Dalhem IF och FC Gute står åter vid det där vägskälet. Det går att slå en passning till grannklubben som sedan returneras eller så borrar man ner huvudet och stångar sig vidare på den där hopplösa solorajden. Jag talade med Dalhemtränaren Mikael Waktel tidigare i veckan och han såg ett samarbete med Gute som en förutsättning för att Gotland ska kunna etablera en klubb i division 3. Jag vet att Gute också är av uppfattningen att ett samarbete skulle gagna alla.
Jag kan inte annat att hålla med och tidpunkten har aldrig varit bättre.
Jag tror inte att det initialt behöver vara så formellt utan med en attitydförändring och förståelse för varandras och spelarnas situation kommer man långt.
I dag slåss Gute för att nå division 1 och på sikt vill man etablera sig där och med Dalhem i division 3 öppnas en möjlighet för matchspel på rimlig nivå för de som kanske inte färgar i division 1 för dagen. I dag finns en handfull spelare som saknar kontinuerlig matchning och det i en ålder när matchning är som viktigast.
Dalhem skulle kunna fungera som en sluss där de spelare som har svårt att platsa i Gute skulle kunna matchas och utvecklas för att sedan återvända när de är redo.
Där ligger den stora vinsten för Gute.
Dalhem har under Mikael Waktels nio år i klubben skaffat sig en hållfast organisation och etablerat sig som det givna andralaget på ön. Under de nio åren har man inklusive årets vinnarparad tre seriesegrar i division 4 och fyra säsonger i division 3. Två gånger har man lyckats med gotlandsbragden attt rädda kontraktet i division 3.
Den klubb som lyckades med det före Dalhem var FG86 för snart 30 år sedan.
Potentialen att skapa något bra finns och effekterna blir synliga när klubbarna inser att det handlar om att ge och få.
Jag kan inte låta bli att dra paralleller med damfotbollen som var på dekis för 10–15 år sedan. Dörren mellan de ledande föreningarna (Dalhem och P18) var igenbommad och spelare aktade sig för att ta steget. Situationen drogs till sin spets när öns två bästa lag säsongen 2007 spelade i division 3 Stockholm, men det blev också brytpunkten. Klubbarna bestämde sig då för att göra en satsning under gemensam flagg som skrotades efter en säsong.
Min uppfattning är ändå att det ledde till en attitydförändring. I dag kan spelare gå från Dalhem till P18 och tvärtom utan att riskera att bli doppade i tjära och rullade i fjädrar. Effekterna av detta har vi också sett. Tio säsonger senare är P18 etablerat i division 1, Dalhem nosar på division 1, P18 Ungdom toppar division 3 och Stenkyrka tillhör toppen av densamma.
Damerna slog den där passningen till slut. Vi får se om herrarna också gör det.