Det var 2010 som inititiativtagaren Louise Berry kläckte idén om att starta vandringsgrupper runt om i Visby som ett sätt att våga sig ut i stadens grönområden, umgås och naturligtvis få motion och frisk luft. Föga anade hon väl då att fem år senare vandrar de tre grupperna Öster, Syd och Nord, fem vardagar i veckan vilket innebär totalt över 250 mil under 19 veckor på våren och 15 veckor på hösten.
–Jag tänkte: varför inte samla flera personer och gå tillsammans, säger Louise Berry entusiastiskt och berättar att hon alltid mått bra av att gå och därför ville göra det med andra.
Det är en mulen januaridag och det blåser snålt men promenaden och det varma sällskapet gör att det inte spelar någon roll. Det är trevligt att vandra med Morgonvandrarna Öster de fyra kilometrarna från Säveskolan längs med cykelvägarna förbi Gråbo, genom Gråboskogen och tillbaka till skolan igen.
–Vitsen är att gå där det är så mycket natur som möjligt, att kunna följa årstidens skiftningar, säger Louise Berry och slår ut med handen mot skogen.
Jag undrar när turerna inte blir av, för så måste det väl bli, stormiga dagar?
–Vi ställer aldrig in! Vi har heller ingen ledare utan det är alltid någon som tar ansvaret, säger Louise Berry bestämt och tipsar om att det går att starta liknande grupper varsomhelst på Gotland eller varför inte runt om i landet. Det är ju, som hon säger, en så ”vansinnigt enkel idé.
Att gå med är gratis men promenaderna genomförs i Röda Korsets regi vilket innebär att antalet deltagare inrapporteras till dem och att man därför under vandringen är försäkrad. Tack och lov har den försäkringen aldrig behövt användas. Är det halt ute har man broddar på sig eller går vid sidan av cykelbanorna där det finns gräs och man får bra grepp.
Det finns inget tak på hur många som får lov att delta, även hundägare är välkomna förutsatt att man har pli på sin hund, det finns gott om plats i det fria. Inte heller förbinder man sig att delta ett visst antal gånger. Det finns deltidsboende Gotland som vandrar med när de är på ön eller tillfälliga ”gästspel” av turister och besökare.
Blir man många så försöker man att inte ta för stor plats på cykelbanorna och visa respekt.
– Om någon tycker att vi är i vägen när de kommer och cyklar så är det bara att plinga i klockan eller ropa hoj, hoj, säger Ingrid Liljenborg och skrattar.
Vi har fått upp värmen och avverkat halva sträckan.
Under tiden har vi mött flera hundägare ute på en tidig morgonpromenad och många nickar igenkännande när gruppen tågar förbi. Morgonvandrarna är välkända, vilket kanske inte är så konstigt eftersom rundan så gott som alltid är densamma, om det inte sker några nybyggnationer och man tvingas ta en annan sträckning. Det gör att det är lätt att ”hoppa på” längs vägen.
Förutom att man får en rejäl dos med motion och frisk luft så är det även ett tillfälle att småprata eller rent av få hjälp att lösa problem. Den här gången är det åtta deltagare och de bär alla på skiftande livserfarenheter och kunskaper, man skulle kunna beskriva dem som en vandrande kompetensbank.
–Vi pratar om allt möjligt när vi går, från kakrecept till nyheter och elände, säger någon där vi går.
Vi börjar närma oss slutet och skymtar åter Säveskolans parkering. Klockan är bara runt nio på förmiddagen, så gott som hela dagen återstår. Solen tittar blygt fram bakom molnen.
–Det har blivit som ett gift, man kan inte vara utan det! utbrister Gunnel Ronström och någon fyller snabbt i:
–Jo, det är rena medicinen!
Under morgonvandringen har jag fått veta att en av vandrarna varit snubblande nära att få diabetes, en annan haft problem med värkande knän men att promenaderna har varit just rena rama medicinen. Dessutom för jag veta att romantik har spirat och par har uppstått längs vägen.
–Vi brukar faktiskt säga att vi går för livet! säger Kristina Hellström med ett skratt och de andra ser ut att hålla med.