Per Olsson (till höger) och Anders Larsson jublar efter ett VIF Gute-mål.
Anledningen var att Per, numera med efternamnen Olsson Appelgren, i hård konkurrens lyckats spela till sig en ordinarie plats i det svenska pojklandslaget i fotboll.
Det blev totalt, under åren 1984-1986, 14 pojklandskamper och fyra matcher i det svenska juniorlandslaget. Lägg därtill två allsvenska matcher för AIK. Imponerande!
– Jag spelade i samma landslag som bland andra Stefan Schwarz, Klas Ingesson och Pontus Kåmark. Vi blev nordiska mästare, men vann också med 4–0 mot nationer som Spanien och Danmark, berättar Pelle 40 år senare.
Men någon GA-boll, som går till öns främste fotbollsspelare, lyckades Pelle aldrig knipa. Samma år han fick GT-guldet gick GA-bollen nämligen till Fårösunds försvarsklippa Jörgen Olofsson.
Bra balans och utmärkt teknik har kännetecknat Per Olsson Appelgren.
Spångabacken Magnus Porsmark (nr 2) försöker stoppa Per Olsson Appelgren.
Pelle var en riktigt duktig och intelligent mittfältare. Där, mitt i ”gröten”, passade hans spelstil perfekt. Teknisk, utmärkt speluppfattning och med ett bra tillslag på bollen.
– Jag orkade springa mycket, men var varken snabb eller särskilt stark, säger Pelle lite självkritiskt. Farsan tyckte att jag istället skulle satsa på ishockey. Där var jag forward och hade bra fart på skridskorna.
Det fanns alltså andra sporter som också lockade den unge Pelle. Han spelade ishockey i Roma och det gick bra också där. Så bra att han kallades till en samling för blivande pojklandslagsspelare.
– Jag åkte till samlingen, men kom aldrig med i något landslag. Hade faktiskt bestämt mig för en satsning på fotboll precis innan den där samlingen. Fast hade det gått bra där och jag kommit med i landslaget kanske jag ändrat mig.
Pelle Olsson var också nära att komma med i pojklandslaget i ishockey
Den idag 56-årige läraren (matte och idrott) Pelle Olsson Appelgren har nu inlett en ny karriär – löpning. Och det är riktigt långa sträckor som gäller. Maraton räcker inte.
– Vill alltid känna mig vältränad, numera springer jag ungefär varannan dag. Gillar att tävla mot mig själv och mina egna tider.
I våras sprang Pelle en tävling i trakterna kring Ljugarn på åtta mil. När detta skrivs siktar han in sig på höstens stora utmaning, GUM - Gotland Ultra Maraton - den 5 oktober. Cirka fem mil med väldigt varierande underlag från Hallshuk till Visby.
– Lagom med en tävling på våren och en på hösten, tycker Pelle. Då hinner man träna ordentligt mellan tävlingarna.
Förra året avverkade han Hallshuk-Visby på drygt fem timmar och 20 minuter.
Klarar du det i år?
– Kan lova att tiden i år kommer bli bättre om inget oförutsett inträffar.
Pelle Olsson Appelgren och hans fru Susanne tycker om att titta på arkivbilderna.
Familjen Olsson Appelgren är en riktig fotbollsfamilj. Äldsta dottern Jonna, 25, bor numera i Stockholm och spelar för Reymersholm i division 3, Lina, 23, är lagkapten i P18:s division 1-lag och minstingen Hugo, 15, spelar i FC Gutes pojklag. Mamma Susanne då? Nja hon har väl inte så mycket att komma med i just fotboll. Hon tittar förbi under intervjun och berättar:
– Jag spelade lite basket i Visby AIK någon säsong i slutet på 1980-talet när vi hade Brenda Hill i laget. Fast jag fick inte så mycket speltid.
Susanne har istället gjort ett gott och omfattande jobb för P18:s damfotboll. Utanför planen.
– Jag skötte träningarna och Susanne allt det andra kring laget. Det var en jobbig tid, minns Pelle.
Per Olsson Appelgren under åren som tränare i P18.
Det här var under åren 2014 till 2018 då Pelle alltså hade en tränarkarriär i P18 IK.
– Vi var som bäst 2016. Med fyra omgångar kvar hade vi chans gå upp i Elitettan, men orkade inte riktigt på slutet. Det jag minns mest är däremot att nästan varje år var en kamp för att hålla oss kvar.
Tränare har Pelle också varit i omgångar på Fotbollsgymnasiet i Visby och även för damlaget i Island Games.
– Våra damer vann hela turneringen 2017. Dennis Gabrielsson och jag var tränare.
Familjen Olsson 1984, från vänster Rigmor, Jesper, Per och Lars.
Åter till Pelles karriär som spelare. Han hade fördelen att växa upp just när VIF Gute (hette så då) på 1980-talet tog fart mot höjderna. Talangerna var extremt många, från pojklag och uppåt.
– Minns att vi ett år vann vår pojkserie utan att tappa en enda poäng och med 185-0 (!) i målskillnad! Då kom vi med i Barnjournalen i TV. Vi vann också flera cuper på fastlandet.
1984, när Pelle var 16 år, kom den noggranne, nytänkande och krävande Hasse Lindkvist in som tränare. Fem år senare hade VIF Gute klättrat från division 5 på Gotland till division 2 och 1994, med Janne Sandberg som tränare, nådde man division 1 som då var näst högsta serien precis under allsvenskan. Det blev en fjärdeplats inte alls långt från kval till allsvenskan. En merit som sent ska glömmas.
Upptaktsträffen 1995. Per Olsson i celebert AIK-sällskap i form av Jan Eriksson med barnet. I trappan står Gary Sundgren, Erik Hamrén, Magnus Hedman, Per Olsson, Jesper Jansson och Jarmo Saastamoinen.
I samma veva hade Solna AIK fått upp ögonen på den tekniske mittfältaren Pelle Olsson. Det blev ett par matcher som avbytare i landets högsta serie.
– Nja, det gick väl inte särskilt bra där i AIK. Vi hade Hasse Backe och Erik Hamrén som tränare och vi säkrade nytt allsvenskt kontrakt i sista matchen.
Lagkamrater i AIK var då bland annat Johan Mjällby, Janne Eriksson, Magnus Hedman och Gary Sundgren. Landslagsspelare hela bunten.
Från AIK gick Pelle vidare till Brommapojkarna.
– Jag fick en ganska stor roll i början, men tycker inte det gick speciellt bra där heller. Storstan var nog fel ställe för mig, funderar Pelle så här långt efter den tiden. Min satsning mot högre divisioner skulle nog börjat några år tidigare.
De fyra åren i storstan avrundades med spel i Älta där Pelle fick vara med och vinna både division 4 och division 3.
Intervjun börjar närma sig slutet och Pelle går med både nyfikenhet och glädje igenom det digra bildarkivet om honom själv som sparats här på tidningen. Genom bilderna väcks många minnen till liv. Han fastnar en stund vid en bild där han syns tillsammans med VIF Gutes dåvarande ordförande Nisse Hafdelin och GT:s sportchef Age Franking. Båda med blomsterkvastar.
– Ja, det måste väl vara 1984 när jag vann GT-guldet, säger Pelle och ser nöjd ut.
Per Olsson belönades med GT-guldet redan som 16-åring 1984. Här uppvaktas han av VIF Gutes ordförande Nils Hafdelin och GT:s sportchef Age Franking.