P18:s a-lag säkrade nytt division 1-kontrakt i höstas, och glädjen var stor. Men bakom kulisserna har det varit turbulens i föreningen.
Glädjen var stor när P18 IK:s damlag i höstas klarade ett nytt division 1-kontrakt efter en lång säsong med tunga resultat.
Men allt har inte varit frid och fröjd i föreningen. Under säsongens gång har flera ungdomsledare valt att lämna P18, och gemensamt hos ledare som slutat finns ett missnöje med hur föreningen leds.
De kritiska rösterna talar om ett bristande värdegrundsarbete, undermålig kommunikation från ledningen, och att det saknas övergripande samsyn av hur träning och matchning ska bedrivas i ungdomsleden.
Olika typer av extraträningar har startats, och enligt ledare som slutat i föreningen har det lett till oro och splittring i leden.
Det har också larmats till Riksidrottsförbundet om oegentligheter. Vittnesmål om brister i en högt uppsatt persons ledarskap, och kritik mot hur föreningen sköts och styrs.
När Helagotland arbetar med den här granskningen förekommer allt som oftast den personens namn när kritiken yttras, men ledaren i fråga har valt att inte svara på några frågor utan hänvisar bara till P18:s styrelse.
***
Mer än en handfull olika ungdomsledare, flera av dem välutbildade, har valt att sluta i P18 under årets gång, och nyligen valde samtliga tränare från ett och samma flicklag att tacka för sig och istället fortsätta med laget i FC Gutes regi.
Helagotland har varit i kontakt med en av dem, som säger följande:
– Jag väljer att sluta för att det inte finns någon kommunikation från styrelse och ledare till oss ungdomsledare om vad som planeras i föreningen. Det genomförs saker som inte är förankrade och som man inte ens vet om det är bra för spelarna och lagen.
– Klubben duckar också för de visselblåsningar som kommit.
En annan ungdomsledare som har valt att sluta i P18 säger att hen tröttnat på all turbulens och bär på en besvikelse av hur klubben sköts.
Ytterligare en ledare som vi har talat med under arbetets gång säger att hen upplever att P18 det senaste året har varit en toppstyrd klubb med en ickefungerande kommunikation, och det har varit för mycket drama och konflikter i föreningen.
– Att leda mitt lag och träna tjejerna har gett energi, men allt annat har tagit väldigt mycket. På det stora hela har det kostat för mycket energi. Jag orkar att träna laget, men inte med strulet i klubben, säger personen.
En annan person med insyn i föreningen, som Helagotland har varit i kontakt med under hösten, kallar P18:s organisation för ”dysfunktionell” och menar att klubben inte har agerat på den interna kritiken.
En annan ungdomsledare som har valt att sluta i P18 säger att hen tröttnat på all turbulens och bär på en besvikelse av hur klubben sköts.
Helagotland har varit i kontakt med P18:s styrelseordförande Bo Björkman och styrelseledamoten Eva Lindvall för att ställa frågor om kritiken och de många ledarna som har slutat.
När det gäller klagomålen till Riksidrottsförbundet finns en självkritik. De båda styrelsemedlemmarna menar att man hade kunnat hantera det bättre inledningsvis, och pekar på att man tidigare inte hade en fulltalig styrelse samtidigt som det var turbulent på grund av en pressad ekonomisk situation.
– Sedan i våras tycker vi att det hanterats på ett bra sätt. Då sånt här ofta lämnas anonymt finns ingen möjlighet att återkoppla till lämnaren vilket medför att lämnaren kan uppfatta situationen som att styrelsen inte agerar trots att åtgärder vidtagits, säger de och menar samtidigt att man har förtroende för ledaren som kritiserats.
P18 får också kritik för brister i arbetet med olika värdegrundsfrågor, och styrelsemedlemmarna vidgår att det är områden som varit eftersatta.
– Det får vi medge. Det har varit eftersatt, själva värdegrunds- och föreningsarbetet. Det här året har vi börjat med ett rejält omtag. Det får vi erkänna, säger Eva Lindvall.
När ledarna från ett och samma lag nyligen valde att lämna P18 säger Bo Björkman att styrelsen ”blev tagna på sängen”.
Han säger samtidigt att det fanns en ”intressekonflikt” med ledarna om vilket vägval som skulle tas.
– Vi känner att vi måste ta ett ansvar över 200 tjejer, men där ville de hålla ihop sin grupp. Vi sa att det kan vara svårt att hålla ihop en grupp när det finns några som är mer ambitiösa och vill satsa lite mer tid, och som vi kan erbjuda lite snabbare avancemang, säger ordföranden och säger sen också:
– Det går inte att ha en förening i föreningen, där de sa att de ville hålla ihop gruppen. Då spricker hela tanken som vi har.
Lindvall och Björkman säger vidare att P18, efter flera turbulenta år med avsaknad av tydliga rutiner, arbetar med att skapa en tydligare ”röd tråd” i föreningen.
P18:s ordförande Bo Björkman.
Resonemanget ovan, att man skulle vilja vara en förening i föreningen, ger en av de ledare som slutat inget för.
– De vill flytta fokus till oss och säga att vi har samarbetssvårigheter, istället för att koncentrera sig på det verkliga felet. Det är inte vi som är problemet.
– De vill plocka russinen ur högen, och har haft ett alltför stort intresse av att plocka upp unga spelare alldeles för högt och alldeles för tidigt.
Ledaren säger vidare att man har haft bra samarbeten med andra lag i föreningen, men att samarbetet generellt försvårats då kommunikationen varit undermålig från föreningens sida.
Oavsett vad har flera ledare beslutat sig för att lämna föreningen under årets gång, och på frågan om det är inte är oroväckande svarar Bo Björkman:
– Nej, men jag tycker det är trist. Vi har nog möjlighet att förse våra lag med ledare, det är jag inte ett dugg orolig för. Men det är trist när nån lämnar oss, säger Björkman.
Eva Lindvall fyller på:
– Det känns också viktigt att man ska vilja vara i P18 och känna en stolthet för föreningen. Är det väldigt tydligt att man inte vill det har man det kanske bättre någon annanstans.
Kritik som har nått mig handlar om dålig kommunikation från ledning och styrelse, och det kan ju vara en del av att man inte vill vara kvar. Hur ser du på det som ordförande?
– Det kan ligga något i den kritiken, men jag tycker att vi har blivit mycket, mycket bättre. Vi har en kassör nu som förser oss med månatliga medlemsbrev där vi berättar om allt vi håller på med. Det har blivit bättre, säger Björkman.
– Den kritiken har vi fått till oss, och även tagit till oss. Sen är kommunikation jättesvårt, oavsett vilken organisation man är i. Så det måste vi hela tiden tänka på, att vi kommunicerar tydligt och till rätt personer i rätt tid, säger Eva Lindvall.
När det handlar om kritiken mot olika extraträningar, att de inte varit förankrade i alla lag och skapat oreda, svarar klubben:
– Vi är stolta att vi kan erbjuda kostnadsfria frivilliga extraträningar över laggränserna och över föreningsgränserna. Träningarna hålls av våra duktiga a-lagsspelare.
På frågan om hur P18 IK mår som förening svarar Bo Björkman snabbt att den mår ”bra”, och att han får mejl från andra ledare som är nöjda och uttrycker glädje.
Bland ledare som har lämnat finns det däremot något av en lättnad över att inte vara kvar.
– Nu kan jag fokusera på jag vill jobba med, och det är tjejernas utveckling och försöka få Gotlands dam- och flickfotboll att växa, säger en av dem.