Det är inte helt lätt att hitta till den röda villan med de svarta fönsterfodren. Även för en reporter som bor bara några kilometer bort.
Men efter ett tag på den smala och krokiga 70-vägen mellan Sanda kyrka och Björkhaga, dyker huset till slut upp på vänster sida.
Den värsta vinterkylan har tagit någon sorts halvtidsvila och det dröjer ytterligare en vecka innan stormen Alfrida blåser igång.
Tillsammans med flickvännen Jennifer är Joel Qwiberg tillbaka hemma i Sanda en vecka över jul. Senast han var på Gotland var för ett år sedan, och han kan sakna det.
– Jag är här mindre än vad jag hade velat, men jag tycker om att komma hit. Speciellt nu när jag blivit äldre. Jag har min närmsta vän Jesper här, men de flesta kompisarna bor i Stockholm, så nu när jag är hemma hänger jag mycket med familjen och tar det väldigt lugnt, säger Joel.
Men överdrivet lugnt blir det inte. Joel tar upp telefonen och visar ett detaljerat träningsprogram han ska ha gått igenom innan han åker tillbaka till San José. Styrka och uthållighet. Knäböj och intervaller.
– Ja, jag måste, skrattar han.
– Men det är inte så farligt, jag gillar ju att träna. Det är värre för vissa andra i laget som får rejäl ångest för löpningen.
Hemma i Sanda eller borta i San José. Det är med självsäkra kliv Joel Qwiberg tar sig an världen. Men han sattes på prov tidigt. Redan i 16-årsåldern bytte han tryggheten i Sanda mot förutsättningarna på fotbollsgymnasiet i Sundsvall. Ett val som då kändes självklart.
– Jag förstod det ganska tidigt. Jag kände att det var det bästa steget för min fotbollsutbildning, och det viktigaste för mig har alltid varit att bli så bra som möjligt. Men det är en jäkla balansgång det där... vilka val man gör.
Fotbollen tog honom sedan tillbaka till Gotland och FC Gute, men det dröjde inte länge innan han lämnade ön igen.
Vasalunds IF i division 1, sedan Brommapojkarna och nu senast för ett år sedan flyttade han till storstaden San José i Kalifornien. Lägg därtill några månader i holländska FC Den Bosch mitt bland allt annat. Klubb efter klubb. Stad efter stad.
– Jag skulle säga att jag blivit proffs på att anpassa mig, haha. Det har blivit lättare ju äldre man blivit. Men det är ett så pass tufft klimat att man måste vara bra på att anpassa sig.
På vilket sätt har uppväxten i Sanda påverkat dig?
– På ett jättebra sätt, såklart. Jag har trivts väldigt bra med klasskompisarna och lagkamraterna jag haft i Sanda och Klinte. Men visst, det har varit lite speciellt att växa upp här där det inte kryllat av lokala fotbollsförebilder.
Att kunna livnära sig på fotboll är en dröm många barn och ungdomar har, men ofta stannar det vid just en dröm. Med åldern börjar andra intressen ta mer plats och andra saker blir viktigare. Men för Joel har ihärdigheten lönat sig.
– Jag har aldrig varit den största talangen i min årskull, men jag har haft drivkraften. När folk började sluta med fotboll körde jag bara på. Jag har alltid jobbat väldigt hårt. Jag har spelat många år på den värsta nivån i Sverige, division 1, där man måste träna som om man är proffs men ändå inte är riktigt framme, säger Joel innan han kommer in på hur han tog sig an tonårens frestelser.
– Det är klart jag varit på tonårsfester. Det är klart jag druckit öl och så vidare. Men jag har aldrig låtit det gå ut över fotbollen. Hade jag kunnat va i Klintehallen och spela fotboll istället för att gå på fest hade jag antagligen gjort det.
Joels pappa Mikael fyller på:
– Jag har aldrig varit orolig, om man säger så. Jag kan säga att dörren här utanför har haft panel en gång i tiden. Det är inte bara Björn Borg som spelat boll mot garagedörren när han var liten, säger Mikael Qwiberg.
Årets Gotlandsresa börjar lida mot sitt slut för Joel och snart åker han tillbaka till Kalifornien.
Efter en tuff förstasäsong med San José i den amerikanska proffsligan har flyttrykten omgärdat 26-åringen från Sanda.
Hur är status inför kommande säsong?
– Status är att jag har ett år kvar av kontraktet. Jag har fått känna på ligan, och många jag pratat med säger att man behöver ett år på sig, säger Joel Qwiberg samtidigt som mörkret lägger sig över Sanda.