Det är inte så ofta han besöker hemön numera, den snart 70-årige Mats-Ola Jansson. Under ett tvådagarsbesök den här gången skall han bland annat hinna med att hälsa på systern Gun i norra Visby och även inhandla en försenad bröllopspresent till hustrun Yvonne. Och givetvis ställer han upp när GA ber om en pratstund. Vi träffas i Gotlands Idrottshistoriska föreningslokal. Han blir minst sagt imponerad av den idrottsnostalgi som serveras:
– Här skulle jag kunna sitta i en vecka och uppleva gamla minnen, säger Mats-Ola när han kollar på gamla tidningsurklipp, priser och bilder som ger så fina minnen från en svunnen tid.
Mats-Ola Jansson spelade allsvensk handboll åtta säsonger i fyra olika klubbar, gjorde fyra landskamper och blev svensk mästare. Meriter som heter duga.
– Den allra bästa tiden hade jag i Guif (Eskilstuna) åren 1977-1980 och det var 1978 jag gjorde mina fyra landskamper.
Han bor sedan många år kvar i Eskilstuna. Där finns ju också Guif, den klubb man i första hand förknippar honom med.
– Men nu går jag inte längre och kollar när de har hemmamatch. Man blir så bortskämd med all högklassig idrott som visas i TV. Handbollsligan lockar inte.
Gotland har han inte glömt.
– Jag följer regelbundet hur det går för de bästa gotländska lagen – FC Gute i fotboll, Visby Roma i ishockey, Visby Ladies i basket och innebandylagen Endre och Visby IBK.
Handbollskarriären började i Visby AIK. Mats-Ola rabblar namn från den tiden:
– Jörgen Berglund, Toivo Tammilehto, Tommy ”Fidda” Nordin, Gösta ”Gösen” Svensson…
Plötsligt slår det undertecknad hur många av de legendarer jag skrivit om som har börjat karriären i Visby AIK för att sedan välja andra klubbar. AIK var på den här tiden en riktig plantskola, har fostrat många som sedan blommat ut i andra klubbar.
Att handboll – i konkurrens med fotboll och ishockey – blev Mats-Olas sport nummer ett var inte så konstigt. Pappa Sören och mamma Gertrud hjälpte ofta till under matcherna i den tidens handbollsmecka som var Ex-huset (Innebandycenter) på P18-området. Som under Mats-Olas tidiga år byttes till Södervärnshallen.
– Vi bodde på Apelgatan, bara några hundra meter från Södervärnshallen. Till hallen gick man med träningsskorna i handen. Lite lättare och bekvämare än att resa till Slite, Hemse och Roma för att spela ishockey, förklarar Mats-Ola valet av idrott.
Visby AIK byttes mot mer hårdsatsande VIF Gute när karriären tog fart.
– Minns att det blev ett jäkla liv i AIK när jag skulle byta klubb.
I VIF Gute togs Mats-Ola omhand av i första hand Ola Haack, stark och engagerad ledare.
– Mycket var Olas förtjänst att jag valde VIF Gute, gillade honom.
VIF Gute hade, som vi skrivit flera gånger tidigare, många fina talanger i handboll och noterade stora framgångar i junior-SM, Sverigecupen och andra ungdomsturneringar. Tillhörde den absoluta Sverigeeliten.
– Jag skulle bli Gotlands första landslagsman i handboll, säger Mats-Ola tvärsäkert. Jag kom med i det svenska juniorlandslaget, vi åkte till Island och blev nordiska mästare. Det var jättestort för mig.
Storklubbar som Redbergslid, Hellas och Guif visade intresse för den skarpskjutande gotlänningen. Det blev först en allsvensk säsong i Hellas (Stockholm), men utan alltför mycket speltid. Inte så konstigt, här var konkurrensen stenhård från bland annat sju (!) landslagsspelare! Mats-Ola blev dock svensk mästare både inne och ute och nådde semifinal i Europacupen med sitt Hellas – fina meriter!
Sen tog karriären fart. Klubbyte till City/Verdandi (C/V 74) i Eskilstuna innan han landade i Guif. Säsongen 1977-78 var 25-åringen från Visby en av landets absoluta bästa skyttar, slutade trea i den allsvenska skytteligan på 129 mål efter storheter som Bertil Söderberg, IFK Lidingö med 189 mål och Basti Rasmussen, Ystads IF, 151 fullträffar.
– När vi i Guif mötte Lugi gjorde jag faktiskt 15 mål, allt gick in. Det tråkiga var att vi ändå förlorade matchen och att Claes Ribendahl i Lugi gjorde 16 mål…
Flyt med målskyttet hade Mats-Ola också i en match mot Heim med en målvakt vid namn Claes Hellgren. En gång korad till världens bäste, numera välkänd expert i TV.
– Jag gjorde tio mål på Claes på drygt en halvlek, det kändes också rätt bra. Vi hade ju tidigare spelat ihop i Guif och blev senare klubbkamrater i Heim.
Hemligheten med ditt målskytte?
– Jag sköt hårt, hade ett bra hoppskott och kunde läsa målvakterna. Det fanns ju rejäl kraft bakom, vägde oftast 95-100 kilo och är 1,86 lång.
Fast i försvarsspelet var du inte lika vass?
– Nej, nej, inte alls. Stod väl mest och vilade ute på ena kanten. Var ingen bra löpare, körde hellre med skivstång.
Björn Ahrling spelade flera säsonger med Mats-Ola i VIF Gute. Här är hans betyg:
– Han hade en spänst utöver det vanliga, ett utmärkt skott och fin blick för spelet. Mats-Ola var vältränad, men han var inte snabbast ute i spåret.
Men allt gick inte på räls under Mats-Olas handbollskarriär. Skador satte ofta käppar i hjulen. Höger axel, fötterna, händerna, fingrarna och ryggen har fått sina smällar.
– Idag kan jag inte ens hålla ordentligt i en golfklubba, säger Mats-Ola och visar upp händer och fingrar som inte fungerar som de ska. Är tacksam att jag klarat mig från knäskador.
Vi närmar oss karriärens slut. Från Guif och Eskilstuna drog Mats-Ola västerut till Göteborg för ett pars års studier. Där blev det spel i Heim. Den väntade succén uteblev dock.
– Vi hade kanonlag och var storfavorit att vinna SM, men vi floppade.
Åter hem till Guif för att därefter lockas tillbaka till VIF Gute när Visbyklubben gjorde sin sista säsong i allsvenskan. Det var Mats-Ola som skulle rädda laget kvar i högsta serien, men det lyckades inte.
– Övergången från Guif strulade, jag blev avstängd ett halvår och spelade bara ett par matcher i VIF Gute.
Mats-Ola avslutade sedan karriären med division 2-spel i Lindeskolan från Lindesberg. Laget vann serien och klarade även kvalet till division 1.
– Jag var punktmarkerad hela matchen men gjorde ändå 18 mål.
Mats-Ola har två söner, René född 1977, ekonom och Johan född 1985, entreprenör. Båda har ett förflutet inom sportens värld, Johan till och med som handbollsspelare i högsta serien.
Idag är sönerna framgångsrika i sina yrken.
– De har nått en nivå i arbetslivet som jag absolut inte varit i närheten av.