Förra söndagen i Ica Maxi arena. Efter förlängning har Endre IF gått på VM-uppehåll med en knapp 5–4-seger mot Malmö. Sara Steen söker sig till läktarräcket där hennes nära och kära finns. Med sina tre mål, varav det matchavgörande i förlängningen, tog hon sig lite tid att säga hej.
Inom bara någon timme skulle hon sätta sig på flyget med slutdestination Fuerteventura och landslagets uppladdningsläger inför VM i slovakiska Bratislava.
Hennes första.
– Fast vi pratade inget speciellt om VM, det var mest om matchen och lite allmänt. Sedan kommer de ju ner till VM, hela familjen med farmor och farfar också, berättar Sara Steen om det snabba, tillfälliga avskedet.
Med sig i VM-bagaget har hon en stark form och säsongens 16 mål, femte bästa målskytt i SSL.
Men resan började tidigare än så. Även om långt ifrån alla visste om det då.
Fredag kväll, 22 september, Arenan, Jönköpings idrottshus. Andra omgången av SSL. På en passning av Elin Roos, avgör Sara kvällsmatchen med sitt enda mål i 53:e minuten. Än var det långt till VM, men det fanns där. I tankarna.
Tankar som skulle bli förverkligade rätt snart. Snarare direkt. Där och då fick hon ett högst inofficiellt besked att hon kunde börja planera sin VM-packning.
– Jag blev ändå jätteglad och så kände man ju en rätt stor lättnad. Även om jag var tvungen att fortsätta att prestera så släppte det ändå lite. När sedan truppen presenterades var det som att man hade spelat lite som med en ryggsäck. Då kunde man släppa allt och bara spela ut, berättar hon.
En VM-plats är alltid en VM-plats. Få förunnat och få som blir utvalda. Egentlig skicklighet och kvalitet är inte alla faktorer kring en VM-plats. Minst lika mycket handlar det om vilka spelare landslagsledningen bedömer tillföra mest. Som en laguttagning i stort. Frånsett att ett VM-guld står på spel.
Att det skulle bli en VM-spelare av Sara Steen hösten 2017, var ändå inte alldeles självklart.
Det har funnits hinder längs med vägen.
Som 15-årigt löfte rankades hon som ett av innebandyns hundra största framtidslöften. Detta efter sin första, rekordtidiga debutsäsong som 14-åring, som hon minns väl.
– Före det hade jag och mamma ett möte med Göran Nährström (flerårig lagledare, reds. anm.) om vad det skulle kunna innebära att det steget så pass tidigt. Men jag vet inte, jag var så pass trygg med allting, mig själv, vad jag ville och med laget. Det var inget speciellt egentligen.
Vilja och trygghet är nu en sak. Andra omständigheter råder inte det på.
Det blev en oväntad och tidig motgång redan året efter.
I samband med en träning i oktober 2010 var det något som inte stämde. Efter att ha spelat med en förmodad inflammation i kroppen, slog hennes målmedvetna satsning på att etablera sig i elitlaget, rekyl.
Det visade sig att Sara hade drabbats av en hjärtmuskelinflammation.
Som om den inte behandlas i god och på rätt vis med noggrann återhämtning, kan leda till bestående fysiska men.
Då var hon 15 år.
– Efter träningen så föll jag ihop bara, det var lite läskigt. Men jag hade varit ganska dum och inte lyssnat på kroppen utan spelat med en förkylning.
Läkarnas omdömen och lärdomen blev långvarig. I dag utsätter hon sig inte för samma sorts risker.
– Ja, efter det är jag extra rädd om mig. Om jag bara känner något lite så spelar jag inte. Men det var jobbigt också. Då bodde jag i Väskinde och när mamma och jag bara skulle ta en promenad till kyrkan så orkade jag inte det ens. Jag fick vända. Fast det bara var fem hundra meter att gå, minns hon fortfarande.
Men att lägga av när det roliga just skulle börja på allvar?
– Nej, det tänkte jag faktiskt inte alls på.
Den erfarenheten har nu inte varit den enda under hennes redan åtta år långa elitkarriär.
Inte ens Sara Steen, med sitt kraftfulla spel, har undgått andra sjukdomar. Eller skador.
Bara för två år sedan tvingades hon till en magoperation.
– Så då var jag ju borta ett tag.
Det visade sig vara gallsten.
Hon har även dragits med knäproblem. Så sent som på försäsongen såväl i år som i fjol.
– I slutspelet i våras hade jag så ont ibland att jag knappt kunde andas.
Av det märktes inte mycket när Endre föll i kvartsfinalserien mot Täby efter fem jämna matcher.
Slutspelsrevansch ligger förhållandevis långt fram i tiden. Före dess har Sara Steen sitt första VM att tänka på.
Efter förra veckans VM-laddning i soliga Fuerteventura, landade hon i förrgår kväll i Bratislava. Staden i Slovakien där femfaldiga världsmästarna Sverige ska försvara ännu ett guld med start i dag mot Tyskland.
Före dess hann hon med en snabb tur och retur-flight hem till Gotland i tisdags.
– Nu är det lite stressigt. Jag ska tvätta och packa om bara.
Är det VM-premiär om två dagar så är det.
Ett lyckat landslagläger i Fuerteventura finns att falla tillbaka på.
– Det var hur bra som helst. Jättekul! Framför allt att man fick en vecka i solen. Sedan, det har inte varit direkt supertufft heller. Vi har kört två pass om dagen och framför allt nött på detaljer, power play och box play.
Exakt vilken roll och i vilken funktion avgående förbundskaptenen Andreas Lundmark tänker använda Endres mångåriga stortalang, är inte helt klart. Själv har hon ett rätt blygsamt landskampsfacit hittills med VM-debuten runt hörnet.
– Jag vet, tolv har det blivit. Men jag har varit tvungen att tacka nej till en del på grund av skador också.
Nu tillhör de historien om den där 14-åringen som satt på möte och bestämde sig för en elitsatsning. Nästa kapitel ska skrivas.
Sannolikt blir det med en skinande guldmedalj om halsen när VM-finalen spelas nästa lördag.
För något annat finns inte hos Sara Steen.
– Nej, tanken är ju det.
En tanke som säkert har funnits rätt många år redan.