Idén till att spela spontainnebandy utomhus föddes ur pandemin och effekterna som den haft på rörelsen hos unga i Sverige. Riksidrottsförbundet har varnat för konsekvenserna en längre tid och det fick Joakim Bandholtz och Visby IBK att vilja göra skillnad.
– Det senaste året har fått oss att inse hur mycket idrottsföreningar betyder för barn. Då tycker jag att vi som förening har en skyldighet att göra extra mycket. Om man förstår att man har en stor påverkan, då har man också ett ansvar att göra bra saker, säger Joakim Bandholtz, klubbchef i Visby IBK.
När Visby IBK kontaktade RF-Sisu Gotland fann man direkt varandra och ett samarbete inleddes.
– De kunde direkt peka på vilka områden det fanns minst aktiva inom idrottsföreningar. Då blev det självklart för oss att vara på just de ställena, Bingeby och Gråbo i det här fallet, säger han.
Under vecka 27 har man byggt upp en sarg vid Puma på Gråbo och under vecka 28 kommer man finnas vid Tjelvarskolan på Bingebyområdet. Bandholtz hoppas att barnen får upp ögonen för innebandyn.
– Det kanske är tio av framtidens A-lagsspelare som är här nu. Kanske kan vi få några av ungdomarna att fortsätta lira och hitta glädjen i idrotten, säger han.
Adrian Öhman, 10, hängde på sin kompis Troy Lunnan,10, som visste att det skulle spelas innebandy vid Puma. De båda hade som ambition att spela hela dagen.
– Det är jätteroligt att spela. Jag gillar hockey lite bättre, men kanske skulle jag vilja spela innebandy också, säger Adrian Öhman och kompisen Troy Lunnan fyller i:
– Vi spelade precis mot gubbarna (Bandholtz och A-lagsspelarna, reds. anm) men vi förlorade i sudden death. Jag gjorde första målet, ribba in, säger han.
Glädjen, spontaniteten och rörelsen är i fokus under veckorna som klubben anordnar innebandskoj.
– Det är helt fantastiskt roligt det här. Det är sån glädje att se ungdomarna lira och jag har ett leende på läpparna varje kväll när jag går och lägger mig. Det här kommer vi göra varje år, minst fem-tio år framöver, säger Joakim Bandholtz.
När fritids på Gråboskolan hade rast var Lea, 11, en av de första som sprang till innebandyrinken.
– Det är roligt när dom är här. Annars brukar jag inte spela så mycket innebandy, det är mycket roligare nu. Kanske skulle jag vilja spela i ett lag, säger hon.