Är man i idrottsvärlden så är det väldigt viktigt att man undviker att vara mätt. Då pratar jag inte om att inte få valuta för pengarna när man går på lunchbuffé, eller att inte äta det som finns på tallriken. Jag pratar om den mentala biten inom idrott, och där vill jag dela upp det i två bitar.
Den ena biten har jag tagit upp tidigare, och det handlar om att aldrig vara mätt med sina prestationer varken som lag eller individuellt. Man har all rätt att vara nöjd med sina prestationer, men om man har en målsättning inför en säsong och sedan uppnår den målsättningen så skall man inte stanna där; då skall inte målet inför nästa säsong vara att göra samma sak igen utan man skall ju givetvis prestera ännu bättre. Vill man inte utvecklas så kommer man inte bara stå kvar på samma ställe, utan även bli omsprungen av andra som kommer lägga ner hjärta och själ för att utveckla sina förmågor.
Den andra biten handlar om att idrottspsyket och prestationerna blir som bäst när man fortfarande är hungrig, inte när man är mätt. För att koppla till vardagen så kan man använda den här jämförelsen: Vilken fika är den bästa? Den där du när fikan är slut önskar att ni hade suttit längre och hoppas göra det igen eller den där du i slutet letar efter ursäkter för att kunna gå därifrån. För er egen skull hoppas jag att ni föredrar det förstnämnda alternativet, och så är det även inom idrotten. Den bästa träningen är inte den där du räknar ner tiden i slutet, utan den där du önskar att den höll på lite till och den där du vill spela en match till. Samma syn har jag även på bland annat speltid. Det är klart, spelar du hela matcher hela tiden så är det svårt att få mer speltid, men är du en del av majoriteten och inte spelar mest av alla så är den naturliga inställningen att du alltid ska vilja spela mer. Ibland kan det ju vara fullt logiskt och rimligt att ens speltid ser ut som den gör, men det behöver inte betyda att du inte vill spela mer.
Att alltid vara hungrig och se fram emot nästa utmaning är en egenskap som alla vinnare och alla i toppen har. Blir man mätt på sina prestationer så kommer man inte kunna ta nästa steg i utvecklingen. Så enkelt är det. Oavsett om det är ett långt buffébord eller en hallongrotta man är hungrig på så är det att föredra alla gånger före att sitta mätt och belåten, för då kommer någon annan äta det som du inte orkade.