Visby Ladies 20-åriga guard Felicia Ponturo har svenskt, gambiskt och en liten skvätt danskt blod i sig. Basket är hennes sport, har alltid varit.
Hon gick riksbasketgymnasiet i Luleå, har BK Vråken som moderklubb och sin barndom i stadsdelen Tuna/Mjölkudden. Ett mångkulturellt område där hennes kompisar var från Sverige eller hade sitt ursprung i Asien, Afrika och Sydamerika.
– Jag har umgåtts med människor med väldigt olika bakgrund och det har gett mig ett bra perspektiv på livet, säger hon.
Gotlands Idrottsförbund visar under Gotland Pride den inkluderande kraft som finns inom idrotten. Man tar ett grepp om hbtq-frågor, värdegrunden, ”allas rätt att vara med”, arrangerar föreläsningar och utställningar. GI hoppas sätta igång tankar och samtal om hur idrotten kan vara mer inkluderade.
Tuna/Mjölkdalen hade, likt många andra mångkulturella områden, problem med kriminalitet och utsatthet. Inte mycket Felicia tänkte på då.
– I mina ögon var det inte utsatt, vi var barn och som barn leker man med alla. Men det var ju segregerat eftersom det bodde många invandrare i Tuna. Tufft har det väl varit emellanåt, det förekom kriminalitet vilket jag kan reflektera över i dag.
Hon har varit utsatt för människors fördomar och trångsynthet, men hon har också känt styrkan i mångkulturen.
– Det finns fördomar hos många, oavsett hudfärg. Det jag upplevde som barn i Luleå var jobbigt ibland, men i dag känner jag att det stärkt mig.
Sedan 1.5 år tillbaka bor hon i Visby, läser till grundskolelärare på Campus Gotland och spelar basket i Visby Ladies.
Hur har du blivit emottagen av Gotland och Visby Ladies?
– Det har varit jättebra, det bästa välkomnandet jag kunnat tänka mig på min väg som elitidrottare. Visby Ladies är en väldigt familjär klubb, jag känner de som jobbar i klubben och upplever att fansen är nära.
Varför är idrott en bra arena för justa värderingar, hänsyn och kamratskap?
– Det spelar ingen roll om du är svart eller vit, rik eller fattig, homosexuell eller heterosexuell. Idrott finns till för alla och oavsett var du kommer ifrån är idrotten en förenande kraft för alla människor av olika slag.
Att erbjuda en miljö där man tillhör ett sammanhang, blir uppskattad, omhändertagen och efterfrågad är stabila byggstenar för idrottens förmåga att bli jämställd och inkluderande.
På vilket sätt pratar ni om HBTQ-frågor i klubben?
– Det är helt accepterat, att det finns människor med olika läggning är självklart så det är knappt något vi pratar om. Alla får vara med här, oavsett etnicitet eller sexuell läggning, säger Felicia.
Inom vissa idrotter är ämnet omklädningsrumsnack rykande hett. Machokultur, hård jargong och hårt egoistiska värderingar kan där få röst. För yngre spelare kan det upplevas som aggressivt och fientligt, vilket riskerar lägga grund för skeva attityder.
Hur låter det i ert omklädningsrum?
– Det är en trygg plats, Visby Ladies är en vänskaplig grupp som fungerar bra. Vi spenderar mycket tid där. Vi har olika bakgrund, åldrar och roller men vi hittar en gemensam nämnare i vår sport där vi tillåts uttrycka vår mening.
Att prestera på elitnivå kräver trygga individer. Utsatta i motgång, glada när det går med – och så alla dessa tuffa träningar och krävande resor.
– Jag har alltid försökt att skapa en öppen dialog, det är viktigt för att få en trygghetskänsla i guppen. Man måste alltid lyssna på andra, kanske inte alltid hålla med, man måste respektera att människor får uttrycka sig. Idrott är ett språk som talas över hela världen och med idrott kan vi bygga broar mellan människor.
Bildtext: Felicia Ponturo säger att Sverige aldrig tidigare har varit så mångkulturellt och därför behövs idrotten mer än någonsin eftersom sport är integrerande och bra för samhället i stort.