Planen var att flytta till fastlandet, istället blev det USA. Hilda Nygren ville testa något nytt både för fotbollen och för henne personligen. Länge såg det ut att bli fastlandet – fram tills hon blev rekryterad av en collegeagentur från USA. När den chansen väl uppstod var det ett naturligt beslut att tacka ja.
Nu är hem i Lawrenceville, Atalanta, men för tillfället är hon hemma på Gotland under sommarlovet och spelar med gamla laget P18 tills hon åker tillbaka i Augusti. Nygren gjorde comeback i matchen mot Hässelby 18 maj då P18 tog säsongens första seger – där hon utöver en fin insats i backlinjen stod för ett mål. En skön hemkomst, minst sagt.
– Det är väldigt kul och skönt att vara hemma. Att spela fotboll igen med mina vänner och gamla lagkamrater, få träffa familjen igen och bara det att kunna prata svenska på planen.
Hittills har äventyret i staterna resulterat i utveckling både som fotbollspelare och som person. Men det har inte alltid varit lätt.
– Jag känner väl att jag har fått stå på egna ben och har mognat som person. Men jag är väldigt familjeorienterad som person och det har varit svårt att vara iväg från familjen även om vi pratat nästan varje dag. I början var min hemlängtan väldigt stor.
Utifrån ett fotbollsperspektiv har Nygren satts på prov. Nivån på laget och serien är jämförbart med P18 och division 1, men synen på fotboll hos amerikaner och de amerikanska tränarna är inte lika ”traditionella” som i Sverige.
– Det har varit mycket fokus på teknik, även för mig som mittback. Slå mycket långbollar för att få igång spel och omställningar, dribbla med bollen som mittback. Varken eller är något som man tenderar att se mycket av i Sverige.
Nygren har hittills varit iväg i ett halvår och har bestämt från början att hon minst ska stanna i ett år. Just nu studerar hon psykologi parallellt med fotbollen på lagets college.
– Jag bestämde att jag minst stannar ett år. Då får man testa på både off-season och säsongen. En eventuell fortsättning beror mycket på hur man trivs och liknande. Men än så länge trivs jag jättebra, det finns några andra svenskor där också, så det har underlättat acklimatiseringen.
Säsongen börjar inte förrän i Augusti för laget i USA, därav har äventyret inte riktigt dragit igång på riktigt.
– Hittills har det mest varit träning. Vi har spelat två träningsmatcher och några cuper, vilka dock var på sjumannaplaner (spelar vanligtvis på elvamannaplaner). Men det har givit mycket ändå. Mycket mental träning där vi bland annat kört löptester bara för att se hur länge man mentalt kan hålla ut. Det har ändå varit givande, man har fått testa på det fotbollsmässiga i USA innan säsongen startar.
Damfotboll har haft ett större genomslag i USA än i Sverige, både på college och professionell nivå. Många svenska damproffs har vistats i den amerikanska ligan då den höga kvalitén på damfotbollen och intresset kring den är något som lockat – och visst är det något som har lockat Nygren också.
– Intresset är större för collegefotboll är större där borta än i Sverige. Det lockas mer publik till matcherna. Än så länge har jag inte hunnit uppleva det ännu eftersom ligan inte har dragit igång, men det är definitivt någonting jag ser fram emot.
Målet på lång sikt är att sedan klättra i det svenska seriesystemet.
– Jag vill nå så högt som möjligt i det svenska seriesystemet. Jag är fullt medveten om att det kan ta tid, men den här erfarenheten jag fått och fortfarande får i USA är ett fint steg på vägen.