När nummer 59 förlängde kontraktet i Ica Maxi arena.
Sämsta starten i SSL i klubbens historia – med flera nyckelspelare på skadelistan.
Helagotland skrev tidigare om att en återkomst kan dröja för Ellen Bäckstedt.
Prognosen för backen Stina Ander är också högst osäker.
Hon opererade sin vänstra fot i midsommars – och kan nu som först gå på den. När den spelskickliga backen åter spelar innebandy, eller kan springa får framtiden utvisa.
Hon skadade foten under en match i Svenska cupen i början av september i fjol.
– Jag är 29 år och har under alla mina år aldrig varit med om något liknande. Man trodde direkt att foten kunde vara bruten och jag hamnade på akuten. Det var rejält svullet till en början och kryckor som gällde, säger Stina Ander.
Beskedet från röntgen visade en rejäl stukning och efter några månader var hon tillbaka på planen.
– En stukning borde inte vara så allvarlig, så jag körde igång efter ett tag.
Säsongen blev inte vad hon hoppats. Smärtorna ville inte släppa, men hon spelade vidare och kunde fullfölja säsongen.
– Det gick ju aldrig över och i början av året kollade jag upp foten igen. Läkarna gick in och kikade och jag fick ett stort skydd för fotleden. Utanför planen var det mycket högläge och jag kände mig frustrerad. Jag kände ju inte igen min egen kropp. Jag har ändå brutit näsa tidigare, men den här smärtan var kanske värre. Det gjorde fruktansvärt ont. Samtidigt som jag kände att skador hör till idrotten och jag hade inget att jämföra med riktigt.
I våras efter att Endre blivit utslaget av Västerås Rönnby i kvartsfinal kom hon i kontakt med en ortoped. Det konstaterades att foten var mer skadad än alla prognoser visat.
– Två ledband hade släppt från sina fästen och allt var betydligt allvarligare. Det såg illa ut och ledbanden hade troligen slitits av långsamt eftersom jag fortsatt spela under säsongen. Den här typen av operation är tydligen ganska ovanlig och ledbanden har sytts fast igen. I de flesta fall brukar skelettet gå av i första hand.
Första tiden var tuff och hela sommaren blev väldigt speciell. I stället för sol och bad fick Stina sitta i rullstol stora delar.
– Det var ändå lite skönt att få veta att jag inte bara inbillat mig något, utan att jag faktiskt fick ett kvitto på att något inte stod rätt till. Jag hade väl extra otur kanske.
Strax efter operationen åkte hon till föräldrarna i Jönköping för att vila upp sig.
– Först rullstol, sen kryckor och gips i sex veckor och sen ytterligare ett skydd i form av en stövel i fem veckor mitt i sommaren. Mamma och pappa pysslade om mig och själv kunde jag mest bara sitta på en stol ungefär. Men jag blev omhändertagen, fick mat och de kunde hjälpa till med hunden. Det blev lite avlastning för min sambo också.
Ander firar ett mål med lagkamraterna.
När laget startade upp förberedelserna inför SSL-premiären var hon tillbaka på Gotland och kunde sakta påbörja rehab.
– Men det har varit segt och kan fortfarande vara motigt. Jag har bra hjälp av fysion att stärka upp foten, men ligger förstås efter mycket. Jag behöver få kontroll och känning i foten innan jag kan börja med något annat.
Bakslagen har gjort henne försiktig.
– Jag har ju dragits med det här länge och det är viktigt att allt blir rätt nu. Jag vill få tillbaka foten som den var innan och så jag kan använda den i det vanliga livet också. Kunna göra basic saker. Nu börjar jag kunna gå lite mer normalt och haltar inte på samma sätt, även om jag redan har en speciell gåstil, hehe.
Det har varit tungt psykiskt också.
– En stor omställning har varit att inte kunnat träna som jag brukar och vill. Jag vill tävla, ta i och utmana mig själv. Det är ingen kritik till laget, men man hamnar lätt lite utanför gruppen också. Jag kan inte bidra och hjälpa till med mina kunskaper. Visst kan jag vara på träningarna och försöka hjälpa andra, men min träningen har handlat mycket om att bygga upp på egen hand.
Förhoppningen har varit att vara tillbaka runt årsskiftet, men nu ser hon mer det som en bonus.
– Jag har siktat på jul hela tiden tidigare, men målet är mer att kunna spela överhuvudtaget den här säsongen. Sen är det svårt att veta förstås. Allt har tagit väldigt lång tid, men plötsligt kanske det kommer gå mycket fortare. Det är lång tid kvar till årsskiftet och jag kommer hinna träna mycket, men låter det vara osagt. Jag är långt efter och vet inte hur rimligt det är.
Hon gjorde åtta poäng på 20 SSL-matcher förra säsongen.
Stina Ander har spelat nio säsonger med Endre och blivit en av klubbens trotjänare. Inför hösten valde Endre att bryta med mångåriga lagkamraten och en nära vännen Anna Moberg. En speciell situation för Stina.
– Enligt mig var det ett jättetapp med Anna. Både som spelare och person. Vi tappade ju även en del andra tunga namn. Det har värvats bra spelare också och finns mycket kvalitet i truppen. Det är synd bara att vi inte fått ut det, att det inte klaffat liksom. Av det jag sett på träningar och även stundtals i matcher är vi ett kreativt och duktigt lag. Sen såklart en bonus om vi spelare på skadelistan kan komma tillbaka och bidra med det vi är duktiga på också.
Endre har skrapat ihop sex och 21 möjliga poäng så här långt och förlorat samtliga matcher i Ica Maxi arena.
– Det är ändå ingen skrik och panik, kan jag tycka. Serien är lång och vi har så mycket mer att ge.
Närmast väntar topplaget Pixbo på lördag.