Kritik av vad som skrivs är en lika självklar del av det här jobbet som block och penna. Det spelar ingen roll hur vi gör, kritik kommer alltid i någon form. Konstigt vore det annars.
Häromdan hade vi en kortare text om Veteran–SM i friidrott. Vi publicerade Tomas Ängshammars tid på 10 000 meter, men inte Lily Wizéns tre segertider på kortare distanser.
– Är tiderna för äldre damer något som bör döljas?
En besviken läsare tyckte sig dessutom ha sett ett mönster i negligerandet: Att de på senare tid skulle ha skett ett systematiskt förtigande av Lilys, eller någon annan jämnårig dams tider.
Jag dementerar härmed att det skulle finnas någon sådan policy. Hennes prestationer är omskrivna, men visst börjar det bli lite länge sedan vi uppmärksammade löparen i större format.
– Ni skriver bara om fotboll!
– Ni skriver för lite om fotboll!
Båda invändningarna har riktats mot Sporten.
Under många år räknades bilderna i tidningen varje dag, det hölls en återkommande rapportering om hur många män respektive kvinnor som förekom i GT. I dag ska det finnas ett digitalt verktyg som håller koll på sajternas publikationer – och det behövs.
Då vi gjorde de här räkningarna av bilder och artiklar så klarade sig sportsidorna bra. Tack Endre IF, P18 IK och Visby Ladies för det! Genom att de här tre klubbarna finns och spelar på hög nivå så blir det svårt att misslyckas med den där räkningen. Så länge man slår ut den på månader och kvartal.
Men självklart kan vi bli bättre, det strävar vi också efter.
Sportbevakningen är bunden till nuet, det är både en frälsning och en förbannelse. Under vissa perioder kommer det upplevas som att vi bara skriver om fotboll, andra som att vi är en gotländsk lokalutgåva av Innebandymagazinet. Så funkar det på en lokaltidning. I mångt och mycket är vi bundna till vad som händer en dag, dagarna då vi har lyxen att välja mellan flera olika nyheter och evenemang finns knappt.
En annan av sommarens invändningar mot bladet var att GT-sporten slagits upp – och att där bara var killar.
Så kommer det att se ut ibland. En annan dag kommer där bara att vara tjejer.
På rikstidningarna handlar arbetet ofta om att prioritera – och vad som inte ska bevakas. När kritik kommer från det hållet så känns det alltid lite orättvist.
Riksmedierna har ett smörgåsbord att plocka från och kan sträcka sig efter godbitarna, tja, eller det som genererar mest klick på sajten.
Alla har vi ju våra förutsättningar.
Med det sagt är det väl bara att vänta in nästa kommentar om GT-sportens bevakning.