Stenkyrka IF, Linus Johansson
Gullbjerge IP är en stark utmanare till titeln om öns vackraste fotbollsanläggning.
Gräset har under alla år varit creme de la creme och om du frågar spelarna i klubben så är Gullbjerge nummer ett.
– Planen är riktigt skön och just under sommaren när de fått vända till den. Då är den riktigt fin, säger Roger Lindberg, lagkapten i Stenkyrka som faktiskt är skolad i Dalhem.
Till Stenkyrka kom han under gymnasietiden då han träffade Linus Johansson. Tillsammans med flera klasskamrater började man spela boll i Stenkyrka.
– Typ hela klassen gick hit, haha.
Roger och Linus Johansson har varit nära vänner sedan dess och umgås även privat och arbetar på samma byggfirma.
– Vi följs åt lite överallt. Vi ses väl inte riktigt varje dag, men nästan, säger Roger Lindberg.
Linus Johansson är uppvuxen i Martebo och har till stor del vuxit upp på Gullbjerge IP och gått hela vägen från knatte till senior.
– Jag har varit på den här platsen extremt mycket. Först som liten med fotbollsskolan och sedan klubblaget. Det har blivit många timmar häruppe och mycket spel, men det har varit jäkligt kul. Det är en bra förening... En familjär förening måste jag säga, säger Linus Johansson.
– Man brinner för Stenkyrka och vill hjälpa till även om allt är ideellt. Behövs gräset klippas eller om det är fixardagar så ställer man mer än gärna upp eftersom man fått så mycket av klubben.
Stenkyrka IF,
Efter ett par år i klubben valde stommen i Stenkyrka att gå till Hangvar för att spela division 4-fotboll.
– Men jag tröttnade och slutade, säger Linus Johansson.
Med bara dagar kvar till seriepremiären valde sju av spelarna att återvända till Stenkyrka i division 6, vilket ledde till irritation i Hangvar och svarta tidningsrubriker.
– Vi ville inte träna utan mer spela för skojs skull i Stenkyrka. Personligen har jag inget emot Hangvar utan tycker att det mest är kul att spela boll, men det kan nog bli lite speciella möten, säger Linus Johansson.
Stenkyrka IF, Roger Lindberg
Själv gjorde han comeback halvvägs in i säsongen och Stenkyrka har gått som en raket från division 6 till division 4 och dessutom spelat DM-final 2020.
– Vi är i grund och botten ett kompisgäng som tycker om att lira fotboll och det har gått ganska bra de senaste säsongerna. Nu är vi tillbaka i fyran och ser frememot det. Vi ska försöka göra det bästa av situationen, säger Linus Johansson.
– Absolut, målsättningen är ju alltid att vinna, flikar Roger Lindberg in. Det går inte att sätta ord på hur sugen man är på att spela nu. Det har varit en väldigt lång försäsong så nu kryper det i kroppen, fortsätter han.
Stenkyrka IF,
Förutsättningarna har inte varit de bästa inför årets säsong.
Det har varit ont om spelare på försäsongen och vid ett par tillfällen tränade man med seriekollegan Väskinde som också hade ont om spelare, men sedan blev temperaturen mildare och då har många spelare hittat tillbaka och nu finns en trupp så runt 17 spelare.
– Haha, visst är det märkligt, säger Linus Johansson.
I dag består den största delen av truppen av unga spelare och med bakgrund i Gute.
– Det är väl jag och "Rogga" som inte har fotboll i sig. De gillar att ha mycket boll och det tycker vi är skönt. Vi försöker bara hänga med, skrattar Linus.
För Linus blir den här säsongen inte riktigt vad han hade tänkt. Eldsjälen och tränaren Andreas Olsson kastade in handduken av personliga skäl och Linus Johansson har tagit över tränarsysslan.
– Det hade jag inte räknat med. Jag ser mig inte som en tränare och det är inte det jag vill göra, men jag ser mig mer som en ledande spelare än en tränande spelare. Men det är klart att jag kan sätta upp lite övningar. Vi får se hur det går.
Stenkyrka IF,