Han har hunnit bli 63 år. Det märks knappast. Den 178 centimeter långa kroppen ser ut som i fornstora dagar även om han genomgått en meniskoperation och haft problem med ett korsband. Men så har han heller inte slagit sig till ro.
– Jag är på gymmet tre-fyra gånger i veckan. Håller också igång med cykel, golf och padel.
Att gotländska idrottsstjärnor, som flyttat till fastlandet, återvänder till Gotland sommartid är vanligt. Svenna Andersson är bara en i mängden. Stugan i Tofta, som han och åtta år yngre hustrun Pia haft i sin ägo sedan 2012, ligger avskilt på Rönnstigen en bit upp i skogen. 1200 meter till havet.
– Här är det lugnt och skönt, inget som stör.
Det är inte bara på handbollsplanen som Sven-Erik Andersson haft en finfin karriär. Efter flera års högskolestudier har han bland annat jobbat som vice VD vid Keges grosshandel, regionchef vid Pressens samdistribution, transportchef vid Coop och distriktschef vid Schenker. Den sistnämnda befattningen har han till viss del kvar.
– Jag ville gå ner i arbetstid nu i min ålder istället för att få mer och mer ansvar. Men det gick inte min arbetsgivare med på. Så nu är jag fortfarande anställd vid Schenker, men har ingen direkt skyldighet att jobba…
Efter de tre allsvenska säsongerna i VIF Gute (mer om den tiden längre fram), som slutade med degradering till division 1, värvades Svenna till Växjö HF. Där han till och med anställdes av klubben, blev alltså handbollsproffs på riktigt tillsammans med några andra.
Svenna hade också ett seriöst bud från Kristianstad där han även provspelade. Men helheten hos Växjö med studier och trivsel kändes mer lockade. Och efter en internmatch hade ledningen i Växjöklubben inga problem att bestämma sig för den synnerligen duktige Visbygrabben.
– Tror jag gjorde tio mål i den där internmatchen.
Tre års proffsliv väntade. Träningen blev allt tuffare. Det krävdes för att Växjö, som inte var något topplag i allsvenskan, skulle klara sig kvar i landets högsta serie.
– Jag hade inget annat jobb då, men pluggade ekonomi parallellt med handbollen. Hade inget att klaga på. I VIF Gute hade jag däremot inget betalt, mycket av pengarna i klubben gick ju till resorna.
Hur går det då för de forna storklubbarna idag? Jo, Växjö HF hittar vi i division 2 och VIF Gute i division 4. Nog var det bättre förr…
Vid ett tillfälle under Växjötiden hände det som inte fick hända - en viktig tenta på universitet ägde rum samma dag som Svenna och hans Växjö HF skulle spela seriefinal i den näst högsta serien mot Heid från Göteborg. Klubben ville naturligtvis inte komma till spel utan sin nyckelspelare.
Nu var goda råd dyra, hur skulle detta lösas? Skulle Svenna välja handbollen eller tentan?
– Jag var ju anställd av handbollsklubben och ville inte svika, så jag gick till ansvarig lärare och berättade om läget. Vi löste problemet!
Hur då? Jo, Svenna skrev tentan mellan klockan 04.00 och 09.00 en lördagsmorgon under överinseende av två vakter från Securitas.
– Jag satt där ensam i en stor sal i fem timmar och drack lite vatten mellan varven. Därefter resa med lagledaren till Göteborg och klockan 14.00 spelade vi matchen mot Heid. Vi vann och jag klarade även tentan!
Tack för den storyn, Svenna!
Du blev väl också uttagen till A-landslaget vid något tillfälle?
– Jo, men det blev bara en landskamp, det var en vinst mot Norge. Jag hade två avslut, ett gick i mål.
Varför inga fler A-landskamper?
– Jag är ju ganska kort och landslagsledningen ville absolut ha mig som kantspelare. Men det var jag inte intresserad av. Därför blev det inga fler landskamper.
Efter åren i Växjö HF varvade Svenna ner en säsong i division 2-laget Alstermo.
Åter till tiden i VIF Gute. Klubbkompisen och tränaren Björn Ahrling har som vanligt full koll på statistiken. Under de tre allsvenska säsongerna i moderklubben (mellan 1980 och 1984) gjorde Svenna sammanlagt 235 mål. Lägg därtill 87 mål i fem kval till allsvenskan.
– Men jag fick ju lägga de flesta straffarna också, säger Svenna för att på ett snyggt sätt tona ner sin betydelse för laget. Tror ändå jag gjorde fler mål de tre allsvenska säsongerna i Växjö.
Björn Ahrling – lagkamrat första allsvenska säsongen därefter tränare – vill gärna framhålla några Svennas styrkor, förutom då målskyttet. I ett mail som anländer till mig 02.21 på natten skriver Björn:
– Utan att ha bokfört antalet inspelningar till linjen eller utspel på kanterna så är jag övertygad om att Svenna hade lika många av den varan.
Ahrling fortsätter mitt i natten:
– Svenna drog sällan på sig utvisningar, tack vare sin snabbhet och konsten att läsa spelet. Han hade en fantastisk bollkontroll i trängda lägen, kunde få med sig bollen vid kontringar, trots en dålig passning.
Svenna å sin sida framhåller gärna handbollstränare som Ola Haack, Thomas Gardelin och Björn Ahrling. Utan den trion är det knappast troligt att man kunnat hålla ihop VIF Gute.
VIF Gute var ett typiskt hemmalag under de tre allsvenska säsongerna. I den trånga Södervärnshallen blev det 15 segrar, tre oavgjorda och 14 förluster. På bortaplan noterades bara tre segrar och tre oavgjorda, resten förluster. Alltså i snitt en bortaseger per säsong. Sista säsongen i högsta serien fick VIF Gute ihop 12 poäng, 11 togs hemma i Södervärnshallen.
Handbollen var ingen självklar sport att satsa på för Svenna i unga år. Fotbollen konkurrerade.
– Vi var rätt många i handbollslaget som spelade fotboll. Det är den där bollen som alltid drivit mig.
Innan flytten till Växjö och när det inte längre gick så bra för VIF Gute i handboll förstärkte Svenna och några andra av handbollsgrabbarna klubbens fotbollslag som då hörde hemma i division 4 på Gotland. Och alla visade hög klass.
Svenna och Pia har två söner – Erik, 27 är läkare och Martin, 25 är fysioterapeut (sjukgymnast). Båda spelade fotboll i tonåren, bland annat med Svenna som tränare.
Besviken över att de inte satsat på handboll?
– Inte alls. De skall göra det de tycker är roligast. Snart kommer de förresten och hälsar på här i Tofta, då blir det säkert några golfrundor på Kronholmen.