Det är onsdag kväll på idrottsplatsen i Levide. I entrén står som vanligt grannarna Alvar Lindqvist och Sixten Norrby. Alvar är inflyttad från Silte medan Sixten har bott här i hela sitt liv och varit involverad i klubben i 71 år.
– Den betyder mycket. Man hänger med, kollar tabellen och så. Jag hoppas att de vinner serien och går till kval, säger Sixten.
– Det är stadiga killar i laget, flikar Alvar Lindqvist in.
Levide var med i toppen i fjol, slutade tvåa men var hela 16 poäng efter rivalen Fardhem Garda.
Den första bilen svänger in mot idrottsplatsen. I förarsätet sitter en äldre gentleman iklädd Brynäskeps.
– Har du vipkort, frågar Alvar.
– Skiftkort?
– Äh, du kan köra in, säger Alvar Lindqvist och skrattar hjärtligt.
Mannen i bilen var Ingemar Norrby även kallad ”Nobben” och var under sina glansdagar målvakt i klubben. Ett benbrott satte stopp för karriären till slut.
– Jag vågade inte gå in i situationerna som tidigare och då var det ingen idé att fortsätta, säger ”Nobben”.
Levde är egentligen som vilken socken som helst på Gotland. En gång fanns det lanthandel och egen skola, men de har bommat igen. 2018 bodde det 347 personer i socknen och många av dessa månar om och följer sitt fotbollslag i vått och torrt.
Levide IF har i dag 487 medlemmar och klubben har aktiva sektioner i bordtennis, fotboll, pärk och skidor.
– Den här klubben engagerar hela socknen, men Levide IF är inte bara fotboll. Det är glädje och gemenskap. Tränare som varit här genom åren har sagt att det finns något här som sitter i väggarna, säger Peter Edlund tidigare spelare men numer fotbollskoordinator, ungdomstränare och allt-i-allo.
Sportsligt är en seger i division 4 den största meriten för fotbollslaget. Klubben har även vunnit GA Cup (futsal), men märkvärdigare än så är det inte. Ändå går det inte att ta miste på stolthet och glädjen hos spelare och ledare i klubben. 2007 var Levide tippade i botten av division 4. Då precis som nu var det en mix gammalt och ungt med ett stort bultande hjärta i grönt och vitt som blev segerreceptet.
– Det var ett par år tidigare som vi låg i femman och tappade många spelare. Då satte vi en femårsplan där vi skulle gå upp etablera oss i division 4. Vi hade ett talangfullt lag av pojkar födda 1988 som vi lyfte upp och tillsammans med oss äldre blev det en bra mix, säger Peter Edlund.
Första året vann klubben division 5 och två år senare vann man division 4 efter stor dramatik på Levide idrottsplats i sista omgången.
– Det var otroliga matcher och folkfester med 500–600 personer häruppe. Vi fick ha parkeringsvakter, minns Leif Orleifson som tränade klubbens P88:or och som också tog över A-laget.
Levides P88:or var öns främsta lag i sin årskull.
– Tidigt hade vi ett rätt bra passningsspel. Andra lag kunde ha individuellt skickliga spelare men vi blev bra på att släppa boll till varandra och gjorde ganska många mål i öppen kasse efter att vi rullat bollen i sidled, säger mittfältaren Jimmy Orleifson.
– Varje rast spelade vi fotboll och när man var ledig tog man cykeln hit, säger Anton Larsson.
Leif Orleifson berättar att det under förskoletiden gick lite väl hett till:
– På lekis var det bara fotboll för killarna. De älskade fotboll redan då och ville inte göra något annat. Det blev lite liv på lekis och till slut fick de bara spela fotboll en dag i veckan.
Sista matchen 2007 blev en seriefinal mot IFK Visby hade Levide råd att förlora, men bara med ett mål.
När första halvlek var över ledde IFK Visby med 3–0 och hemmapubliken började lämna arenan. IFK Visby gjorde även 4–0 tidigt i andra halvlek.
Peter Edlund minns känslan:
– Det var pinsamt. Jag minns att jag gick och tänkte det. Skulle vi som gjort en så bra säsong låta det sluta så här?
Sedan vände det. Peter Edlund nickade in 1–4, Roger ”Bagarn” Jonasson gjorde 2–4 och med bara minuter kvar att spela och med ryggen mot IFK-målet tog då 19-årige Peter Öhman emot en boll med bröstet och cykelsparkade in 3–4 och säkrade seriesegern.
– Den var fin, jag hade tur där. Jag glömmer aldrig de matcherna, säger Öhman.
Klubben kvalade sedan mot division 3 men föll efter straffar mot Bälinge hemma på Levide IP.
I dag, tolv år senare, utgör 88:orna ryggraden i tränare Pontus Björklunds lagbygge. Den ungdomliga entusiasmen står tre unga Gutekillar för. Ali Ayubi, Albin Nordgren och Malte Rosengren kom till Levide från Gutes U19-lag inför årets säsong.
Peter Öhman hade egentligen lagt av, men gick med på att skriva över sig från Dalhem till Levide. Sedan serien drog i gång är han tillbaka i grönt och vitt.
– När vi är ute på planen och spelar matcher och alla har samma tänk. Jag kan ännu se hur Jimmy (Orleifson), Anton (Larsson) och Björn (Nyman) tänker på planen. Det är väl därför man velat gå en träning eller en match till, säger han.
Jimmy Orleifson hade hållit upp i fyra år och främst på grund av flera tuffa skador. I vintras gjorde han comeback i DM mot Klintehamn och blev femmålsskytt.
– Klubben betyder väldigt mycket. Man har tillbringat en stor del av sin uppväxt här och hade efter mina skador inte haft en tanke på att spela igen om det inte var Levide. Det är mycket som lockar förutom fotbollen.
I år har Levide gått fram som en ångvält i division 4. Enda plumpen är derbyt mot Fardhem Garda (1–3).
Något uttalat mål om att vinna division 4 finns egentligen inte från klubbens sida utan det återkommande mantrat är glädje.
– Glädjen har alltid varit viktigast för oss. När andra sagt att de ska gå upp har vi sagt att vi först och främst ska ha roligt, säger Leif Orleifson.
Drömmen är förstås en repris på hösten 2007 och klubben har satt sig i pole position inför kommande onsdags toppmöte med IFK Visby. Levide shar tio poäng ner till tvåan Väskinde fast då har Levide en match mer spelad.
– Det gäller att hålla i och inte bli bekväma. Så bra är vi inte. Vi måste göra jobbet då kan det betala sig, säger Jimmy Orleifson.