roligt. Mina lagkamrater hjälper mig också, och jag lär mig från dem. Uttalen är det svåraste. Jag kan inte säga vissa saker, som å, ä och ö.
Den här säsongen har det inte gått lika bra för P18 som tidigare säsonger när Minami Oi varit med. Laget ligger just nu på en elfteplats i division 1 mellersta, och har haft problem med målskyttet.
– I år har mycket förändrats. Det är en ny tränare och spelare har lämnat. Och vi har flyttat till Gutavallen. Vi har också tappat Hikaro (Sato) och Mahiro (Yamamoto).
– Nya spelare har kommit hit så det är ett nytt lag som behöver tid för att bli bättre. Vi försöker att bli det hela tiden. Vi behöver bara tid och vi ger inte upp.
Hur ser du på din egen säsong?
– Jag var lite nere den första månaden, för vi var mycket bättre förra säsongen. Jag kände inte heller den nya tränaren Kristoffer (Ahl), men nu förstår jag honom. Hur han vill spela och hur jag ska försöka spela för laget. Tack vare honom och det nya laget blir jag mer mogen som spelare.
Saknar du Hikaro och Mahiro?
– Ja, väldigt mycket. Vi pratar med varandra på telefon en gång i veckan. De vill verkligen komma tillbaka hit, båda två. Men det är en fråga om visum. Vi kan bara vänta.
Ett av hennes större mål med fotboll – att spela utomlands – har Minami Oi redan förverkligat genom att komma till Gotland.
I framtiden drömmer hon om att ta nästa steg.
– Jag skulle vilja spela i en professionell liga i Sverige. I damallsvenskan eller elitettan. Det är mitt mål.
Vad tänker du om P18:s chanser att lyckas med det?
– Den här säsongen är det svårt, men nästa har vi chansen. Jag vill verkligen gå upp med P18, och jag kommer att försöka spela fotboll så länge jag kan. Jag älskar verkligen fotboll.