Visby AIK började med att spela futsal, men intresset växte och nu har man 21 spelare.
Senast Visby AIK hade ett damlag i seriespel var 2010. Då slutade det i en jumboplats och sex inspelade poäng.
14 år senare är klubben tillbaka och Helagotland åkte längs den krokiga skogsvägen som leder till Traume IP för Visby AIK:s möte med Hangvar B.
Malin Olin, ordförande i klubben möter upp på parkeringen bakom vandrarhemsbyggnaden. Utan henne hade Visby AIK inte haft något damlag.
– Jag jobbade ihop med Tanja Males-Ringvallsom är lagledare för herrlaget och hon frågade om jag hade lust att hjälpa till i Visby AIK. Jag svarade ärligt att: "Isåfall får ni se till bredda verksamheten". Det var bara pojk- och herrlag då, säger Malin Olin.
Klubben erbjöd Malin att sätta ihop ett damlag och i höstas ställde klubben upp i den lokala futsalserien och nu gör man sin första säsong i division 4.
Malin tog hjälp av äldsta dottern Engla som i fjol spelade i Hangvar för att få igång projektet och i dag finns 21 spelare i laget som har full pott efter tre omgångar av damfyran.
– Det har varit en himla utmaning, men vi har fått ihop ett härligt gäng, säger Malin Olin som blivit en nyckelperson i klubben.
Hon är inte bara ordförande utan hon håller i trådarna för vandrarhemmet på Traume och är lagledare i damlaget.
– Jag lägger ner otroligt mycket tid. Jättemycket, men jag är väl en föreningsmänniska, konstaterar hon.
När Malin Olin ger sig in i ett projekt så är det helhjärtat och nu drömmer hon om att dra igång såväl flicklag som funkislag.
För tre år sedan valde hon och familjen att lämna Stockholm och Haninge för Gotland. Malin som då arbetade som lärare hade precis släppt en årskull samtidigt som maken Sven fått ett avgångsvederlag och var mellan jobb.
– Det passade väldigt bra då och vi var ju sommargotlänningar och kände för att göra något. Engla hade tagit studenten och Meja ville börja om någonstans.
Själv kände hon att Haninge inte var en trygg plats längre.
– Det är mycket vapen och sånt. Jag vill inte känna att jag har hjärtat i halsgropen så fort tjejerna är ute. Så vi sa att vi testar det här och går det inte så får vi väl flytta tillbaka. Men nu stortrivs vi och jag kommer aldrig att flytta härifrån, säger Malin som ursprungligen kommer från Karlshamn.
På Gotland började Engla spela för Stenkyrka som hon tidigare mött med moderklubben Hanviken och Meja spelade ishockey i Graip.
Malin Olin blev snabbt involverad i Stenkyrka genom Engla och efter en tid fick hon huvudansvaret för damlaget som senare tvingades lägga ner på grund av spelarbrist.
Uppvärmning för Siri Lidström och hennes lagkamrater inför mötet med Hangvar B där Siri lade hörnan som Engla Olin nickade in.
Nu är det Visby AIK som gäller och hela familjen är involverad på ett eller annat sätt.
Engla valde att gå till Hangvar efter att Stenkyrka dragit sig ur serien och var i fjol lagkapten när Hangvar vann damfyran på Gotland.
När sedan projektet att starta upp ett nytt lag i Visby AIK dök upp valde hon att haka på.
– Jag hade börjat plugga och då kände jag att tiden fanns inte riktigt att träna i Hangvar, säger hon.
Hon drog ihop kompisar och sedan har klubben vuxit och utvecklats i en stabil takt.
Idag består laget av spelare med erfarenhet från division 1 och nedåt och många olika bakgrunder.
Felicia Bylund Pettersson hade inte spelat fotboll på tio år när hon fick höra att moderklubben Visby AIK skulle starta ett damlag.
Felicia Bylund Pettersson hade inte spelat på tio år när hon fick höra om klubbens nya lag.
– Jag har Visby AIK som moderklubb och hörde av mig. Det har gått bättre än jag trodde och det är roligt att få spela i moderklubben igen, säger hon.
I dag är hon ensam målvakt, men det är på gott och ont. Hon får spela varje match, men samtidigt känner hon att det är en press att veta att det inte finns någon reserv.
– Det är lite tufft och är jag lite skadad kör jag ändå, men blir jag sjuk och inte kan spela så blir jag stressad, säger hon.
Flera av spelarna har hittat tillbaka till fotbollen efter uppehåll och det är något som gläder tränaren Daniel Johansson som efter att ha arbetat som säsongsarbetare 2017 flyttade han permanent till Gotland året efter och därefter har blivit en nyckelperson i Visby AIK.
– När spelare får upp ögonen för fotbollen efter så lång tid som 5–10 år så gör det mig alldeles varm i hjärtat, säger Daniel Johansson som delar tränaransvaret tillsammans med Robin Granqvist.
– Det är första gången som jag och Robin tränar tjejlag. Det är jätteroligt och framför allt det här med att vara och forma ett lag från början. Det är en jättehäftig resa som vi klivit på, säger Daniel Johansson.
Tränarduons ambition är att låta bollen göra jobbet och att genom lagets speed göra motståndaren sårbar.
Utvecklingen efter försäsongens första match i DM mot Hangvar (1–5) är uppåtgående.
– Vi har tagit stora steg. Den senaste matchen mot Hangvar var vår helt klart bästa hittills. Där såg man verkligen hur vi vill spela, säger tränaren.
Daniel Johansson och Robin Granqvist går igenom första halvleken i mötet med Hangvar B.
Visby AIK jublar efter tredje raka segern i damfyran. Den här gången mot Hangvar B med 1-0.
Nyckel på vift, då fick halvtidssnacket inledas utanför omklädningsrummet.
Visby AIK
Videogenomgång före matchen i klubbrummet.
Engla Olin och Ella Bani Shoraka är två av klubbens nyckelspelare. Engla, 21, är kaptenen på det centrala mittfältet medan 20-åriga Ella bidrar med högt tempo efter att så sent som för ett år sedan tillhört P18:s division 1-trupp.
– Jag är ändå jätteöverraskad över att det gått så bra. Vi mötte Dalhem i premiären och det var knappast så att vi förväntade oss att vinna om man ska vara helt ärlig. Jag är inte förvånad över att vi är ett bra lag. Det kände man tidigt, men man vet aldrig, säger Ella Bani Shoraka.
Varför valde du att lämna P18?
– Det är absolut ett steg ner, men det är en jättelång och invecklad historia. När du spelar i division 1 ger du väldigt mycket av dig själv. Vi tränade sex gånger i veckan under tre års tid och var på fastlandet varannan helg. Det samtidigt som du skulle ta studenten. Det blev väldigt mycket och när du sen inte får tillbaka det du vill kände jag att det blev en krock. På slutet byttes det mycket folk och jag valde att kliva av. Men kort och gott så klaffade jag och P18 inte i slutet och då passade det här bra. Jag fick numret till Malin och ringde henne, säger Ella Bani Shoraka.
Du var aldrig less på fotbollen?
– Ja, jag slutade inte för att jag var trött på fotboll. Jag ville bara inte spela kvar där och på den nivån.
Engla Olin och Ella Bani Shoraka har båda fått nyckelroller i Visby AIK:s lagbygge. Engla är lagkapten och Ella kommer närmast från spel i division 1 med P18.
Ella Bani Shoraka stortrivs i Visby AIK och det gör även Engla Olin.
– Vi är ett jättehärligt gäng. Glädjen gör att alla försöker och vill lite mer. Det är klart att det var en viss nivåskillnad i inledningen, men alla har kommit in i det mer och mer, säger Engla Olin.
– Vår prio är att spela tillsammans och ha kul, men därefter handlar det om att vinna matcher, säger Ella Bani Shoraka.
Hon tror att det faktum att laget är nystartat och med spelare från olika håll gjort att gruppen formas lättare.
– Alla börjar på noll. Då spelar det ingen roll om man haft ett uppehåll eller om man inte känner alla. Det blir lättare att komma in i den här gruppen. Man får ut mer av varandra i en ny grupp.
Tre segrar på tre matcher, hur långt kan det räcka?
– Vi vill gå så långt det bara går. Det här är ett lag fullt av krigare, säger Engla Olin.
På tisdagskvällen ställs Visby AIK mot Klintehamn på Klintevallen.