"Det vi visade upp i Wisbycupen var helt underbart", säger Camilla Kostur.
Hon har varit tränare i över 20 år och aktiv sedan 10-årsåldern inom truppgymnastik.
Nu gör Camilla Kostur, 41, sin sista termin som tränare i Visbygymnasterna.
– Jag har hållit på sedan jag var en liten gymnastikplutt, men känt att jag inte ska bli för gammal i min roll som tränare, säger hon.
Tidigare i höstas fattade hon beslutet att det här blir avslutet.
”Det kunde inte ha blivit en bättre avslutning", sa hon till Helagotland.se efter att hon tagit beslutet.
Bara dagar innan hade hon varit ankaret när stortävlingen Wisbycupen – med 1 400 deltagare – gjorde comeback i Södervärnshallen efter flera års uppehåll på grund av pandemin.
Allt började i Tullinge gymnastikförening för 30 år sedan. 2001 flyttade hon till Gotland för att studera på högskolan i Visby och kom ganska snabbt i kontakt med Visbygymnasterna.
– Då var verksamheten inte så stor, men det fanns en matta och en grupp gymnaster. Jag lyckades väl gnälla mig in i styrelsen och några år senare arrangerade vi Wisbycupen för första gången.
Fem år efter flytten till ön drog hon vidare och var sedan borta från klubben i åtta år.
– Men jag hamnade på Gotland igen 2014 och hann knappt i land innan Visbygymnasterna hörde av sig och ville ha med mig igen, säger Camilla Kostur med ett skratt och fortsätter:
– Det hade hänt en del och Visbygymnasterna hade växt, så jag kan inte ta åt mig all cred. Jag blev glad när de hörde av sig och kände mig sugen på att hjälpa till.
Camilla Kostur flyttade till Gotland för att studera vid högskolan i Visby.
Gymnasterna i den grupp som hon har ansvaret för har blivit äldre och flera tog studenten i somras. Något som spelat in i hennes beslut.
– Även jag blir äldre och det finns jättemånga duktiga yngre tränare som kan ta över. Framtiden ser ljus ut, det kommer att gå så bra för klubben. Sedan kommer jag att vara kvar på ön och kan kanske vara med och stötta som någon slags mentor eller något.
Visbygymnasterna fick med sig tre guldmedaljer och totalsegern i den egna cupen.
– För mig har det alltid varit 100 procent som gäller. Går jag in i något gör jag det fullt ut. Jag är nog ingen bra mystränare direkt, utan vill tävla hela tiden. Jag har kunnat vara lite argsint och resultatinriktad som tränare. Det vi visade upp i Wisbycupen var helt underbart och det är det jag menar med att sluta på topp.
Hur har det varit efter beslutet?
– Även om det vuxit fram och allt kändes bra när jag stod där på golvet och hade berättat för mig grupp var det en speciell känsla när jag kom hem. Då kom det mer över mig. Gymnastiken har ändå varit en väldigt stor del av mitt liv.