Med det tioåriga stoet Paris siktar Erika Lickhammer tillbaka mot hopplandslaget och nya framgångar på den stora internationella scenen.
Från Hästnäs på Gotland via Vetlanda och Flyinge till en stor och välutvecklad uppfödnings-, tränings- och tävlingsverksamhet i staden Asten i Holland. Erika Lickhammer har gjort en lång resa i hästhoppningsvärlden.
Tillsammans med familjen befinner hon sig hemma på Gotland för en veckas semester. En lyx i sammanhanget.
– Det är tufft för oss att kunna vara lediga på sommaren, jag är verkligen jätteglad att vi kunde ta en hel vecka. Det här är verkligen semester, säger Erika Lickhammer med ett leende.
Treåriga sonen Jonathan och ettåringen Benjamin håller sig glatt sysselsatta i caféträdgården, Erikas sambo Joris van Helmond håller ett vakande öga.
– Det är underbart att vara här, Gotland är ändå hemma. Jag är född här och det är här jag bott längst i Sverige, det är Gotland jag längtar efter och det är här vi kommer gifta oss nästa sommar.
Sedan 2005 är hon baserad i Holland.
– Då var det enbart fokus på det sportsliga med tävlingsframgångar. jag var ung, hungrig och ville se vad världen kunde ge mig. Sedan blev mitt företag större och större, jag fick fler hästar i träning och fler anställda. Det snurrade på väldigt fort och tävlingsbiten gick nästa oförskämt bra där ett tag.
Lickhammer har genom åren stått på gränsen till landslaget vid flera tillfällen. Med hästen Irco Mac skördade hon stora framgångar 2007, med bland annat vinst i SM, och var ytterst nära en plats i EM i konkurrens med ryttare som Roine Zetterman, Malin Baryard och Helena Lundbäck.
– Då var man i svängen och allt gick lätt. Tävlingsbiten finansierade verksamheten.
Sen pensionerades Irco Mac och det kom inte någon naturlig arvtagare till den framgångsrika hästen.
– Det blev några slitår och var ganska tufft ett tag.
2012 var hon återigen inne i landslagsdiskussionen.
– Då var jag där uppe och nosade igen. Men i den vevan fattade vi det stora beslutet att skaffa en egen gård. Vi hade kommit upp i ålder och kände att ”ska vi göra det så är det nu eller aldrig.”
Tillsammans med Joris sköter de en stor del av uppfödningsverksamheten på egen hand. Vilket har lett till att tävlandet stundtals fått stå tillbaka.
– Det är mycket som ska pusslas ihop. Vi kommer inte från några ridfamiljer, så vi har jobbat hårt för att bygga upp den verksamhet vi har i dag och är i sammanhanget relativt unga, säger Erika och fortsätter:
– Vi jobbade då för att tjäna in pengarna som krävs för att bygga upp en stor verksamhet, och då ser verkligheten ut som så att hästarna behöver säljas när de blir tillräckligt bra, så ser näringskedjan ut. Men det är alltid jobbigt att sälja en häst man jobbat så länge med.
Med åren har hon dock med glädje sett vad det lett till.
– Jag har alltid ogillat det men nu kan jag se tillbaka och säga att det har varit värt det. Tack vare de hästarna som har sålts så har vi det vi har i dag.
Paret har i dag är en verksamhet med 25 hästar i träning på gården. Därtill tillkommer cirka 50 hästar som de äger helt eller har andel i. Att föda upp och utbilda topphästar är dock givetvis lättare sagt än gjort.
– Vi har cirka tio hästar per årgång och av dem hoppas vi få fram 1-2 wow-hästar som når den högsta nivån. Då har man gjort det väldigt bra.
Och det är ett vågspel.
– Man kan lägga ner 5-6 år på en häst som sedan stannar i utvecklingen. De hästarna äter lika mycket som de som lyckas och det är mycket energi man känner att man har lagt ner. Med de som lyckas känner man inte av det arbetet som lagts ner på samma sätt, säger Joris van Helmond.
Framöver kommer Lickhammer fokusera på tävlandet igen och med hästen Paris, som tidigare fanns hos Rolf-Göran Bengtsson, har hon fått en naturlig förstahäst som hon hoppas återvända till den stora internationella scenen med.
– I år hade jag inte räknat med att det skulle så här fort. Efter att Benjamin föddes har jag inte känt någon brådska egentligen, men med Paris har det tagit fart. Hon är väldigt speciell, en individualist, och man måste anpassa sig till henne. Gör man det så är hon helt underbar att ha och vi har funnit varandra direkt. Hon är stallets drottning och det är så hon vill ha det, säger Erika och skrattar.
Paris kom till Erika i Holland i oktober förra året.
– Men jag har alltid vetat om henne och haft ögonen på henne. Hon var speciell för mig redan innan hon kom. Jag rider inte alls på samma nivå som Rolf-Göran men för oss stämmer det bättre tillsammans. Hos Rolf-Göran var hon en häst i mängden, säger hon om det tioåriga stoet.
– Jag tror verkligen på att vi kan nå toppen tillsammans.
En mindre operation på Paris, som inte ska vara något orosmoln för framtiden, har gjort att de missat nästan hela utomhussäsongen tillsammans. Den delen av säsongen som hanns med resulterade i flera placeringar i två- och trestjärniga Grand Prix-tävlingar.
– Vi kommer vara igång och tävla om 2-3 månader igen. Inomhussäsongen blir en bra uppbyggnad inför utomhussäsongen nästa år.
2018 avgörs bland annat VM.
– Får jag och Paris fortsätta känner jag att det inte egentligen finns några begränsningar. Nästa år siktar jag på att vara med och rida nationshoppningar, sedan får man se hur långt det bär. Dock tror jag att VM kanske kommer lite för tidigt för oss.
2020 är det OS i Tokyo.
– Det finns någonstans med i bakhuvudet. Man vet aldrig, men det är så oerhört mycket färskvara så det är omöjligt att svara på nu.
EM 2019 ser jag som ett rimligt mål att sikta mot, säger Erika Lickhammer.