Anton Larsson
På söndag kan en ny saga skrivas på Levide IP.
Laget spelar då en avgörande kvalmatch mot Sunnersta till division 3.
En som varit klubben trogen i stort sett hela sitt liv är 33-årige Anton Larsson. Tillsammans med Björn Nyman och Peter Öhman är han de enda kvar från klubbens talangfulla 1988-årgång.
– Vi är inte så många kvar längre. Sedan har vi Malcon som också är 88:a, men han kom senare, säger Anton Larsson.
Han gjorde en kort avstickare till Dalhem IF för några år sedan.
– Det blev bara ett halvår där. Jag trivdes inte. Det är Levide som gäller för mig.
Efter seger mot Rinkeby i den första matchen och sedan den snöpliga förlusten mot Sundbyberg i lördags är det helt ovisst i kvalserien inför sista omgången. Samtliga fyra lag står på tre poäng.
– En häftig avslutning. Visst var det riktigt surt efter förlusten senast. Vi var visserligen ganska utspelade, men lyckades hålla 0–0 i 89 minuter. Det var jävligt tungt när dom gjorde 1–0, men det där målet kanske inte kommer att få så stor betydelse trots allt. Vi måste fortfarande göra jobbet i sista matchen.
Levide leder tabellen med ett plusmål inför helgen. Troligen krävs seger mot Sunnersta, men även ett oavgjort resultat kan räcka om Rinkeby och Sundbyberg också kryssar.
– Vi har kanske en liten fördel och är starka hemma. Lagen från fastlandet brukar kunna få problem här. De flesta lagen är vana med konstgräs, samtidigt som vi trivs bra i Levide. Det bästa som finns vore om vi fick avgöra hemma. Det kan inte bli roligare än så, fortsätter Anton Larsson.
Han har varit med länge som sagt, Levides nummer 10 och slitvarg på det centrala mittfältet. Så sent som 2020 var han med och spelade upp moderklubben i trean. Något han gärna gör om, även om Anton Larsson redan nu klargör att spel i division 3 inte är aktuellt för honom ytterligare en gång.
– Nej, jag kommer inte att följa med upp i så fall. Resorna tar för mycket tid och kraft av mig, men jag hjälper gärna klubben upp en gång till.
”Sulan” förresten, berätta om ditt smeknamn?
– Jag har också funderat över det och vet faktiskt inte riktigt vad det kommer från. Det är lite oklart, men har säkert hängt med i närmare 10 år, säger Anton Larsson med ett skratt.