För ett par veckor sedan blev Patrik Wahlberg från Hangvar distriktsmästare.
I helgen gjorde han comeback i landslaget i danska Ålborg och blev bäste svensk med en tionde plats av totalt 90 skyttar.
– Jag är väldigt nöjd med tanke på förutsättningarna och hur intensivt det varit, men som tävlingsmänniska vill man alltid mer och jag missade finalen med två duvor, säger Patrik Wahlberg som kämpat med utmattningssyndrom sedan ett år tillbaka.
I mitten av juni förra säsongen sjukskrevs han på grund av utbrändhet och det har varit en lång väg tillbaka.
– Jag var i en fas där ingenting var roligt och jag saknade orken. Jag var sliten och letar fortfarande efter den röda tråden för hur jag ska kombinera tävlande med att få rätt sömn. Jag har åkt på tävlingar, men med inställningen att det blir vad det blir.
Helgens landskamp (19:e) är ett steg i rätt riktning även om de långa dagarna sliter extra mycket på honom. I fjol valde han att tacka nej trots att han var uttagen.
– När det väl var dags tackade jag nej eftersom jag kände att jag kommer inte klara av det. Det är sömnen som är min akilleshäl och dagarna när du är iväg är väldigt långa. Skyttet kan jag, det är den lilla biten för mig i det stora hela. Det är svårt att knyta ihop säcken och vara på topp till de där 20-25 minuterna du ska skjuta din serie.
Inte blev stresspåslaget mindre för honom när det strulade med kastmaskinen under första serien.
– Jag hade väldiga problem i första serien. Kastmaskinen är röststyrd så när jag man skriker ska duvan komma, men det gjorde den inte och jag fick säkert ropa 10–15 gånger. Det tar riktigt mycket energi.
144 träff av 150 blev helgens resultat, en tionde plats totalt och bäste svensk. 146 hade krävts för en finalplats.
– Det känns bra att jag nosar på bra resultat och de misstag jag gjort har varit enkla, säger Patrik Wahlberg som slutade trea i samma landskamp 2021.
Säsongen går nu mot sitt slut, men först ska han tillsammans med klubbkamraterna Ulf Strandnert och Daniel Karlsson i Visby lerduveklubb åka till Forshaga.
– Landslagsuttagningarna inför nästa år pågår nu så jag hoppas få med mig lite resultat till nästa år så jag inte behöver resa lika mycket.
Vad betyder sporten för dig?
– Skyttet är en del av mitt liv sedan länge. Jag minns min första tävling på fastlandet, det var utanför Södertälje. Jag var helt ny och vann juniorklassen och slutade tvåa totalt. Nyligen var jag där och sköt olympisk trap. Det var en nostalgitripp att stå där 25 år senare. Den tävlingen för 25 år sedan har gett många ringar på vattnet och att jag 25 år senare står här igen och nu skjuter i landslaget. Det är helt galet.
Förhoppningen är att nästa år kvala in till NM så att han får möjlighet att försvara sin NM-titel från 2018.
– I fjol blev det inställt och då blev jag lite besviken. Vi får se om det blir något nästa år. Det är ändå pricken över i:et och jag vill gärna försvara mitt guld.