Göran Nährström firar en seger med Endre IF i Södervärnshallen.
– Fixar du spelare så fixar jag pengarna.
Orden kom från Harald "Halle" Hoffman. Och så blev det.
Sportchefen Göran Nährström värvade den ena storspelaren och talangen efter den andra till Endre och att klubben ständigt hade en ekonomi i balans såg ordförande Hoffman till.
Dagens legendar påpekar dock hur ytterst nära det var att allt kunnat ta en helt annan vändning:
– Det var sista seriematchen i division 2 här på Gotland 2001 mot Follingbo-Skarphäll som blev avgörande. Vi lyckades vinna med 3–2, Emma Larsson (numera Järlö) gjorde alla tre målen. Vi klarade inte kvalet, men fick en gratisplats till division 1.
Det var nu värvarkungen Nährström drog igång.
– I Hansa-Hoburg fanns ju systrarna Anna och Maria Jakobsson (Zillén), det blev två superbra värvningar. Hansa-Hoburg hade då ett jättebra lag på gång, hade de vunnit serien och gått upp i division 1 kanske vi aldrig varit där vi är idag. Jenny Sandelin som lagkapten var en annan viktig värvning.
Fast Göran ska också tacka dottern Linnea (idag 40 år och jurist hos Kronofogden) för att Endre IF idag har ett av landets bästa innebandylag. Året är 1996, Linnea går sexan i Endre skola och var egentligen mer intresserad av ridsport, mamma Elisabeth Johansson är ju en stor ridsportprofil här på ön. Men lite innebandy kunde ju inte skada.
– Hon kom hem och sa att Endre skola anmält ett tjejlag till Påskcupen. De fick ihop ett lag med bara en avbytare och ingen coach.
Göran, som aldrig tidigare tränat tjejer, ställde givetvis upp som ledare och coach. Endre nådde final, men torskade mot Södervärn med 2–1.
– Jag var ju inte ett dugg insatt i innebandy. Jag som hållit på med både fotboll och ishockey tyckte väl att innebandy med de där platsklubborna var lite sådär…
Göran Nährström var inte alltid nöjd med domarna.
Göran Nährström hade hört talas om Endre IF, föreningen som bildades 1906 var vilande. Förr var det bland annat bordtennis som gällde i Endre IF.
– Enligt kassaboken fanns det 2 000 kronor kvar i föreningen, pengar som vi aldrig hittade…. Jag fixade tre sponsorer och vi anmälde oss till en pojkserie.
Nu var föreningen återuppstånden med en styrelse bestående av bland andra Göran Nährström, Harald Hoffman och Elisabeth Johansson. Starka namn som visat vägen hur en förening ska skötas. Ja, sen vet ni säkert hur det har gått.
Vi backar istället ännu längre tillbaka i tiden, till Görans uppväxt i Visby och massor av de sporter han provat på – bandy, handboll, friidrott, basket, orientering, bordtennis, volleyboll, badminton, tennis, golf, dart, bowling, gymnastik, skidor, pärk och schack. Då har vi ändå inte nämnt de två viktigaste.
– Ishockey och fotboll i Visby AIK var mina huvudsporter.
Men du var ingen större tekniker och taktiker?
– Nej, nej inte alls. Men knappt någon slog mig på inställning och kämpaglöd.
Redan som 16-åring 1969 gjorde han debut i Visby AIK:s fotbollslag i division 4 Stockholm. Succé direkt!
– Vi vann med 3–0 mot Traneberg, jag gjorde två mål efter hörnor och spelade fram Lasse Gadd till 3-0. Till och med Dagens Nyheter skrev om min succédebut.
Göran Nährström får ta emot förtjänstnålen i guld.
Några månader tidigare samma år gjorde Göran division 2-debut i ishockey med den då tillfälliga klubben Visby BoIK. Dock inte lika lyckosamt.
– Vi förlorade med 2–13 mot Nacka.
Vi får absolut inte glömma bandyn. Det var betydligt mer av den sporten på Gotland när Göran växte upp. Som 15-åring var han med i det gotländska distriktslaget och spelade match mot Småland. Visserligen förlust, men Göran gjorde mål och imponerade på vissa smålänningar.
– Fick ett erbjudande att börja på bandygymnasiet i Tranås, men det var inte läge för det just då. Det var ovanligt med idrottsgymnasier på den tiden och mina föräldrar var nog lite oroliga…
Göran Nährström (i mitten) som framgångsrik ishockeyspelare i Visby AIK tillsammans med Bengt Jonsson (vänster) och Torbjörn Bolin.
Nu kommer vi till det som så många av legendarerna i den här reportageserien råkat ut för – skador. För Göran handlar det om en knäskada som i stort sett spolierade hans egen aktiva karriär redan innan han fyllt 20. I en fotbollsmatch mot Södertälje 1972 – Göran är då bara 19 år – går han upp på en hörna och landar fel med vänsterbenet.
– Korsband, ledband, ledkapsel, menisk – mycket som gick sönder då. Jag tränade hårt för en comeback året efter, men de fick bära ut mig på bår efter bara två minuter. Nästan allt i knäet var söndertrasat…
– Än idag, mer än 50 år senare, har jag fortfarande skruvar i knäet. Jag är nu 70 år men vill påstå att jag tränar bättre idag än när jag var 30 för att hålla igång kroppen.
Joakim Sjöstrand och Göran Nährström under Floorball Cup som var en försäsongsturnering inför Endres första säsong i högstaligan.
Vi hoppar här lite mellan år, sporter och karriär. Tillbaka till innebandyn där Göran var tränare för Endres damlag fram till 2004. Enligt egen utsago ingen särskilt bra tränare.
– Jag köpte en massa böcker och försökte lära mig olika spelsystem, men jag var aldrig mer än en medelmåtta när det gällde det taktiska. I stället peppade jag tjejerna till 100 procent och bad dem göra det de är bra på. De hade ju redan tekniken och spelförståelsen, det räckte långt.
Roligaste minnet?
– När vi gick upp i högsta serien 2004, vilken otrolig glädje, knappt någon hade ju trott på oss. När jag blev grundlurad av radions Owe Järlö och utsedd till Årets Idrottspersonlighet är ett annat minne som lever kvar.
Efter ett besök på närmare tre timmar hos Göran i Endre, då så mycket mer än idrott avhandlats, vänder jag åter mot Visby. Två dagar senare kommer ett SMS från Göran. Det är något han glömt att berätta. Här kommer det:
”Samma dag som jag har studentfest för släkten hemma hos mig så är det fotbollsmatch i Stockholm för laget i Visby AIK som jag tränar. Mitt under festen klär jag om från kostym till träningsoverall, åker flyget tillsammans med grabbarna och spelar matchen. Tillbaka hem, på med kostymen och fortsätter fira med tjocka släkten”.
Det är så en passionerad ledare fungerar. Cirka 70 000 timmar har Göran Nährström lagt ner som ideell idrottsledare. Här var det tänkt att texten skulle sluta. Men en vecka efter träffen kommer ytterligare ett SMS: ”Kom på att jag seglat, vindsurfat och åkt vattenskidor mycket, bland annat i Ireviken”.
Jag väntar fortfarande på ett tredje SMS.
Massor av idrotter har han hållit på med, Göran Nährström. Här med bandyklubben i högsta hugg.