Konditori Norrgatt, 2018. Att ha förmånen att emellanåt få besöka detta anrika 1950-talskonditori i den yttre delen av den gamla Hansastaden och få avnjuta deras himmelska sötebröd vederkvicker mitt sinne.
Häromsistens satt vi där med våra mazariner och samspråkade om att hockeyn skulle ha varit bättre förr i tiden. Ett före detta ljusskyggt element i sällskapet framhöll saktmodigt för de övriga att det går bra för svensk vinteridrott just nu. Juniortjejerna (U18) tog sensationellt sitt första VM-silver i ishockey någonsin och juniorkillarna föll efter sin tuffa JVM-final med 1–3 mot Kanada. Och i fullkomlighetens skugga kom endast en liten notis i tidningarna om att Sveriges damlandslag återigen blev bandyvärldsmästare i VM-slutspelet i Kina. För åttonde gången!
Men tillbaka till hockeyn.
Säsongen 1957/58 skulle seriesegraren i division III Gotland få kvala till division II (Sveriges näst högsta serie) för första gången. Guldstriden tippades som vanligt att stå mellan Slite och VIF men nu blev det istället det vilda Vamlingbo som blandade sig i toppstriden och som länge stod med ena benet i division II efter att ha knäckt VIF på Gutavallens isrink, i den andra omgången av serien.
Vamlingbo blev storfavoriter till att bli vårt första fastlandslag i ishockey. Det fanns inget gotländskt lag som kunde stoppa storsudergutarna från seriesegern och endast en katastrof kunde hindra vamlingarna, som det stod att läsa i Folkbladet.
Avancemangsfunderingarna på division II och blivande motståndare som Almtuna, Sirius, Norrtälje och Hammarby började växa runt hockeyrinken invid mejeriet i Vamlingbo. Lagets brister i tekniskt avseende kompenserades av en otrolig energi och kämpahumör utan dess like – de hade satt kämpaglöden i högsätet.
Det sades att det inte skulle bli någon lätt match i kvalet men chansen var betydligt större än vad man tidigare hade räknat med. De mycket ambitiösa Vamlingbograbbarna såg ut att ”få åka till Skansen”, det vill säga kvala till division II men den förebådande katastrofen kom emellan.
I den näst sista omgången skulle kvalplatsen säkras i hemmamötet mot VIF men ödet ville annat. Ett ”vedkrig” utspelades denna afton, elva klubbor flisades i stycken men vad hjälpte det, Vamlingbo stupade på mållinjen och VIF vann seriefinalen med 3–5 och vann sedan serien på bättre målskillnad.
Kvalet på ”Skansen” gick inget vidare för VIF som fick börja om i division III.
Det var alltså bättre förr, i alla fall i Vamlingbo.