Mattias Sunneborn flyger fram under VM 1991.
Under 1990-talet var längdhopparen Mattias Sunneborn svensk friidrotts affischnamn.
Han var också förste svensk över åtta meter och satt på det svenska rekordet i 16 år.
I dag är han fortfarande i allra högsta grad aktiv och har åtta världsrekord som veteranfriidrottare.
Till Gotland återvänder Mattias Sunneborn så ofta han kan:
– Jag har brorsan Magnus kvar här, men mamma, pappa och äldsta brorsan är döda. Sen har jag en syster som har bytt ner sig och bor på Öland, säger han.
Tanken att skaffa något eget på Gotland har förstås funnits, men sedan 1996 bor han på Lidingö.
– Jag tänker på det då och då. Jag är ju rätt ofta på Gotland och trivs otroligt bra här. Det är så vackert och allt som man behöver finns ju. Saker som jag tycker om som frisbeegolf. Det finns många banor som har kommit på Gotland det senaste året. Sen finns det ju bra gym på Gotland.
Samtidigt är det snart 40 år sedan han bokstavligen flydde ön. För det var så det kändes när Mattias skulle börja friidrottsgymnasiet i Växjö.
Kort före flytten hade Mattias pappa Gunnar som också var rektor på Fårösundsskolan valt att ta sitt liv.
Mattias som då var 15 år hade tävlat på fastlandet när det hände och skulle själv ta morgonbussen hem till Fårösund när han kom med färjan till Visby, men istället möttes han upp av storebror Magnus i ankomsthallen.
– På en mikrosekund förstördes mitt liv. Jag bara panikgrät och min brorsa kramade om mig. Jag vet inte hur länge vi stod där. Mina kompisar gick förbi och de fattade ingenting. Efter ett tag så gick vi ner till bilen och jag kommer ihåg att jag satt längst bak till höger i bilen. Sen körde vi till Fårösund och vårt nya radhus. Mamma kramade om mig sen sprang jag in på mitt rum och låste in mig. Jag ville inte träffa någon.
Själv önskade han att ingen skulle veta och absolut inte att det rörde sig om ett självmord, men det spred sig snabbt i samhället.
– Efter några dagar sa mamma till mig att jag måste ut och få frisk luft. Jag fick lite pengar så att jag kunde gå till Bungehallen och handla. På väg dit såg jag min klasskompis och hennes familj, men de bytte de sida när de såg mig. Det var som om jag inte fanns. Jag förstod inte då, men långt efteråt att de inte visste vad de skulle säga. Är det någonting jag lärt mig också är det att det sämsta man kan göra om något hemskt har hänt är att låtsas som det regnar. Säg bara "jag beklagar så mycket" eller ge en kram. Man behöver egentligen inte säga någonting utan det räcker med en kram.
Mattias mamma pushade honom att fullfölja studierna i Växjö och det gjorde han, men pappans död var en tragedi som familjen höll tyst om i många år.
– Jag ljög i 24 år om det utan sa istället att pappa fått en hjärtinfarkt. Det är inte bra att ljuga, det är bättre att ta hjälp när man mår dåligt. Men det gjorde inte jag. Jag höll allt inom mig, men friidrotten har bokstavligen räddat mitt liv. Den blev något att fly till och en trygghet med kompisar och träning. Det har varit viktigt för mig.
När Mattias deltog i TV-programmet "Mästarnas mästare" tog han mod till sig och berättade i TV inför miljoner av tittare.
I dag är Mattias Sunneborn en av ambassadörerna i organisationen Suicide Zero som arbetar för att motverka självmord.
Vid sidan av sitt eget idrottande är han också fystränare och coachar privatpersoner i hälsa, träning och kost med programmet ”100 dagar med Sunneborn” som inriktar sig mot personer i mitten av livet.
– När du blir äldre så försvinner muskelmassan och det går snabbare och snabbare ju äldre du blir. I min ålder försvinner ungefär 1-2 procent muskelmassa per år och det påverkar inte bara vår kroppshållning och fettförbränning. Tyvärr är det så att de snabbaste muskelfibrerna är de som försvinner snabbast. Men om man vet om det här, då kan man dra i handbromsen med åldrandet. Och verkligen stimulera träningen med powerträning. Med power menar jag med hopp, korta, snabba lopp och tung eller snabb styrketräning. Det ger ett otroligt resultat.
Och ständigt är det nya saker på gång vid sidan av den egna karriären.
– Nu håller jag på att ta jägarexamen. Klarade teoriprovet häromdagen och ska göra skytteprovet i maj.
När Helagotland.se träffar Mattias Sunneborn är det i samband med en föreläsning för Idrottsmedicinska föreningen och fortfarande finns drivet att bli bäst i världen trots 52 år fyllda.
Han har inga problem med att prata öppet om målsättningar och nu är siktet inställt på veteran-VM i Göteborg 2024.
– Det har flyttats fram på grund av covid-19 och det ser jag framemot jättemycket. Jag känner att kroppen känns bra och nu är jag sugen på att trappa upp allt så att jag kommer tillbaka till de tider och resultat jag vet att jag har i mig. Jag var på veteran-VM (inomhus) nu nyligen och det var inte så kul även om jag vann femkampen. Jag kände inte igen mig och hade inte kunnat träna som jag velat. Jag vill sätta världsrekord i 10-kamp då, men sedan vill jag också sätta världsrekord i femkamp inomhus så att jag har alla världsrekord i mångkamp.
Mattias Sunneborns karriär är lång och väldokumenterad som förste svensk att hoppa över åtta meter, och han gick han upp mot några av friidrottens megastjärnor som Carl Lewis och Mike Powell. Själv hann han med att vinna EM-guld, VM-silver och 21 SM-guld.
Och sedan tidig ålder var han tydlig med att sätta målsättningar som triggade honom att faktiskt driva igenom dem.
En klassiker var när han på presskonferensen inför MAI-galan i Malmö 1996 sade:
– Imorgon ska jag sätta svenskt rekord och slå världsrekordhållaren.
Sagt och gjort. Med sitt livs hopp (8,21) putsade han sitt nordiska rekord och besegrade världsrekordhållaren Mike Powell med fem centimeter. Eller som när han 1996 tre veckor före EM i Stockholm skickade ut inbjudningskort till 25 vänner där det stod "Välkommen till guldfest". På sommaren 1995 hade skador hämmat honom från att prestera vid VM i Göteborg och nu tänkte han ta revansch.
– Mina kompisar förstod inte vad jag höll på med. Har han vunnit? Nä, det har ju inte varit ännu. Men jag lyckades vinna och sen var det ju jordens fest, haha.
Mattias Sunneborn tog sig till OS-final i Atlanta 1996.
När Mattias Sunneborn var 32 år valde han att sluta.
– Först tänkte jag att jag skulle bara käka semlor och dricka öl i två veckor, men efter tio dagar tänkte jag att det inte funkade. Sen försökte jag lite andra saker. Jag och en kompis körde en vadslagning där vi körde lite bänkpress. Det var sporadisk träning, men jag blev rastlös och förvirrad och mådde inte så bra just då. Jag vill när jag vaknar på morgonen veta vad jag ska göra. Det har varit som en terapi för mig. Just med tanke på pappas självmord.
Hur hade du varit utan idrotten?
– Då hade jag varit mer förvirrad, sen vad det hade lett till vet jag inte. Alla behöver vara på ett spår som är bra, men hamnar du på fel spår kan det bli hur tokigt som helst. Det är små saker som kan göra att det kan gå åt skogen.
Tre år senare började han tävla som veteran och nu ser han inget slut.
– Jag hörde att Gotland kanske ska söka Island Games igen och då vill jag vara med även om jag kommer med rollator. Annars kanske jag kan vara ledare.
Mattias har även anmält sig till sommarens ö-spel på Guernsey.
– Jag har varit inne och kollat lite resultat för att ta reda på vart medaljen finns i så fall och då har jag kommit fram till att det är i tresteg. Där har jag nog störst chans.
Mattias Sunneborn finns också tillgänglig i stafetterna på 4x100 och 4x400 meter.
Du som tävlat på de största arenorna och i de största mästerskapen. Hur ser du på Island Games?
– Island Games har varit jättebra för min del. Jag är nog fortfarande den yngsta deltagaren. Jag var 14 år och fick dispens och då fick jag vara med och tävla på en stor tävling. Det var lärorikt och när man nu ser utvecklingen så är det häftigt. När Bermuda och de andra öarna kom in har det blivit en otrolig klass. Det är jättekul och en perfekt målsättning för de som bor på öarna att ha. Vissa har det som ett trappsteg för att fortsätta till EM och VM.
Mattias Sunneborn har ställt upp i en rad TV-program som Mästarnas mästare, Superstars och Gladiatorerna.