Hasse Rosengren kom till Gotland från Norrköping 1969. Då blev det två säsonger med Gute innan han började sin långa tränarkarriär för Fårösunds GoIK. När slutsignalen ljöd mellan Fårösund och När på Fårösunds IP i lördags var det också sista gången med Rosengren vid sidlinjen. Vid 73 års ålder pensionerar han sig som tränare i klubben.
– Jag är över 70 år nu, jag sa redan vid 50 att jag skulle sluta med fotbollen som aktiv och nu finns det andra åtaganden som tar mer tid som jag behöver prioritera av familjära skäl, säger han.
Hans första uppdrag som tränare tog han vid sidan av sin spelarkarriär i Gute när han under sitt andra år började träna ett juniorlag i Fårösund 1970. Då var fotbollslaget nedlagt i Fårösund och man spelade sin första säsong 1972 i division 7 norra på Gotland.
– Efter det började det växa. Det som då hände, med regementschefens goda vilja, var att vi fick möjlighet att växa och fler grabbar anslöt som inte hade kunnat spela fotboll på norr tidigare, säger han.
Att Hasse Rosengren fortsatt att engagera sig inom fotbollen på Gotland, både som tränare i Fårösund och som ordförande i Gotlands fotbollsförbund under 19 år har enligt honom själv en tämligen enkel förklaring:
– Jag är född i en familj där ideell verksamhet var en självklarhet. Jag vet hur många ledare som jobbade med mig i Sleipner när jag började spela. Jag frågade dem flera gånger: Hur hinner ni med? Man måste offra sig sa de då och det har jag levt efter sedan dess, säger han.
För Hans Rosengren har engagemanget inom fotbollen inte bara handlat om att fostra och utveckla fotbollsspelare. Det har varit en resa där han fått följa flera generationer spelare och även se dem växa upp utanför planen.
– När man nu är 73 år och ser vad som hände med spelarna förutom att de kunde spela fotboll. Då skulle jag vilja säga att alla har blivit bra människor. Fotbollen har en mindre betydelse för mig när jag kan se att de har blivit bra grabbar, säger han och fortsätter:
– Att utveckla människorna, inledningsvis fotbollsspelarna, men ändå få ordning och reda. Det är det som är grejen.
När Fårösunds GoIK tog sig upp till division 3 för första gången 1984 är ett av de minnen som växt sig starkast hos trotjänaren Rosengren.
– Just det laget vi hade då minns jag väl. Jag minns också hur hela fotbollsgotland ställde upp och vi fick massor av spelare som ville hjälpa oss. Det var ett mål som gjorde att vi inte höll oss kvar den säsongen, det var tufft, säger han.
Många som sett Hans Rosengren vid sidlinjen genom åren har säkert lagt märke till hans verbala och eldiga ledarstil.
– Det är många som har haft åsikter om hur jag coachar laget under matcherna. Gör spelarna inte vad som förväntas av dem så måste man ju säga ifrån. Jag håller med om att jag är verbal och stundtals upplevas som väldigt elak. Men jag har alltid påpekat för spelarna att om jag beter mig illa ska de säga ifrån, säger han.
Kommer du kunna klara av att lämna över taktpinnen helt och hållet nu då?
– Nej, det skulle jag aldrig klara av. Det är bara så. Fotbollen i Fårösund måste ju leva vidare och det börjar i de yngre åldrarna. Jag har ett barnbarn nu som är fem och som frågat om jag inte kan vara med i hallen. Så att leka fotboll med barn, det är något jag tycker är jäkligt roligt också.