Simon Nilsson har gjort 15 säsonger i A-laget och drygt tio av dessa med bindeln runt armen.
Klassiska VIF Gute var illa ute i handbollens division 3 inför helgens bortamöte med Årsta.
Seger krävdes för att division 3 även nästa säsong skulle kännas rimligt.
Och så blev det.
– Det var en stor lättnad blandat med glädje och en känsla av att "Nu jävlar ska vi ta det här i sista omgången". Vi har hemmaplan och hoppas få ordentligt med folk till Södervärnshallen så att det blir en tung stämning för motståndaren att komma till, säger Simon Nilsson.
När tabelljumbon Kvarnberga gästar Södervärnshallen på söndag så betyder den lite extra för VIF Gutes 31-årige kapten som efter 15 säsonger väljer att avsluta karriären.
– Jag hade tänkt sluta redan i fjol, men ville inte göra det efter förra säsongen, men det vore så himla tråkigt att avsluta med en sån skitsäsong. Jag vill göra det på ett snyggare sätt.
Den chansen får han nu efter att VIF Gute vänt underläge med en boll till seger med borta mot Årsta.
Gute inledde nervöst, men när hemmalagets nyckelspelare fick rött kort efter ett slag mot ansiktet på Simon Nilsson vaknade Gute.
– När han fick det röda kortet sjönk våra axlar ganska mycket för han är väldigt duktig och skapar mycket, säger Simon Nilsson och fortsätter:
– I halvlek pratade vi mest om att ta det lugnt och ha tålamod. Inte stressa upp oss för mycket om vi inte drar ifrån på en gång utan istället fortsätta, men vara mer noggranna. Sen gjorde vi lite småjusteringar i försvaret, säger Simon Nilsson.
Mer Gute blev det också men Årsta var tänkte inte ge sig utan en strid:
– Det fanns ändå en obehaglig känsla av att vi var bättre, men utan att dra ifrån, säger han.
Halvvägs in i andra halvleken var Gute i kapp och om Årsta. En som storspelade var skadeförföljda målvakten Jesper Ahrling som stod för flera avgörande räddningar.
Väl i ledning infann sig tryggheten och Gute kunde dra ifrån till 23–18 och nu får Simon Nilsson möjligheten att tillsammans med huvudtränare Peter Qviström lämna klubben med något att vara stolt över.
– Det var extremt viktigt att vi klarar oss kvar i division 3. Vinner vi den här matchen så är det ett skönt sätt att gå. Då kan man känna att man gjorde något vettigt ändå, säger Simon Nilsson.
Vad ligger bakom beslutet?
– Jag har i många år haft problem med hälsenor och vader. Jag har en MR (magnetröntgen) på fredag för att få bukt med det, men att ha ont i vardagen mer eller mindre varje dag. Då blir det svårt att motivera sig att fortsätta så mycket mera. När kroppen gör att jag inte kan leverera det jag vet att jag kan så är det en ganska trist känsla.
Simon Nilsson har varit med länge, men nu är det finito.
Vad kommer du att sakna mest?
– Tävlingsinstinkten i mig själv, att få tävla och spela matcher. Det fysiska och särskilt hemma i Södervärn. Men jag räknar med att vara kvar på något sätt i laget så att jag får den här gemenskapen som finns i det här grabbgänget och i omklädningsrummet.
Exakt vilken roll vet han inte, men parallellt med egna spelarkarriären har han varit ledare i klubben.
Men först: Kvarnberga på söndag. Tre lag gör upp om två platser i division 3 – ett lag spelar i fyran nästa säsong.