Jesper Eliasson gör sin elfte säsong som lagkapten.
Nya spelare har kommit och gått, laget har förändrats, Södervärnshallen har bytts mot Ica Maxi Arena.
Under alla år har Visby IBK:s ryggrad stått kvar.
Klubbikonerna Wilmer Viinamäki, Jesper Eliasson och Markus Jovic är lika mycket nyckelspelare som konstanter i laget, och de har varit med om mycket i IBK.
Det skvallrar inte minst deras gemensamma statistik om. Tillsammans har de gjort otroliga 862 tävlingsmatcher och 1194 poäng tillsammans.
Viinamäki, som anslöt från AIK 2010, har gjort flest matcher, mål och assist av samtliga i Visby IBK:s historia.
Eliasson har ligger tvåa i maratontabellen vad gäller antal spelade matcher och gör sin elfte raka säsong som lagkapten.
Jovic har spelat fjärde mest matcher i klubbens historia (fyra upp till Jon Lindgren), gjort näst flest mål, och är fyra i assistligan (efter Viinamäki, Robin Melin och Jonas Gatu).
Om de för drygt tio år sen hade trott att den här historien skulle skrivas?
Jovic: Nej, verkligen inte. Jag tänkte att det skulle bli två säsonger. Ett lite skönt äventyr på ön och sen dra hem igen. Men jag har trivts bra och tagit ett kontrakt i taget. Det har bara blivit så. Det är häftigt att det har blivit så många matcher och så många säsonger.
Viinamäki: Det är samma för mig. Jag hade inte några större planer att vara här länge när jag kom. Jag skrev mitt första kontrakt på två år. Sen blev det ett kontrakt till och då hade man varit här i fyra år och började känna sig hem. Nu är det 14:e säsongen...
Eliasson: Det var inte något jag tänkte heller för tio år sen. Man tar ett kontrakt i taget. Det första året i a-laget spelade jag ingenting, sen fick man spela lite och sen helt plötsligt mer. Då blir det mycket roligare. Nu vill man vara med på det här äventyret och den här satsningen, det har egentligen fortsatt så.
Trotjänarna har genom alla år också spelat mycket tillsammans, och det planeras de göra den här säsongen också. Tillsammans med Albin Lundell och Ville Hirvisuo skapar de en rutinerad femma – som redan börjat få namnet “Gubblinan”.
– Jag tycker det är kul. Jag och "Jeppa" har ju lirat i alla fall nio säsonger i samma femma, och jag har ju spelat mycket med Jovic, säger Viinamäki om namnet.
Helagotland träffar spelarna bara dagar innan säsongen drar igång på riktigt. Den 23 september väntar allsvensk seriepremiär borta mot IBK Dalen, men innan dess ska IBK försöka utmana SSL-laget FBC Kalmarsund i svenska cupen.
Det blir Viinamäkis 14:e, Eliassons 13:e och Jovics tionde säsong i den blågula tröjan, och de har genom åren sett laget byta skepnad många gånger.
– Vad ska man säga. På ett sätt är det ju kul, även fast man har spelat i samma klubb känns det ibland som att man har spelat i flera olika lag. Ibland har det kommit åtta-nio nya spelare. Men just med grupprocesser och sådär, det tar ju ett tag att få ihop det. Nu har vi behållit stommen två år i rad, vi har typ inte tappat några spelare, och då får man ganska mycket gratis. Hur det funkar, hur vi spelar. Ja, allt. Jag föredrar ju att behålla stommen jämfört med att rensa ut laget, säger Viinamäki.
Ni har som sagt varit här under många år. Hur har klubben förändrats?
Eliasson: Det är en svår fråga. Visby IBK har alltid försökt vara en proffsig klubb och vi har haft bra förutsättningar. Det tycker jag att man har varit länge, men det är klart att det blivit bättre sen vi kom till Ica Maxi arena. Vi har ett eget omklädningsrum, allt finns här när vi kommer hit. Runtomkring har det allmänt varit bra, med folk som bryr sig. Det har egentligen varit bra hela tiden, sen har det spetsats till.
Jovic: Jag håller med i det Jesper säger. Sen har det kanske gått från att kunnat vara lite oseriöst, att man kunde komma hit och inte träna så mycket till att det är en bra träningskultur och hårt jobb för att vilja bli bättre.
Viinamäki och Jovic har firat många mål tillsammans.
Hur har ni personligen förändrats?
Viinamäki: Det är nog rätt mycket. Man tänker väl alltid att man är mogen och det är svårt att svara på själv. Nu när man har två barn så är innebandy bara innebandy, man tänker kanske inte lika mycket på det. Nu känns det lättare att ha kul när man spelar. Förut grubblade man lite, och gick det skit i en match kunde det ta fyra dagar innan man hade släppt den. Nu kan man nästan släppa det med en gång när man kommer hem.
Eliasson: Jag har ett barn känner lite som Wilmer. Om man har spelat en match där det inte gick topp så kommer man hem till en liten som inte har en aning om vad innebandy är eller betyder. Det gör det lättare att släppa matcher.
Viinamäki: Man är ju mer erfaren när man är 33 jämfört med 21, det är klart att det har hänt mycket. Man tar väl framför allt hand om kroppen mer. Alla de bitarna är viktigare. Uppvärmning, försäsong...
Ja, blir det tuffare eller enklare för er? Ni har å ena sidan erfarenhetsbanken, å andra sidan fysiken med att bli äldre.
Viinamäki: Jag kommer inte ihåg senast man inte hade ont i fötterna. Men jag mår ju bättre nu än när jag var 24-25 kanske. Det har väl med att göra att innebandy är innebandy och att man har ett annat liv vid sidan av.
Jovic: Man sköter kanske kost och sömn lite bättre än för nio, tio år sen. I stunden, i match och träning, så tycker jag inte det är någon skillnad. Det är klart, tittar man på gamla klipp så ser man lite rappare ut, men annars är det mer återhämtningen som man känner en skillnad. Nu känner man av en tuff träning eller en tuff match. Det känns i benen efteråt.
Markus Jovic gör sin tionde säsong i Visby IBK.
Känner ni er som de äldre och erfarna i laget eller har ni det ungdomliga sinnet kvar?
Jovic: Det är svårt att inte känna sig gammal när några är födda 2003 och 2004... Det tyckte man själv när man var yngre, att de som var 11-12 år äldre var gamla gubbar. Det får man väl bara ta.
Eliasson: När Ludvig Stegius fyllde 19 för typ två veckor sen var det “oj!”. Det är ganska stor skillnad. Det är längesen man var 19...
Det är kanske en svår fråga att svara på själva, men vad tror ni er rutin och erfarenhet betyder för IBK?
Jovic: Ja, det är svårt att säga. Men jag tänker att det alltid är ett gott tecken när det finns spelare som stannar en längre period. Det tyder ju på att de trivs av någon anledning.
Viinamäki: Det är en svår fråga. Jag hoppas och tänker väl att det betyder lite. Att det finns några som vart med länge, som man kan gå till och fråga saker, om innebandy och privatliv och sådär. Att det finns lite pappor i laget också.
En ung Viinamäki i IBK-tröjan.
Hur framtiden ser ut för trion återstår att se.
Samtliga tar nu en säsong i taget, och vill inte blicka längre fram än så. Fokus ligger här och nu, och alla tre ser med stor förväntan på årets lag och säsong.
– Det är på papperet definitivt ett av de bästa lagen vi har haft. Vi har behållit stommen från förra säsongen då vi gick till sista kvalomgången, ledarstaben är kvar och hela den biten. Vi har inte fått börja om allt för mycket med grupprocesser och allt vad det innebär. Jag tror nog mest att vi själva är vår största motståndare. Det gäller att få ihop det, hitta roller och sätt att vinna matcher, säger Markus Jovic.
Ni har upplevt mycket i Visby IBK. Vad har ni kvar att drömma om?
Viinamäki: Det var ju jäkligt kul när vi gick upp till SSL, och det vill jag uppleva igen. Jag tycker att IBK nånstans hör hemma i SSL. Det är målsättningen och det har det väl alltid varit sen jag flyttade hit, att vi ska upp och stanna där.
Eliasson: Jag håller med. Man kommer ihåg sista matchen och känslan av att gå upp och göra det tillsammans. Där vill man vara igen.
Visby IBK möter FBC Kalmarsund i en avgörande match i svenska cupen på söndag 15.00.