Det har gått en dryg månad sedan Anton Olofsson, 27, sa upp sig och slutade med omedelbar verkan i Visy IBK.
Sedan ett par veckor är han tillbaka på västkusten och Lerum utanför Göteborg.
– Jag kom till en punkt där det inte gick längre. Något behövdes förändras, säger Anton Olofsson.
Det har varit tyst från honom sedan uppsägningen och tränaren har inte velat uttala sig i media. Nu väljer han att göra det.
– Jag behövde tid att smälta allt och ta det lite lugnt. Jag tänkte att det fanns inte så mycket mer att tillägga än det som klubben kommunicerade ut till en början. Sedan tänkte jag väl att det skulle rinna ut i sanden, men det blev en del artiklar efteråt.
Visby IBK hade det tufft i allsvenskan i höstas. Samtidigt slog laget ut flera SSL-lag i nystartade Svenska cupen och tog sig till semifinal. Laget hade dagen innan Olofsson valde att sluta förlorat mot bottenlaget Täby i Stockholm. Kvällen efter informerades spelare och övriga ledare om hans avgång.
– När jag går in i något gör jag det all in. Det påverkar hela mitt liv. Nu kände jag att det var läge att dra i handbromsen och är glad att jag hann att göra det av egen kraft, att det inte var för sent.
Vad hade hänt om du kört vidare, tror du?
– Det hade inte slutat bra om jag hade fortsatt. För mig kom det här inte som någon blixt från klar himmel. Framför allt efter jul har det inte känts bra. Jag hade gått in i väggen, helt enkelt. Sedan hade vi något möte efter att jag kom tillbaka från juluppehållet. Då kände jag också att vi stod ganska långt ifrån varandra.
Kan du utveckla?
– Vi brukade ha avstämningar, jag och Jocke (Joakim Bandholtz, klubbchef). Det var inget konstigt med det, men efter det mötet kände jag att vi inte hade riktigt samma syn. Då tänkte jag också att det inte går att fortsätta längre.
Vad var det ni inte hade samma syn på?
– Nej, jag vet inte om jag tycker det finns någon anledning att ta upp det här. Det stannar mellan oss. Vi hade lite olika syn på vissa saker och så är det alltid, inget konstigt med det.
Han är tydlig med att beslutet inte hade något med de sportsliga att göra.
– Nej, det skulle jag inte säga. Det hade däremot känts bättre att sluta efter en vinst. Sedan har vi inte varit tillräckligt bra och ska inte förlora och tappa så många poäng som vi har gjort mot lagen i allsvenskan. Inte med det material som Visby har.
Hur ser du på att det gick så bra i cupen, jämfört med i serien?
– I cupen kunde vi spela mer defensivt. Det är alltid enklare att spela destruktivt än att försöka föra matcher. Det var lite samma när vi mötte Nykvarn i serien. Då kunde vi också dra oss tillbaka och kunde vinna rätt klart. Vill man uppnå resultat på kort sikt hade det kunnat funka att spela mer defensivt. Men ska Visby upp i SSL och etablera sig kommer det krävas att man har ett eget spel och klarar av att vara bollförande också. Det har vi jobbat på.
Har du fått uppfattningen att Visby IBK ville ha kvar dig?
– Jag vet inte, det är svårt för mig att säga vad andra tycker och tänker men jag fick ju inte sparken i alla fall. Jag har kommit överens med de flesta och det har varit väldigt kul att jobba med spelare som Wilmer (Viinamäki) och Jesper (Eliasson) bland andra. Det här var mitt val och beslut.
Hade du kunnat göra något annorlunda?
– Absolut. Jag har lärt mig jättemycket, om mig själv inte minst. Men jag ångrar ingenting. Det här är en del av livet och det blir inte riktigt alltid som man tänkt sig.
Hur ser du på arbetsbelastningen du hade i Visby IBK?
– Den hade jag inga problem med.
Kan du beskriva hur det kändes under din sista tid innan du tog beslutet?
– Som att man stångar huvudet in i en vägg ungefär, men väggen spricker inte. Det är en stor frustration.
Är du sjuksriven nu?
– Nej, men arbetslös. Jag har varit och skrivit in mig vid arbetsförmedlingen.
Hur mår du?
– Nu mår jag rätt bra ändå.
Med lite distans, hur känns beslutet i dag?
– Jag sa upp mig från mitt jobb här i Lerum och min lägenhet. Jag flyttade för mitt drömjobb och gick all in, så på så sätt är jag förstås besviken hur det slutade. Förutsättningarna är fantastiska på Gotland och finns inte på så många andra ställen. Det är också ett jäkla projekt rent praktiskt att flytta hem igen förstås, men eftersom jag inte mådde bra fick det kosta vad det kosta ville. Jag grubblade väldigt mycket innan, samtidigt som det bara är ett jobb om man väljer att se det ur ett större perspektiv.
Han har ordnat ett tillfälligt boende och följt en del innebandy på plats runt om i Göteborgsområdet.
– Jag älskar fortfarande innebandy och brinner för det, även om jag är lite mer reserverad.
Han har redan fått några anbud, men valt att ligga lågt.
– Jag har inget riktigt sug ännu att komma tillbaka som huvudtränare på det sättet. Jag behöver fortfarande landa lite. Det skulle vara om jag hjälpte till lite i min gamla klubb Lerum, med något ungdomslag eller någon mindre roll. Sedan får vi se till sommaren eller hösten hur det blir.