Klockan fyra hade vi stämt träff på Visborgsvallen. Jonna brukar alltid vara i god tid, det vet jag eftersom vi spelade i samma fotbollslag i många år. Det är inte optimalt att reportern känner till intervjupersonen sedan tidigare. Men den här fredagen skulle ingen ställas mot väggen. Jag var där för att lyssna.
Svenska fotbollslandslaget spelade OS-final mot Kanada. Matchen hade precis gått till förlängning när vi satte oss ned intill fotbollsplanen. Det konstaterades att den skulle få stå på i bakgrunden.
Jonna Appelgren, 22, var länge en viktig del i P18:s mittlås. För tre år sedan stod det klart att en flytt till Stockholm fick bli nästa steg och tidigt visste mittbacken att adressen hon sökte skulle vara i division 1. Jonna ville inte ha varken mer eller mindre och division 1 kunde hon utan och innan.
– När jag flyttade upp hade jag ingen fast punkt. Jag jobbade som ambulerande receptionist. Samtidigt provspelade jag för flera lag. När jag till slut kom till Enskede var det skönt att hitta tryggheten, säger Jonna Appelgren.
Pandemin kom och det ledde till en försäsong som varade i sex månader. Efter säsongen 2020 valde den gotländska mittbacken att inte förlänga med Enskede IK. Om det var rätt eller fel beslut, det vet hon inte än i dag.
Tomrummet som fotbollen lämnade efter sig behövde fyllas och Jonna började ta större ansvar på det läkemedelsföretag hon idag arbetar på. Vad som började som ett receptionistjobb slutade med att tjugotvå-åringen hade tagit på sig arbetsuppgifter från HR-avdelningen och administrationen. Förutom de vanliga arbetsuppgifterna skulle Jonna Appelgren tillsammans med två kollegor ansvara för att alla 950 medarbetare coronatestades regelbundet.
På det dagliga morgonmötet, en tisdag i februari, sade kroppen ifrån.
– Jag står och håller i en kaffekopp när jag märker att jag inte kan hålla i den för att jag skakar så mycket. När min kollega kommer fram och kollar till mig skrattar jag bara bort det. Det sticker i fingrarna, jag har hög puls, hjärtklappning, jag hör ingenting och där sitter jag och asgarvar. Mina chefer tog det jätteallvarligt, berättar Jonna som blev hemskickad samma dag.
– Flera gånger frågade jag hur jag skulle veta när jag var frisk igen. Men min chef upprepade bara att jag skulle gå hem. Jag kände mig patetisk och var säker på att jag skulle vara tillbaka efter helgen.
Så blev det inte. I stället blev Jonna sjukskriven på hundra procent för utmattningssyndrom. I början hade hon även symptom på ångest och depression. När hon kommer tillbaka efter semestern ska hon testa att vara på jobbet ungefär 75 procent.
– När jag låg hemma i min säng på Gotland förstod jag att de tankarna och känslorna jag hade var inte friska. Jag hade jättesvårt att sova för att jag hade ångest exempelvis. På ett sätt tror jag att fotbollen hade varit min räddning. Då hade jag inte haft tid att ta på mig så mycket på jobbet, säger hon.
Det var en helt ny resa som började för Jonna. Läkarbesök och samtal med beteendevetare blev en del av den och i stället för att finnas tillgänglig för andra skulle hon nu finnas tillgänglig för sig själv.
– Många har, precis som jag, varit chockade över hur man kan vara tjugotvå år och bli sjukskriven på hundra procent. I dag känner jag mig frisk i huvudet. Nu handlar det om att hjärnan ska anpassa sig för att den är så seg.
Hon tänker på en central del i hennes liv där utmattningen gör sig särskilt påmind.
– Jag har alltid vetat vad som ska hända sen, att någon slår en långboll här eller att det kommer en anfallare där. Nu står jag som ett frågetecken och ser vad jag ska göra först när det är för sent. Men det måste få vara så.
Jonna har tränat några enstaka pass med P18 IK under semestern och tanken är att hon ska hjälpa P18 de bortamatcherna då det behövs.
– Eftersom jag inte tillhör någon klubb så var det en självklarhet att det är P18 jag ska tillhöra.
Under samtalet hade OS-finalen hunnit gå till straffar. Det var en dramatisk straffläggning och när Kanada dunkade in segermålet var finalen över. Jonna Appelgren konstaterade hur konstigt det är att livet bara fortsätter efter en sådan dramatisk förlust. Hon syftar givetvis på matchen. Jag tänker att det kan appliceras på många saker.