Mats Jörholt utanför villan i södra Visby.
Den lediga tiden tillbringas dock inte bara här på Gotland. Han och frugan Maria, 60, unnar sig också att sätta lite guldkorn på vardagen. På den spanska solkusten – närmare bestämt i Fuengirola – har de skaffat sig ett behagligt boende på 120 kvadrat som de nyligen kommit hem från.
– Det blir väl att vi reser dit fyra-fem gånger om året, säger Mats och visar sina bilder från den populära spanska semesterorten, granne med Medelhavet.
Den tid han är hemma på Gotland – och när inte snön sätter stopp – blir det en hel del golf på Kronholmen.
– Nuförtiden är golf mitt stora fritidsintresse. Och att spela på V 75.
De är ett stort gäng kompisar (flera före detta kända idrottare) där på ”Kronis” som träffas och umgås under gemytliga och kamratliga former. Även om vinnarskallarna kommer fram då och då…
– Det blir två-tre gånger i veckan på Kronholmen, berättar Mats, som har imponerande 10 i handicap. Dagarna där ute ser man verkligen fram emot.
Som bäst har han varit nere på 6 i handicap. Som pensionär kanske han kan närma sig personbästa igen.
– Nu vill jag komma igång med golfen även nere i Spanien.
Det var inte helt givet att handbollen skulle göra Mats Jörholt till en stjärna och kändis på idrotts-Gotland. I de riktigt unga åren var det fotboll som gällde.
– När jag var 11-12 var jag som lite av en kulspruta, skrattar Mats. Sprang ifrån alla backar och gjorde en hel del mål. Blev också uttagen till elitpojklägret i Halmstad.
Handbollen må förlåta, men här kommer det allra häftigaste i karriären om Mats får välja. Året är troligen 1974 och Mats var uttagen som fotbollsspelare:
– Var på ett stort läger i Slite där alla idrotter fanns med. Jag blev framröstad som etta, tvåa kom en viss Håkan Loob…
Det där att komma före ”Looben” var förstås något alldeles extra.
Nu till handbollen. Där VIF Gute och Mats Jörholt gjorde tre allsvenska (högsta serien då) säsonger – 1981 (näst sist), 1983 (näst sist) och 1984 (sist).
Dessförinnan hade Mats i slutet på 70-talet gjort ett par träningslandskamper med juniorlandslaget tillsammans med bland andra blivande storstjärnor som målvakten Mats Olsson och storskytten Per Carlén.
– Men jag var inte tillräckligt mogen och förberedd, gick inte alls bra, minns Mats som ändå några år senare fick berömmande ord av dåvarande förbundskaptenen Ragge Carlsson:
– Han tyckte jag hade en internationell spelstil och borde tänka mer på mig själv.
Ett glatt gäng handbollsspelare i VIF Gute i maj 1984, från vänster: Kjell Boberg (lagledare), Mats Larsson, Mats Jörholt, Sven-Erik Andersson, Claes Danielsson, Thomas Karlström, Lennart Åkerblom och Roger Johansson.
Mats, som är född 1960, knep ingen ordinarie plats när VIF Gute 1979 och 1980 första gångerna kvalade till allsvenskan.
– Några år tidigare stod ofta i Södervärnshallen och kollade på träningarna. När någon av de ordinarie var sjuk eller skadad fick jag chansen att vara med. ”Gardis” (tränaren Thomas Gardelin) bad mig springa hem och hämta träningskläderna…
Men Gardis tyckte samtidigt att Mats var lite för klen för allsvenskan.
– Pappa köpte då en skivstång och jag gick upp drygt 10 kilo i vikt.
Sen tog det minsann fart. I ett tidningsurklipp från januari 1981, VIF Gutes första av tre allsvenska säsonger, skriver sportjournalisten Anders Sjöstrand bland annat:
”Den senaste månaden har Mats Jörholt, 20, spelat en allt viktigare roll i VIF Gutes allsvenska handbollslag. Han är den yngste och minste spelaren, mäter 175 centimeter i strumplästen och matchvikten pendlar mellan 77 och 80 kilo. Styrkan hos Matte är snabbheten, förmågan att växla tempo och sätta en virvlande fart på spelet. Från en tämligen anonym tillvara i andrauppställningen har han på sistone klivit fram i rampljuset”.
Mats förklarade då framgången:
– Ju mer man får spela, desto större blir självförtroendet. På bänken gör man ingen nytta…
Kolla vilken spänst Mats Jörholt har när han kommer öga mot öga med en motståndarmålvakt i en allsvensk match hösten 1982.
Mats Jörholt var både målskytt och framspelare.
– Jag försökte ett tag göra fyra mål i varje match, två i varje halvlek. Sen inriktade jag mig som ”mittnia” på att spela fram de andra. Det är lika kul när en framspelning eller passning går hem.
Han minns speciellt de finurliga framspelningarna till mittsexan Lasse ”Stuxa” Stuxberg på linjen.
– Efter en lyckad passning och ett mål kunde han ha med sig tre-fyra motståndare hängande efter sig in i målgården…
Även samspelet med ett år äldre Mats ”Matte” Larsson drog ner många applåder i Södervärnshallen.
– Vi är bästa kompisar än idag.
Björn Ahrling, först lagkompis senare tränare i VIF Gute, om Mats Jörholt:
– En riktigt bra spelmotor och framspelare med snabba och luriga skott från halvdistans. Vältränad, rak och ärlig - en toppenkille att ha i laget.
Hur kunde ni bli så bra när stommen var enbart Visbygrabbar?
– Sammanhållningen, vi hade så kul tillsammans. Och vi tränade riktigt, riktigt hårt. Det vi gjorde var lite av Åshöjden…
Hade du inga erbjudanden från andra klubbar?
– Jo, Karlskrona hörde av sig. Men då hade vi precis köpt radhus och anbudet jag fick lockade inte särskilt mycket. Det var inga pengar inblandade på den tiden, möjligen jobb och lägenhet.
Du har ju också råkat ut för motgångar?
– Jag har drabbats av både testikelcancer, hudcancer och tarmvred. När jag hade både testikelcancer och tarmvred samtidigt var jag nära att stryka med. Gick ner från 85 till 63 kilo, men klarade mig på min goda fysik.
Sonen John, 33, i Stockholm, föddes med en muskelsjukdom.
– Nu är han forskare och forskar faktiskt på sin egen sjukdom.
Mats Jörholt är 63 år och har nyligen gått i pension som ICA-handlare.