VIF Gute-sprintern Maja Almgren har på fyra år råkat ut för mer skador och bakslag än de flesta idrottare på en hel karriär. Många hade lagt löparskorna på hyllan i samma situation, men Maja lät inte skadorna knäcka henne.
– Jag har aldrig tänkt så. Det är klart att det varit segt, men jag vet hur bra jag varit och jag strävar efter att komma tillbaka till den formen och ännu bättre, säger Maja Almgren.
Det här är hennes historia.
Hon slog igenom som ung sprintertalang och rankades som Sverige-etta som 13-åring 2013. I tävlingspremiären utomhus på Tibblevallen 2014 vände allt. Maja hade sprungit 200 meter på lördagen och hoppat längd på söndagsförmiddagen när det var dags för 100 meter i Täby Open.
Det regnade och termometern pekade på åtta grader.
– Jag fick en bra start på 100 meter, men när det var typ 20 meter kvar händer något. Det kändes som en kramp, fast värre och jag ramlar ihop, säger hon.
Det visar sig senare vara en muskelbristning i lårets baksida – en av de vanligare skadorna och något som nästan alla löpare råkar ut för det någon gång.
– Jag var bara 14 år och visste inte vad det betydde. Jag ledde ganska stort och var mest besviken över att inte kunna slutföra loppet, säger Maja Almgren och skrattar.
Efter den sommaren lämnade hon Gotland för att studera på friidrottsgymnasiet i Falun.
– Det var inga tveksamheter. Jag visste att de skulle kunna hjälpa mig med rehab och att jag skulle få en bra tränare (Benke Blomqvist som bland annat tränat Jenny och Susanna Kallur). Jag trodde att jag skulle kunna tävla igen i september, säger Maja.
Det hon inte visste då var att det bara skulle bli en handfull lopp under de närmaste fyra åren. Muskelbristningen i lårets baksida skulle ta nästan två år att återhämta sig från efter att hon slagit upp den tre gånger.
När det var dags för ö-spelen på Jersey 2016 sprang Maja Almgren 100 meter och startade även i längdhoppet.
– Då skadade jag foten. Det började göra ont i vänsterfoten. Det släppte inte och när jag kom hem igen hade jag fortfarande väldigt ont och kände att jag var tvungen att kolla upp det.
Efter att ha varit i kontakt med läkare fick hon veta att det troligtvis rörde sig om en stukning, men efter ett par veckors rehab märkte hon ingen förbättring. Efter kontakt med sjukgymnast trodde man att det rörde sig om en spricka i språngbenet och vila ordinerades, men utan förbättring.
– Då gjordes en magnetröntgen där det visade sig att jag hade benmärgsödem (kraftig överbelastning i skelettet) i foten och ytterligare nio månaders rehab. Därefter gjorde man en ny röntgen och då upptäckte man att jag hade två hopvuxna ben i foten och att det var det som låg bakom smärtan hela tiden.
I maj 2016 opererade Maja Almgren foten, men den operationen misslyckades och nervtrådarna i foten kapades. – Än i dag har jag inte känsel i vänsterfotens undersida. Det har gjort att jag inte fixar längdhopp längre.
Hela sommaren hoppade hon på kryckor och tredje året på gymnasiet handlade som de två första uteslutande om rehab.
– Jag har lärt mig jättemycket hur kroppen fungerar och hur man lägger upp träning och så. Styrka har jag kört hela tiden så jag blev stark under åren i Falun. Jag cyklade rätt mycket, åkte rullskidor och skidor för att inte tappa konditionen.
På jullovet 2016 åkte hon tillsammans med familjen på skidsemester i Idre och på juldagen var olyckan framme igen.
Maja var på väg nerför backen när en annan skidåkare rammade henne. Smällen blev brutal.
– Han kom från sidan och var ganska lång så jag fick ta hela smällen. Knäskålen hoppade ur led och sen fick jag en fraktur under knäskålen och ett väldigt trasigt ledband. Så var det dags för rehab igen.
Hur har du hållit humöret uppe under de här åren?
– Jag har hela tiden hittat glädjen i något. Jag gillar att träna och har försökt se resultat i det jag gjort som att persa i frivändning och kulkast. Allt som har gått att förbättra har jag försökt förbättra, säger hon utan att låta det minsta bitter.
Efter studenten i juni 2017 såg Maja framemot att äntligen få ta sig tillbaka till den nivå hon var 2013 när hon persade på USM i Eskilstuna på 13.48. Hon sprang 100 meter på sommarens ö-spel, men var långt ifrån den form hon varit i ett par år tidigare.
– Det gick inte bra. Jag var jättestum och kände mig som en elefant när jag sprang, skrattar hon.
I höstas flyttade hon till Växjö för att bygga upp sig, men är nu tillbaka i Visby.
Nu, ett år senare har hon fått vara i stort sett skadefri och i helgen som gick gjorde hon comeback på riktigt. På dagen nästan fyra år sedan baksidan brast 20 meter från mål och i samma tävling och arena.
– Det blev bara så, men jag var trygg i att baksidan skulle hålla och att det var samma bana spelar ingen roll.
Maja Almgren fick en bra start och vann i överlägsen stil på 12,70 (Sveriges sjunde bästa tid i år) i motvinden.
– Jag kände efteråt att jag hade mer att ge, men det var skönt att vinna. Nu vet jag att jag är på rätt väg.
Vilka drömmar har du nu?
– Jag har alltid haft målet att komma till landslaget och kanske springa en stafett med seniorer, men jag måste komma ner på 12 låga eller helst under 12 på 100 meter.
Nu väntar träning och hon hoppas justera tekniken med hjälp av tränaren Jorma Jääskeläinen inför nästa tävling: Sayo (Sollentuna Athletic Youth Open) i Sollentuna den 1 juni.
– Det är en stor tävling så det blir ett bra test, säger Maja Almgren.