Vad gjorde Muhammad Ali till boxningssportens smartaste och elegantaste världsmästare genom tiderna? Varför är Steffi Graf den enda tennisspelaren som vunnit en "golden slam"? Hur blev Nadia Comaneci första gymnast i världen att uppnå den osannolika poängen 10,0?
Svaret som de flesta av oss ger är att vissa är födda med något extra. Naturen välsignar somliga med en gåva som låter dem bli exceptionellt duktiga – Muhammad Ali kom till världen med blixtsnabba reflexer och Steffi Graf föddes till att svinga ett tennisracket. Enligt det perspektivet är man antingen en naturbegåvning och ämnad för framgång eller född utan talang och lämpad för medelmåttighet.
Det finns bara ett litet problem med det synsättet. Det finns inte mycket vetenskaplig uppbackning bakom.
Den framlidne psykologiprofessorn K Anders Ericsson, vars teorier populariserats av Malcolm Gladwell och 10 000 timmars-regeln hävdar att hemligheten bakom extremt bra prestationer i stället är träning. Men inte vilken träning som helst. Enligt Ericsson krävs det en specifik sorts träning, något han kallar målmedveten eller fokuserad träning.
I boken Peak. Vetenskapen om att bli bättre på nästan allt redogör han för riktlinjerna som skiljer den typen av träning från det han kallar "naiv träning".
Först och främst är det nödvändigt med specifika mål för övningspassen, som gör det möjligt att bedöma om man åstadkommit något eller inte. För det andra krävs kvalificerad återkoppling där en tränare kan peka ut felstegen i realtid. För det tredje behövs fokus och engagemang, att utövaren själv vill förbättras och pressa sig själv bortom bekvämlighetszonen.
Hjärnans och människans kapacitet inte är förutbestämd utan kan utvecklas och förändras under hela vårt liv. Det finns bara en väg till framgång, enligt Ericsson, och det är hårt och fokuserat arbete.
När FC Gutes sportchef Leif Eiranson i går konstaterade att det tränas för lite i division 4 så är det därför förmodligen helt korrekt. P18:s tränare Fredrik Bägerfeldt gav nyligen uttryck för samma sak när han efterlyste "en helt annan träningskultur" inom gotländsk fotboll.
Om det ska gå att få fram fler framgångsrika fotbollsspelare måste lagen antagligen träna betydligt oftare än en till två gånger i veckan. Men det viktigaste är inte tiden i sig, det är hur tiden används.