Christoffer Andersson har Vais som moderklubb och har inga planer på att testa sina vingar någon annanstans. "Ska jag spela så blir det i Väskinde", säger han.
Det var inte så många år sedan Väskinde rankades som ett av topplagen i division 4, men det stannade vid två tredjeplatser och därefter har klubben utarmats.
Närmare tio spelare har lämnat för en och samma klubb – IFK Visby.
Senast i raden: Elias Stenhoff, Anton Vistrand och Birk Wallin.
– Det börjar bli många. Jag har aldrig protesterat eller varit i vägen för en spelare som velat lämna, men när det är så många till samma klubb och på så kort tid blir man fundersam, säger Morten Berger, tränare i Väskinde.
– Det kunde varit ännu fler för det finns spelare som också tackat nej till IFK. Det kanske är ett tecken på att vi gör något bra här, men det är tufft det är det, fortsätter han.
Ett tag i vintras tränade man ihop med Stenkyrka för att överhuvudtaget kunna genomföra givande träningar.
– Det är tråkigt att så många lämnat och det har varit stora förluster. Vi har förlorat en hel startelva de senaste 2–3 åren. I år försvann den sista spelaren (Birk Wallin) som varit med mig här sedan starten. Det kom lite som en chock, men jag förstår hans beslut. Han vill satsa lite mer på fotbollen och vi är mest ett roligt gäng som kör för att det är kul och spelar vi i fyran så är vi nöjda med det. Vi kräver inte mer av varandra, säger målvakten Christoffer Andersson.
Han har varit föreningen trogen sedan dag 1 och har inte några planer på att lämna heller.
– Kärleken till klubben är stor och jag skulle aldrig kunna spela i något annat lag. Jag trivs så bra här med klubben spelarna och allt runtomkring, säger han.
Vad ger fotbollen dig?
– Jag gör det för umgänget. Jag har aldrig varit intresserad av att satsa, men jag vill ha umgänget. Att kunna spela, träffas och snacka skit innan träningar och matcher.
Vad betyder den här platsen för dig?
– Jag cyklade hit varje dag som ung för att spela lite boll med killarna så jag har lagt ofantligt många timmar här och har många roliga, men också sorgliga minnen. Björkome ger mig ett lugn.
Fredrik Olsson kom in i Vais genom barnen och är i dag en uppskattad person i föreningen som gärna hjälper till där det behövs.
En av klubbens stora eldsjälar är Fredrik Olsson som halkade in i föreningen när pojkarna började spela och blev kvar.
Han har suttit i styrelsen, tränat pojklag, men är i dag allt-i-allo men med fokus på A-laget.
– Jag gillar att hjälpa andra och då mår jag bra. Det räcker för mig, säger han.
Behöver linjer kritas, gräset klippas eller någon hoppa in som målvakt så är Fredrik Olsson den som oftast ställer upp.
– Jag fick hoppa in i mål i division 6 och var jättenervös. Redan efter ett par minuter plockade jag upp en hemåtpassning med händerna. Jag skämdes som en hund, men räddade frisparken och sedan vann vi matchen, skrattar han.
Blir det aldrig för mycket?
– Ja, jag valde att lämna styrelsen för att tiden inte räckte till, men jag är en drivande person och kan inte vara stilla. Jag behöver göra saker för att må bra.
Väskinde AIS har även i år tappat flera spelare till IFK Visby och har i dag en relativt tunn trupp.
Norrmannen Morten Berger kom till ön för kärlekens skull och efter sejourer i Visby AIK och FC Gute hamnade han i Vais och det där ettårskontraktet har årligen förlängts och nu gör norrmannen sin åttonde säsong.
– Jag har haft anbud i stort sett varje säsong, men jag trivs bra här och då har det varit lätt att tacka nej, säger han.
Han tror att Väskinde kan bli en obehaglig motståndare för flera lag.
– Så fort vi kommer ut på plan vill vi vinna, men vi har inget uttalat mål att "Vi ska upp i division 3" eller så. Det får stå för andra, säger Morten Berger.
Morten Berger gör sin åttonde säsong som tränare i Vais.