Philip Thiding lämnade Stockholm för Visby som 20-åring och blev kvar.
Nu är han 35 år och har rotat sig på Gotland, men det var en slump som gjorde att han hamnade i Visby IBK.
– De hade värvat Johan Andersson. Vi spelade i samma klubb och jobbade ihop så vi hängde rätt mycket. Johan sa att "Visby behöver en center också". Jag flyttade hit, blev förälskad i Södervärnshallen och sedan var jag fast.
Efter en rad säsonger i Visby IBK och Hansa-Hoburg kom hjärtproblemen. Läkarna trodde först att det handlade om en medfödd missbildning på hjärtklaffen och bytte den, men några år senare blev det fel även på den andra.
– Sedan dess är allt bara ett stort frågetecken. Läkarna vet inte vad det är, men jag får fått en helrenovering av hjärtat. Jag har bytt två klaffar, blodpulsåder och har nu en pacemaker. Allt är digitalt. Men det är skönt att man lever i rätt land och rätt tid.
Han gjorde comeback i Hansa-Hoburg, men insåg att en idrottskarriär på plan inte var möjlig.
– Jag har också försökt spela innebandy i korpen, men tvingats inse att det är över. Min puls går upp i taket när jag springer och det börjar sticka i hela halsen. När jag vill springa framåt känns det som att man blir tillbakadragen.
Nu har han istället inlett en kometkarriär vid sidan av planen. Philip hade bara ett fåtal en halv säsong som tränare i Hansa-Hoburg (division 1) och sedan som distriktslagstränare, men de senaste åren hade han inte varit aktiv.
Då ringde Endre och erbjöd honom en roll som assisterande tränare till Sabina Wedberg som efter att ha varit sjukskriven behövde avlastning i båset.
Efter säsongen blev han uppgraderad till huvudtränare.
– När säsongen var över tänkte jag att det var färdigt för mig, men styrelsen och många av spelarna låg på och ville att jag skulle stanna. Jag var tvungen att fundera på vad ett huvudtränarjobb skulle innebära för mig och det var inget superlätt beslut. Samtidigt kände jag som många andra gjorde i slutet av säsongen... Det fanns något här.
Endre hade avslutat Svenska Superligan med 17 segrar på 18 matcher när pandemin slog till och säsongen avbröts.
– Jag kände bara: "Fan, vi måste bygga vidare på det här" så jag tackade jag ja. Vissa saker måste man göra även om andra saker blir lidande. Det är klart att man får dåligt samvete för familjen, men vi har pratat om det och räknar med det.
De allt högre krav som ställs på SSL-tränare har han förstås haft med i beräkningarna. I fjol bytte mer än varannan klubb tränare under säsongen.
– Jag förstod "Sabbes" situation förra säsongen och varför det blev för mycket. Vi har inte lyxen att vara heltidsanställda även om jag haft möjlighet att gå ner i tid på jobbet för att träna med Endre. Men ibland räcker timmarna på dygnet ändå inte till. Det gäller att försöka hitta en balans i allt så att du kan kombinera jobb, familj och innebandy. Det svåraste är att hitta den här balansen.
Endre har tränat på bra under den långa försäsongen där man inte vetat säkert när eller ens om säsongen skulle starta.
– Visst finns det de som ställt sig frågande till om varför vi skulle köra så hårt när säsongen kanske inte börjar förrän november, men vi har hela tiden fått utgå efter att serien skulle starta som vanligt.
Nu är Endre redo och efter lördagens genrep mot Jönköping väntar en veckas finputsande innan SSL-premiären mot Nacka.
– Jag skulle ljuga om jag sa att det inte var guld vi gick för. Det hör till att en förening som är så stabil och drar så mycket intresse till sig. Mina förväntningar är att vinna SM-guld, men serien är också tuffare än någonsin. Topp 3 är inte lika självklar och många slåss om slutspelsplatserna.
Hur kommer det att märkas att det är en ny huvudtränare?
– Det kommer inte att bli någon förändring av spelsystemet utan vi bygger vidare på det "Sabbe" började på förra säsongen. Det vore dumt att byta ut något som gav 17 segrar på de 18 sista matcherna.
Hur är du som tränare?
– Jag är social och fokuserar mycket på spelarna. Jag försöker prata med alla och finnas till hands. I min värld är grunden att alla ska må bra. Finns det harmoni spelar man bättre och kanske har det tidigare alltid inte varit så harmoniskt i klubben.
Ni har tappat en hel del rutin, hur ser du på truppen?
– Jag känner mig trygg med truppen även om Ebba Bognesands skada kom väldigt olämpligt. Jag tycker ändå att vi kan ställa upp med tre riktigt bra formationer även om vi råkar ut för en eller två skador.
Anna Jakobsson ser het ut. Hur ser du på hennes betydelse i laget.
– Hon blir viktig. Fysiken är inget problem och spelmässigt ser jag ingen skillnad mer än att hon kanske att blivit lite smartare och värderar situationer annorlunda. Annars är hon samma Anna som hotar, är aggressiv, tar många avslut och är en pest och pina för motståndarbackarna.
Följ guldjakten på Helagotland.se som kommer att sända Endre IF:s samtliga matcher de kommande fem säsongerna.