IBK fick en perfekt starkt, men det räckte inte hela vägen.
Mina kompisar Mattias och ”Disco” brukar stolt säga att Sundsvall är ”Sveriges bästa stad”. Nja, jag vet inte om snöblasket och fyra nyanser av grått bjöd in till så mycket charm, men staden som på senare tid är mest känd för swishlistan är säkert kanon.
Jag är däremot ganska säker på att Visby IBK inte hyser några varma känslor för "Drakstaden".
Långfredagens långkörare var skoningslös och brutal, och i den gamla och gröna trälådan torkade IBK-spelarna sina tårar. Det var tomhet, besvikelse och det går inte att göra annat än känna för spelare som gett sitt allt.
Starten var annars fenomenal för IBK:s del. De paralyserade hemmalaget med en våldsam öppning och hade 4–0 efter den första perioden. Men ju längre kvällen gick växte Sundsvall samtidigt som IBK blev passivt och ängsligt.
Ja, ni vet hur det gick sen.
Hassan Hajo kvitterade med blott 21 sekunder kvar, och sen var det straffar (igen) där Sundsvall vann (igen).
Marginalerna var Sundsvalls på nytt, och matchen avslutades med tumult och snack från alla håll. Vi vet sen tidigare att Visby IBK berör och upprör, och jag tänker inte så mycket mer om det än att matchen och efterspelet var ett bevis på varför kvalmatcher är något att älska.
Det är fint och fult på samma gång, en särskild känsla i luften av allvar och förväntan och jag väljer de här matcherna varje dag i veckan framför en Champions League-final.
Det var heta känslor efter slutsignalen mellan Visby IBK och Sundsvall
Den här gången var det inte Visby IBK:s tur och efter att krutröken och dammet har lagt sig kvarstår en känsla av ”var det här allt?”
Att Sundsvall har ett mycket kompetent och talangfullt innebandylag råder det inga tvivel om och att IBK faller efter två straffavgöranden är inget fiasko. Snarare en besvikelse och att det kändes… onödigt.
Onödigt i den bemärkelse att jag tycker att IBK har mer att plocka fram.
I båda drabbningarna hade man chansen att stänga matcherna, men skärpan fanns inte där och då när den behövdes som mest.
Den här truppen har på många sätt känts starkare än den som rök i sista kvalsteget mot Karlstad förra året, och alla pusselbitar har legat på plats för att gå upp i SSL. Rutinen och skickligheten fanns där, liksom en organisation och ett publikstöd som hamnar på översta hyllan i Sverige.
Samtidigt har det har varit en underlig säsong. Vissa stunder har Visby IBK briljerat med en tyngd och bredd som skåpat ut suveräna seriesegraren IBK Dalen med hela 8–1, men i andra matcher har det inte sett lika övertygande ut och oväntade poängtapp har kommit.
Det är tendenser av ojämnhet som IBK inte kommer ha råd med på samma sätt nästa säsong när seriesystemet görs om och två allsvenska serier bantas till en.
Det innebär tufft motstånd i varenda match, och än tuffare att kliva upp i SSL.
Visby IBK får slicka såren, och sen starta om bygget av nya drömmar.
Jacob Almström deppar efter uttåget.