Anita Mattsson var en tuffing på handbollsplanen och tror att hennes spelstil hade fungerat bra än i dag.
– Vi hade ett komplett och samspelt lag, minns Anita Mattsson, en av de stora profilerna i Hemse BK. Dessutom tror jag att vi var det lag som hade bästa konditionen.
Roland ”Rolle” Olofsson var tränare i Hemse under fyra säsonger, 1968-1972. Om Anita Mattsson säger han:
– Anita var modig, hade temperament och enorm vilja. Gick inte att stoppa när hon var uppe i varv.
– Dagens tuffa handboll skulle passa mig perfekt, anser Anita.
Under Rolles fyra säsonger i klubben nådde Hemse BK de här placeringarna: femma, trea, etta och trea.
– När vi vann division 2 gjordes en serieomläggning, därför missade vi allsvenskt spel, påpekar Rolle.
Det här är andra gången jag besöker Anita i hemmet i Visby innerstad. Förra gången, för drygt två år sedan, var det för att intervjua Anitas son Jesper Mattsson med finfina meriter som svensk mästare, landslagsman och Englandsproffs i fotboll.
Nu är det 76-åriga Anitas tur att träda fram i rampljuset. Hennes stora och omfattande idrottsintresse har säkerligen till viss del hjälpt Jesper till hans framgångar i fotboll.
– Fast jag var ingen bra fotbollsspelare, är Anita noga att påpeka. Handboll och diskus var mina bästa sporter.
Och idrottsintresset har sannerligen inte svalnat hos Anita. Snarare tvärtom. Hon är mer än flitig framför teven när det vankas sportsändningar.
– Jag ser nästan allt. Golf är ju fantastiskt spännande att följa och kollade du på padelmatchen igår kväll? Vilket otroligt spel de visade upp.
Hemse BK:s starka damlag i handboll 1970, från vänster övre raden: Roland Olofsson (tränare), Anita Mattsson, Elisiv Enblom, Irja Grönström, Birgitta Almlöf, Marita Rylander och Margareta Knutas. Främre raden: Gusti Larsson, Ing-Marie Ekström, Aina Lindqvist, Ulla-Britt Gahnström, Yvonne Hansson och Birgitta Hallgren. Några av de tongivande spelarna saknas på bilden. Observera också att efternamnen på vissa spelare har bytts efter giftermål.
Tillbaka till 40-talet. Anita Mattsson växte upp i Etelhem. Dotter till handlarna Rune och Emmy Mattsson. Kusin med på den tiden välkända idrottsprofiler som Göran och Anders Mattsson, Sture Boberg och flera andra. Så idrotten fanns med som en naturlig del i släkten redan från unga år.
– Jag var ofta med pappa på matcher i fotboll, ishockey och bandy. Var jätteintresserad av all idrott redan som barn, minns 76-åringen.
Det började egentligen med friidrott i allmänhet och diskus i synnerhet.
– Minns att jag höll på att hoppa höjd när någon tyckte jag skulle gå till diskusringen och prova den sporten. Diskus passade mig bra, jag var stark och hade lätt att lära mig tekniken.
Som 17-åring hivade hon 1961 iväg diskusen 36,18 – nytt gotlandsrekord! Det resultatet ger Anita än idag en sjätteplats på Gotlands bästalista genom tiderna, bara fyra meter från ettan på listan.
Anita Mattsson tillsammans med barnen Pernilla och Jesper.
Men det är ändå som handbollsspelare (Årets spelare 1972) vi minns Anita Mattsson allra mest och bäst. Som en av de stora profilerna i Hemse BK.
Garda är grannsocken till Anitas hemsocken Etelhem. Det var här i Garda IK allt började.
– På den tiden hade Garda ett damlag i handboll. Både jag och min syster ”Bettan” började spela där. Jag var både målvakt och utespelare. Var vig och reaktionssnabb, passade bra som målvakt.
Satsningen i Hemse BK gjorde att Anita ganska tidigt valde de grönvita.
– Vi som spelade där ville ju något med vår handboll. Vi ville hela tiden utvecklas och bli bättre.
Anita Mattsson, 76, var även en duktig diskuskastare.
Roland Olofson blev av Irja Grönström (allt i allo inom laget) tillfrågad om att bli lagledare, inte tränare.
– Men ordinarie tränaren dök inte upp när jag skulle träffa laget första gången. Så då fick jag bli nye tränaren istället, förklarar Rolle…
Och de framgångsrikaste åren kom just under Rolles tid som tränare. Anita om styrkan i laget:
– Vi var så jämna, kompletterade varandra bra. Säkert försvarsspel och med finlirare som Elisiv Enblom och Yvonne Hansson framåt.
Olofsson understryker just försvarsspelet som ett adelsmärke i HBK. Med fysiskt starka spelare som till exempel Anita Mattsson, Berit Holmström och ”Gittan” Almlöf i uteförsvaret och Ulla-Britt Gahnström som den viga och enormt reaktionssnabba målvakten.
– Springer de på berg får de räkna med att ramla, skrattar Anita vid minnet. Måste väl också erkänna att jag ganska ofta blev utvisad…
Men hon var minst lika vass framåt, Anita Mattsson. Ofta den som var bland de främsta målskyttarna i match efter match.
Men det fanns också taktiska drag i Hemse BK.
– Vi hade olika inövade varianter vid frikast som det ofta blev mål på, enligt Rolle Olofsson.
Okej, division 2-spelet i all ära, men det är ändå en försäsongsturnering i Norrköping – kallades ”Lilla SM” - som etsat sig fast i minnet hos många. Inte minst hos Rolle Olofsson. På vägen mot finalen slog Hemse ut tre allsvenska lag och i finalen väntade Stockholmspolisen med flera landslagsspelare. Stockholmarna var säkra på segern. Alltför säkra skulle det visa sig. För Hemse vann hela turneringen!
– De tog inte ens med sig pokalen som de vann året innan. Den fick de skicka till Hemse på posten veckan efter…
Anita Mattsson blev punktmarkerad i finalen, men det hjälpte inte.
– Hon gjorde fem-sex mål i alla fall, enligt Olofsson. Och i en av matcherna fram mot finalen räddade Ulla-Britt Gahnström fem straffar.
Utan tvekan, Hemse BK visade allsvensk klass i den turneringen. Tio år senare var det VIF Gutes herrar som visade allsvensk klass med tre säsonger i landets högsta serie.
Vi nämnde Irja Grönström tidigare i texten som en allt i allo i Hemse BK. Anita Mattson vill gå ett steg längre:
– Utan Irja hade vi aldrig blivit något, det var hon som fixade med allt. Hon var som en spelande lagledare, hade dessutom skinn på näsan och finsk sisu…
Elisiv Enblom, vänsterhänt finurlig linjespringare, var också en profil i Hemse. Elisiv och Anita hittade ofta varandra när målen skulle levereras.
– Vi hade en bra connection, som Anita uttrycker det. Kanske den bästa jag spelat med rent offensivt.
Som så ofta förr i tiden – man höll igång med flera olika idrotter. Anita har även varit duktig i badminton, som målvakt i bandy (”Tror vi vann något DM”) och tuff back i fotboll.
– Var inte särskilt bra i fotboll, fast jag mejade väl ner någon anfallare då och då…
Sedan något år tillbaka håller Anita igång med boule tillsammans med andra pensionärer. Tävlingsinstinkten finns kvar.
– Jag är med för att bli bättre.