Att det inte blev någon ungdomsserie i innebandy är ett av flera symptom på att innebandyn tappat i attraktionskraft bland gotlänningarna och i dag befinner sig långt, långt borta från sekelskiftets gyllene dagar.
För ett par decennier sedan fanns över 40 seniorlag i fem lokala serier och den gotländska breddinnebandyn blomstrade. Men konkurrensen från andra aktiviteter har hårdnat.
I dag finns varken lokala seniorserier eller ungdomsserier, i stället spelar ungdomarna sammandrag mot varandra tre gånger per termin. Och när både pojkar och flickor födda 2004 skulle spela distriktlags-SM fick Gotland ställa in sin medverkan på grund av för få spelare.
Enligt i princip alla aktörer på området genomgår den gotländska innebandyn en kris – som förstärkts av pandemin.
Enigheten om att något måste göras gjorde förra året att Gotlands innebandyförbund och föreningarna – med stöd av RF/Sisu – gemensamt startade ett projekt för att utveckla innebandyn och locka fler att spela innebandy högre upp i åldrarna.
–Vi försöker skapa en brygga för att få spelarna att fortsätta, säger Morgan Åkerblom, ordförande för Gotlands innebandyförbund.
En person kommer att anställas på halvtid under ett års tid för att stärka innebandyns utveckling, hålla kontakt med föreningar och skolor i olika satsningar. Dessutom skapar förbundet ett ungdomsråd för att samla in synpunkter och ge förslag på förbättringar.
– Innebandyn är ett starkt varumärke och tillsammans kan vi göra det här väldigt bra. Ju fler föreningar vi har desto bättre blir det för alla. Både Visby IBK och Endre tjänar i slutändan på att vi kan ha seriespel högre upp i åldrarna här på Gotland. Det är det vi ska bygga och det känns som att alla är väldigt pigga på att hjälpa till att göra den här resan.
På lördag arrangerar Gotlands innebandyförbund och RF/Sisu en utvecklingsdag där förbundets utvecklingskommitté kommer att presentera en nulägesrapport över gotländsk innebandy.
Frågorna är många inför framtiden.
– Ska man ändra om verksamheten och göra fler sammandrag? Kanske träna mer gemensamt över föreningarna för att väcka intresset hos fler. Den viktigaste frågan är hur ska vi göra för att hålla kvar de som är i junioråldern, när det inte finns någon serie, säger Annelie Blixt, som är idrottskonsulent vid RF/Sisu och fortsätter:
– Någonstans måste man börja. Finns det bara tre lag så får man kanske ha tre lag och försöka utveckla det vidare därifrån.