Här vid skrivbordet har Janne Lindell tillbringat åtskilliga timmar under åren som Visby AIK:s starke man. Bilden är från 1993.
Ingenting har varit omöjligt för den kreative Janne Lindell. Det ena projektet har avlöst det andra. Visby AIK var under flera år den klubb på Gotland det talades och skrevs mest om. Annorlunda idag.
– Det har varit ett stressigt men roligt och innehållsrikt liv, säger 78-åringen som under några år också engagerade sig politiskt för Folkpartiet, partiet som numera kallar sig Liberalerna.
Och än håller han igång, inte i Visby AIK, men väl i Gotlands Fotbollförbund som ordförande i den så kallade anläggningskommittén. För några år sedan bidrog Janne dessutom till att förbundets jubileumsbok över de 100 åren blev verklighet. Ett synnerligen tidsödande arbete.
De senaste åren har Janne dykt upp alltmer ute på de gotländska arenorna. Bland annat i Dalhem där barnbarnet Märta Lindell knipit en plats i A-laget.
– Jag kollar på massor av matcher och anläggningar, säger Janne.
– Jag tycker det är viktigt att vi har många och bra idrottsplatser så att barn och andra får röra på sig. Sen kan jag vara kritisk till att det finns spontanidrottsplatser här på ön som inte underhålls ordentligt av regionen.
Året är 1974 och Visby AIK är bäst på Gotland. Från vänster i bakre raden: Janne Lindell (tränare), Rune Nilsson, Kjell-Åke Jarlheden och Kenneth Carlsson. Mellanraden: Lassis Östergren, Emilio Fontana, Kid Claesson, Rolf Bengtsson och Lennart Almqvist. Främre raden: Göran Persson, Allan Eriksson, Thomas Engström, Tommy Porselius och Conny Pettersson.
Vi backar i tiden. Det var alltså i Lummelunda han tog sina första stapplande steg. Pappa Folke, lanthandlaren, kom en dag med en fotboll och uttryckte sig något i stil med:
– Nu skall du lära dig jonglera lika bra som Lasseman.
Det gick så pass bra att Janne klarade den högt rankade Guldbollen som krävde en hel del teknik. Spontanfotboll med kompisar i Stenkyrka, Martebo och Väskinde gjorde dessutom att den unge Janne hittade till Stenkyrka IF några kilometer norrut.
– Gjorde debut som vänsterytter i A-laget redan som 15-åring. Där ute på kanten brukade ju de yngsta hamna…
Under åren framöver hade Stenkyrka ett riktigt vasst lag med bland andra tre bröder Hölttä, Erland Stenström, målvakten Ivan Annas, Inge Samuelsson, Torbjörn Lindgren och flera andra.
– Sen hade vi en fanatisk och smått tokig hemmapublik på Gullbjerge IP som hetsande oss till segrar…
Men det var som tränare och ledare Janne snabbt gjorde sig ett namn. Redan som 20-åring hade han plötsligt blivit tränare i Stenkyrka IF. Men det var inte alltid så roligt.
– Sommarträningarna kändes ofta hopplösa, det kom så lite folk, minns Janne som på den tiden redan flyttat till Visby och bodde hemma hos Visby AIK-profilen Rune Nilsson på Hällarna.
Christer Bruzelius (till höger), tidigare VD Destination Gotland, diskuterar färjeförbindelser med Janne Lindell.
Inte så underligt att Visby AIK blev nästa klubbadress. Året var 1967 och Janne är då bara 21 år.
Han fortsätter spela några år, men blev därefter lagledare, tränare och klubbens allt i allo i olika omgångar många år framöver.
– Jag räckte väl inte riktigt till som spelare, passade bättre som tränare och ledare funderar Janne när vi träffas i fritidsbostaden i Tofta.
Visby AIK var åren framöver ett av topplagen på Gotland (kostade även på sig träningsläger i Rumänien) tillsammans med bland andra VIF Gute, Hoburg, Roma, Dalhem och Vänge. Division 4 Stockholm, det var dit alla ville nå. Eller rent av till division 3.
– 1969 var ett bra år för Visbylagen, minns Janne. VIF Gute vann division 4 Stockholm norra, fyra poäng före oss i Visby AIK.
Jämnheten var något av Visby AIK:s styrka på den tiden:
”Visby AIK var öns stabilaste lag även om de verkliga höjdpunkterna uteblev. 1971 var sjunde raka säsongen i fastlandsspel”, står det att läsa i den bok som Gotlands Fotbollförbund gav ut för några år sedan för att spegla fotbollen på ön under 100 år.
– Målsättningen var att vi skulle ta oss till division 3, men vi lyckades aldrig i de där jäkla kvalen. Ibland var jag bara så himla less på alltihop. Och när det 1983 blev direktuppflyttning till division 3 så knep Fårösund den platsen.
Kvalen gillade han sålunda inte, Janne Lindell. Men det fanns annat han gillade. Han var nämligen en mästare på att komma på nya idéer och skapa kontakter. Såväl i Sverige som utomlands.
– Ibland kan det låta som om jag ensam fixade med allt, men jag hade också bra medarbetare runt mig, är Janne noga att påpeka.
– Men Kvartersligan, som ju är igång än idag, är min idé. Vi fick massor av barn runt om i Visby att spela fotboll och vi kunde också utnyttja och behålla de små kvartersplanerna som finns runt om i Visby. Redan första året deltog 600 ungar. Här hade jag god hjälp av bland andra Kurre Wahnström och Mats Johansson.
Visby AIK växte också och var öns ledande fotbollsklubb, åtminstone på bredden.
– Ett tag hade vi i AIK, förutom Kvartersligan, också 24-25 lag igång i föreningen, minns Janne. Jag ensam skötte ett år fem av lagen.
Janne hade också en förmåga och styrka att blicka utanför lilla Gotland och Sverige. Han hämtade till exempel tränaren Harry Kirk från England (Middlesbrough) och Bosse Pettersson från allsvenska AIK. För att nämna några.
Janne drar sig till minnes en sommarmatch mellan Visby AIK, förstärkt med bland andra världsmästaren Bobby Moore, och allsvenska AIK. Solnagänget vann matchen med 5-2.
– Efteråt ville jag bjuda Bobby och ett par andra engelska förstärkningar på en öl till maten. I stället fick jag mig en utskällning. Eftersom vi förlorade matchen fick jag absolut inte bjuda på öl…
För att stärka Visby AIK:s kassa drog klubben, med Janne i spetsen, igång med bingo på Mellangatan som senare flyttades till Österväg.
– Bingon gick jättebra i flera år, men när det infördes rökförbud i bingolokalerna gick det inte längre…
Två driftiga ledare som betydde mycket för Visby AIK, Janne Lindell (till vänster) och Kurt Wahnström. Bilden tagen 1977.
Men det räckte inte med Kvartersligan och Bingo. Visby AIK och Janne, etablerades på fler ställen – vid Traume i Follingbo skapade man ett träningscentrum som lever än idag, på Adelsgatan i Visby öppnade klubben Järnvägshotellet, i Visby hamn hade man sommartid ett Tivoli och till Murgrönan fixade man flera kända artister. För att nämna några projekt. Lägg därtill att Janne var ansvarig för fotbollen under Island Games på Gotland 2017.
– Det har varit ett stressigt liv. Förutom fotbollen hade vi i AIK ju tidigare också basketen, som blev Visby BBK med Visby Ladies i spetsen och ishockeyn som slogs ihop till Visby Roma.
– Som mest var vi uppe på 1600 medlemmar i Visby AIK.
Något du ångrar?
– Att jag inte satsade mer som tränare, var ju ändå steg 4-utbildad. Jag lyssnade kanske för mycket på andra tränare i stället för att gå min egen väg.
FÖRTYDLIGANDE 1: För er som inte känner Lasseman, med efternamnet Larsson, var han Gotlands mest tekniske fotbollsspelare och även sportjournalist på Gotlands Allehanda.
FÖRTYDLIGANDE 2: Division 3 på 1970-talet var landets tredje nivå under allsvenskan och division 2. Elitettan och division 1 skapades senare.