"Det är här är det sjukaste jag varit med om"

P18 är tillbaka i division 1, men det är bara ett delmål mot drömmen om att bygga ett allsvenskt lag. "Men då måste det till en helt annan träningskultur", säger succétränaren Fredrik Bägerfeldt.

Fredrik Bägerfeldt har höga mål för sitt P18. Division 1 var bara ett första steg på resan.

Fredrik Bägerfeldt har höga mål för sitt P18. Division 1 var bara ett första steg på resan.

Foto: Mattias Karlsson

Fotboll2021-11-22 20:30

Det har gått några dagar sedan avancemanget, men tränare Fredrik Bägerfeldt har fortfarande svårt att ta in det som hände på Säve IP i lördags när P18 säkrade avancemanget till division 1.

– Jag får fortfarande nypa mig i armen. Jag har hållit på med det här i 25 år, men det här är det sjukaste jag varit med om. Det är i alla fall det mest gripande ögonblicket, säger han.

Fredrik Bägerfeldt visste inte vad gav sig in på när han tackade ja till att träna P18 IK i division 2.

– Jag hade ingen koll på damfotboll på den här nivån. Jag kände inte till spelare eller motstånd. Vi hade ett väldigt ungt lag och hade tappat flera rutinerade spelare, säger han. 

Istället fick han känna sig fram.

– Jag kanske kom med lite för mycket taktiska grejer i början, men då fick vi backa bandet. Vi har haft en öppen och bra dialog och den har blivit bättre under säsongen.

Bägerfeldt kom från division 1-laget Oskarshamn AIK där han varit U19-tränare och assisterande i A-laget. Innan det finns bland annat tre år som akademichef i IFK Värnamo där han handplockades av Jonas Thern. 

– Jag kommer från att ha arbetat i elitmiljö de senaste 9-10 åren och där finns det färdigskrivna regler hur du ska träna och göra. Det kan självklart vara olika grejer mellan klubbar men det är ändå samma koncept. Det är elit och du vet vad det är, men det här är något annat. Jag såg det som en rolig utmaning och min känsla var att tjejerna gått och stampat och väntat på det här för de var jäkligt mottagliga.

Istället fick han känna sig fram.

– Jag kanske kom med lite för mycket taktiska grejer i början, men då fick vi backa bandet. Vi har haft en öppen och bra dialog och den har blivit bättre under säsongen.

Starten på säsongen blev ingen vidare, med tre förluster på de första fyra omgångarna. 

I premiären mot Älta (0–3) fick man inte ens ihop en full bänk och lagkapten Frida Starkenberg spelade på fyra positioner. 

Klara förluster blev det också mot Karlberg och Lidingö.

– Jag kände ändå trots förluster att vi var med. Då minns jag att jag tänkte att ”de där lagen ska till Gotland en dag”. Jag minns att jag i intervjuer sade att jag hälsar dem välkomna till Gotland för här kommer vi att vara väldigt annorlunda. Samtidigt märkte jag att tjejerna började bli nervösa.

Efter fjärde omgången samlade han laget för ett möte.

– Ellen Bäckström påminde mig för några veckor sedan om det här mötet och jag ställde frågan: ”Är det någon som inte tror att vi kommer att ligga topp tre när serien är slut så kan ni göra något annat”. 

Det mötet skulle bli vändningen för P18. På de kommande 16 matcherna förlorade P18 bara två matcher och mitt i allt en odiskutabel DM-seger över lokalkonkurrenten Dalhem (2–0).

– Jag var lite skraj inför den matchen. Jag har ju förstått mer hur viktig den matchen är även om jag var tydlig med att seriespelet var viktigast. Vi gjorde en av våra bättre matcher där.

Bägerfeldt hade tidigt skruvat upp träningsdosen till fem pass i veckan och frukten av detta såg vi i DM-finalen som visade att Dalhem på ett år blivit akterseglat av Visbylaget.

Träningskultur är något P18-tränaren ofta återkommer till och enligt hans sätt att se det krävs en omtag inom den gotländska fotbollen. I dag anser han att man tränar för lite och även under seniornivå.

– Vi måste börja tala om för våra barn och föräldrar att det inte är fult att träna. Från 12-årsåldern tycker jag att du ska träna tre dagar i vecka. Det finns inga gotländska lag som gör det i dag. Det finns lag för 13–15-åringar som tränar 1–2 dagar i veckan och sedan pratar man om att satsa för att få fler gotländska talanger? Det går inte. Så länge träningskulturen ser ut så måste du söka spelare utifrån. Alla vill se fler gotländska talanger lyftas upp och det vill jag också, men då går det inte att leka 1–2 dagar i veckan.

Det kulturskiftet har P18 påbörjat och han ser gärna att fler följer efter och även i ungdomslagen runtomkring på ön.

– Jag arbetade tre år med Jonas Thern i Värnamo. Han sa alltid att ”Kommer du ner på en träning och tror att det räcker att vara här för att få ett streck i min pärm så är det ingen idé. Det är max i 90 minuter som gäller. Kan du inte det får du rehaba max 90 minuter”. Får du in i den träningskulturen i ett lag är mycket vunnet.

Nästa säsong är planen att öka träningsdosen ytterligare i A-laget.

– Det måste vi. Vi har satt ett gemensamt mål och dit ska vi nå sedan får tiden utvisa hur lång tid det tar. Jag tror många tjejer känner att var klubben vill och att det inte bara är tomma ord.

Siktet är inställt på fotbollens absoluta finrum – damallsvenskan.

– Men jag vill vara tydlig med att det inte ska bli på bekostnad av vår egen ungdomsverksamhet.

Återkomsten till division 1 är efterlängtad efter två säsonger på fotbollens bakgård. 

Fredrik Bägerfeldt har själv tagit på sig att sköta nyrekryteringen av spelare inför kommande säsong.

Själv hoppas han att de flesta stannar. Den japanska speluppläggaren Minami Oi vill också återvända, men däremot blir det svårare med målvakten Yazmeen Jamieson som vill spela högre upp.

– Arbetet är redan igång sedan ett par månader eftersom vi visste att det kommer bli tuffare nästa år oavsett vilken division vi skulle hamna i. I division 2 går bara segraren upp nästa år och i division 1 måste du vara topp 6 för att hålla sig kvar eftersom det kommer bli tre serier färre.

Planen är att plocka in fem spelare och kontakter är tagna med flera spelare.

Historiskt sett har övergångar mellan Dalhem och P18 varit ovanliga. Något Bägerfeldt förstås känt av och han har inga planer på dränera konkurrenten på duktiga fotbollsspelare.

– Jag har ju märkt att det finns ett agg mellan klubbarna på ön, men jag tror mer att det handlar om ledare och att det sedan sprider sig till spelare. Jag tror egentligen att klubbarna vill samma sak, men man är samtidigt rädda att förlora det man har. 

Istället för att försöka jaga spelare kommer P18-tränaren att vara passiv när det kommer till lokala övergångar utan att för den skull stänga dörren.

– Det har varit kutym att skicka listor mellan klubbar om vilka spelare man tänker kontakta, men jag kommer inte att göra det i år. Är man intresserad, vill satsa och tycker att P18 verkar vara en bra utvecklingsmiljö så är man välkommen att kontakta oss. Jag kommer inte att dra i några spelare från andra klubbar här på ön.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!